Sommaren 2009 började den 19 april på Rhodos. Där fann familjen en spännande och annorlunda vän. Michalis berikade vår andra vecka på alla upptänkliga sätt.
Skolavslutningen innebar en formidabel show av begåvade blivande artister från Djurgårdsskolan.
En mysig midsommarfton med goda, trygga vänner. Hemma i mitt kök p g a regnskur…
Ett dramatiskt nytt cancerbesked denna dag ledde till att jag hux flux plötsligen fick mig ett historiskt äventyr vid Julita. Här ska inget liv förslösas. Guidningen rekommenderas varmt. En gång i tiden var detta ett kloster. Innan Gustav Vasa stängde dem.
Hjälmaren vid Julita.
Här har det dansats med barnen tidigare midsomrar.
På vägen hem från Julita tvärnitade min vän Bo. Denna kvinna avrättades som häxa för att hon kunde bota sjuka.
Barnens pappa ska strax skickas iväg med luftballong.
En bra metafor för negativa känslor är att tänka sig att de får fylla en luftballong och sedan skickas iväg för alltid.
Bo tog mig sedan på söndagen återigen till Julita. Jag var ivrig att äntligen få besöka musséet om den kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad.
Gud blir i juli något så konkret som en strålningsutrustning som bibehåller min ryggrad i funktionsdugligt skick. I taket finns en luftballong att fästa blicken på. Bort med all negativitet och sjukdom.
En god luch med en god vän på Café Kaka i Rothoffsparken,
Inte bara flickornas hjärtan fås i brand när EMD uppträder. Minst en 65+ och jag var lika upplivade. Folket recenserar. Eller beror det på att vi har våra flickhjärtan i behåll?
lena alun
Många var vi som i eftermiddags valde att låta oss underhållas av EMD. Se bilderna på ekuriren.se. Vid tretiden bestämde jag mig för att avsluta min konvalescens och bedömde att jag dessutom var trafiksäker igen. Bilen har stått still i över två veckor. Hade tänkt avstå begivenheten p g a orkeslöshet, men jag är glad att jag valde att låta mig tankas av tre fantastiska artister. 
Jo, visst. Jag har blivit “gummsjuk”. Män har i alla tider åtrått den yngre kvinnan. Kvinnor är inte sämre. 
Ungt, friskt blod är bra för systemet.
Min son gillade EMD allra bäst i årets Melodifestival. Han har överhuvudtaget en god smak. Oturligt nog är han på Öland och semesterfirar och missade tyvärr konserten.
Det borde ha blivit ett bra klirr i kassan för Parken Zoo. Minns inte att jag har sett så mycket folk där tidigare.
Efteråt var jag bjuden till grillfest hemma hos min bror med stora familjen. Aptiten kom tillbaka.
lena alun
Jag har mina rötter i byn Sutlep på Nuckö i Estland. Mina föräldrar och mor- och farföräldrar var jordbrukare. Intresset för att undersöka min bakgrund gick via PeO Wågström till Anarko. I vintras uppmuntrade min psykoterapeut mig att göra efterforskningar. Nu har det blivit intressant.
“Under svensktiden i Estland (1561-1710) skedde en ytterligare påfyllnad av svenskar.
Svenskarna blev den dominerande folkgruppen på öarna Dagö (estniska Hiiumaa), Ormsö, Odensholm och Rågöarna i nordvästra Estland samt Runö i Rigabukten, också i Rickul på fastlandet. Svenskar fanns också i kommuner, där esterna var i majoritet: Nuckö, Sutlep, Neve, Vippal, Padis och Nargö, den senare en ö utanför Tallinn.”
Uppdatering 20090714; Intressant om den tredje statsmakten/gammelmedia/yttrandefrihetens försvarare….. , kärt barn har många namn, har PeO lagt ut på sin blogg.
lena alun
Hoppet och tron på förändring är det sista som lämnar oss. Såg litet om Christiania i Danmark i ett dokumentärt program om hippierörelsen igår när Ondskan hade reklampaus.
Det smärtade att se Marie Richardsson mammaroll hur hon skyddar en brottsling. Tack, regissör Mikael Håfström, jag har sett filmen många gånger. Vad synd att du inte fick en Oscar för din prestation. Det var roligt att ha dig som arbetskamrat när du extraknäckte på vägen mot dina drömmars mål sommaren 1985.
Ingemar Bergmans Fanny och Alexander samt Mikael Håfströms Ondskan skildrar kvinnors underlåtenhetssynder att våga stå upp för sig själva och/eller sina barns beskydd. Tack, Monica Dahlström-Lannes för din outtröttliga kamp för kvinnor och barns rättsäkerhet.
Annandagen 2006 såg jag hela långa Fanny och Alexander i tv-versionen i en soffa i Gamla Skagen. Jag blev så tagen av mästerverket att jag skrev ett mail fullt av beundran och uppskattning till Ingemar Bergman via Dramaten. Filmen har jag sett många gånger sedan barnsben. Med mina då just tillägnade genuskunskaper såg jag det feministiska budskapet i filmen. I en av hans tidigare filmer är det en manlig rollkaraktär som på ett ungefär säger;
-”Jag ger mig katten på att Gud är en Hon.”
Sommaren 2007 gick Ingemar Bergman vidare till den andra dimensionen. Han var en riktigt Stor Man.
lena alun
I Eskilstuna-Kuriren;
Sahlin måste våga tala om socialismen
Mona Sahlin måste tala om den demokratiska socialismen! Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin måste våga tala om för väljarna att hon är demokratisk socialist! Dessutom så ska hon tillsammans med alla oss andra inom partiet stå upp för arbetarklassens värderingar. Det handlar i grunden om att förändra samhället i en socialistisk riktning det vill säga ”det klasslösa samhället där bankerna, storföretagen och läkemedelsindustrin skall vara i samhällets ägo”.
Det handlar också om att fackets roll i samhället skall vara betydligt starkare än vad det är i dag. Här så talar vi om rättvisa, demokrati i vidare mening där alla människor är med i gemenskapen, där ingen kommer att stå utanför i det framtida samhället. Det skall vara en rättighet för kvinnorna att ha samma lön som männen i alla avseenden, så är det tyvärr inte i dag. Det är därför som vi inom det socialdemokratiska partiet vill införa den ekonomiska-, politiska-, sociala-, kulturella-, ekologiska- och feministiska demokratin, där hela lönen och halva makten skall vara en självklarhet för kvinnorna.
Ekologisk demokrati behövs därför att vi socialdemokrater vill avveckla kärnkraften för att på ett seriösare sätt bygga ut de förnybara energikällorna. Vi vet att uranbrytningarna runt om i vår värld bidrar till att öka cancerfallen i världen och de som drabbas först är kvinnorna och barnen. Ett sådant samhälle vill vi socialdemokrater inte ha eftersom vi vet att de som arbetar vid sådana gruvor dör i förtid och i onödan.
Kjell-Arne Norlander, samhällsdebattör och socialdemokrat i Eskilstuna
Nevink har skrivit en debattartikel i Folket;
Nästa år ska gamle höger- ledaren Bohman få rätt
Almedalsveckan är förbi. Den borgerliga pressens ledarskribenter har vräkt ut sina hyllningar över statsmannen i regeringen och hans ministrar samtidigt som de spritt sitt djupa förakt över oppositionen.
I den borgerliga presskören har devota pennor haussat alliansen och hissat varningsflaggor för vad som kommer hända om vi får en rödgrön regering nästa höst.
Kan någon tänka sig statsrådet Ohly, undrade en halvt vettskrämd borgerlig ledarskribent som tycks inse att dagarna vid köttgrytorna är på väg att rinna ut. Andra har med hänvisning till Ohlys partis historia sänt ut varningar om vad vi kan drabbas av nästa år, om den i borgarnas ögon svaga och impopulära Sahlin får överta regeringsämbetet och skickar över ministerportföljer till vänsterfolk och miljöpartister.
I sina varningstexter inför hotet av en rödgrön regering hänvisar borgerliga ledarsidor ofta till vänsterns historia. Då kan ett litet axplock få påminna om Högerns historia. Högern/Moderaterna är ett starkt intresseparti, ingen ska tro att de bytt strategi eller intresseinriktning även om de helst av allt förnekar sitt ursprung och försöker fånga röster genom att kalla sig ett nytt arbetarparti.
Så här ser några nedslag i partiets historia ut:
• 1904 – 1918 sa Högern nej till allmän rösträtt.
I den avslutande riksdagsdebatten sa dåvarande statsministern Hammarskjöld, Hungerskjöld, att han inte trodde på demokratins förmåga att lyckliggöra ett folk, allra minst med den sortens demokrati som sannolikt ganska fort kommer att leda till massvälde.
Förtryck ovanifrån är svårt, förtryck nedifrån, av massan, är olidligt. Det beslut som riksdagen står i begrepp att fatta innebär att makten läggs i händerna på de som är minst kompetenta att hantera den.
• 1916 sa Högern nej till allmän olycksförsäkring i arbetet
• 1919 sa Högern nej till kvinnlig rösträtt.
Högerns partiledare sa att det var en skam att Sverige skulle styras av de som är minst lämpade för det.
• 1921 sa Högern nej till avskaffandet av dödsstraffet i Sverige.
• 1923 sa Högern nej till åtta timmars arbetsdag
• 1927 sa Högern nej till folkskolereformen.
• 1931 sa Högern nej till statliga bidrag till sjukkassorna.
• 1933 sa Högern nej till beredskapsarbete.
• 1934 sa Högern nej till arbetslöshetskassa
• 1935 sa Högern nej till höjda folkpensioner.
• 1938 sa Högern nej till två veckors semester.
I riksdagsdebatten sa Högerns representanter: Vad detta betyder ifråga om konkurrenskraft på England säger sig självt! Denna fråga har ju en synnerligen stark inverkan på näringslivets räntabilitet, näringslivet som ju ytterst dock bär upp all social verksamhet i vårt land.
• 1941 sa Högern nej till sänkt rösträttsålder.
• 1946 sa Högern nej till fria skolmåltider och nej till allmän sjukförsäkring
• 1947 sa Högern nej till allmänna barnbidrag.
• 1951 sa Högern nej till tre veckors semester.
• 1953 sa Högern nej till fri sjukvård.
• 1959 sa Högern nej till ATP, allmän tjänstepension.
• 1960 ville Högern avskaffa första barnbidraget
• 1963 sa Högern nej till fyra veckors semester.
I riksdagsdebatten sa Högerns representant: Vi får problem när det gäller att ge meningsfullt innehåll åt denna 4-veckorssemester.
• 1970 sa Högern nej till 40-timmars arbetsvecka.
• 1973 sa Högern nej till lagen om anställningsskydd och nej till möjlighet till förtidspensionering vid 63 års ålder.
• 1974 sa Högern nej till fri abort.
•1976 sa Högern nej till fem veckors semester.
• 1977 skrev Högern/Moderaterna i sitt förslag till partiprogram: ”Historien visar hur massan av egendomslösa alltid har hotat demokratin”, en mening som man senare var tvungen att stryka.
• 1983 sa Högern nej till löntagarfonder.
• 1994 sa Högern nej till partnerskap för homosexuella. När EU erkände homosexuellas rättigheter 1998 röstade Högern nej.
• 2004 sa Högern ja till sänkt a-kassa och sjukpenning.
• 2006 sa Högern nej sex timmars arbetsdag, nej till gröna jobb, nej till upprustning av den offentliga sektorn, nej till höjd a-kassa, nej till höjd sjukersättning.
Ett par citat från tidigare Högerledare kan vara värda att hämta fram ur glömskan.
Högerledaren Jarl Hjalmarsson: ”Konservatismen måste tjänstgöra som pådrivare och undan för undan mala sönder den demokratiska ideologin och ersätta den med sina egna positiva begrepp. ”
Högerledaren Gösta Bohman: ”Ett oppositionspartis uppgift är att komma till makten så fort som möjligt. När man har okunniga väljare, vilket vi har i Sverige, så tvingas man förenkla sitt budskap så till den milda grad. Detta gör att vi tvingas föra ett resonemang som ibland överskrider sanningens gräns. Hade vi kunniga väljare, som visste vad det var fråga om, skulle vi aldrig kunna hålla på som vi gör.”
Nästa år ska gamle knivmannen Gösta Bohman få rätt – Vi ska inte låta dem hålla på som de gör.
Trots borgerliga ledarskribenters devota hyllningar och partisekreterare Schlingmanns ordkosmetik kan Högern/Moderaterna aldrig svära sig fri från sitt partis historia.
Nevink
Bläddrar och läser i ett snart månadsgammalt nummer av DET liberala NYHETSMAGASINET nu och berörs alldeles extra av debattartikeln undertecknad av fyra Liberala Kvinnor och riksdagsledamöter för Folkpartiet; Helena Bargholtz, Barbro Westerholm, Maria Lundqvist Brömster och Solveig Hellqvist.
I en turbulent värld måste vi välja företrädare som står upp för sina värderingar i ur och skur. Birgitta Ohlsson är en omvittnad skicklig kommunikatör med ett glasklart liberalt budskap. Men som ingen annan borgerlig politiker har Birgitta Ohlsson förmågan att attrahera väljare som annars inte skulle överväga att rösta borgerligt.
YES!! Här har jag/vi förklaringen till att jag valde att bli medlem och kandidat på listorna för Folkpartiet Liberalerna. Det är så enkelt att Birgitta Ohlsson var min stora förebild och att identifieringen med henne gjorde att jag trodde att Folkpartiet var det parti jag hörde hemma i. Ja, jag är förvisso socialliberal och folkpartiet är därför en naturlig hemvist. Nedmonteringen av den svenska modellen oroar mig DOCK oerhört. Vi har i ett års tid levt med de nya tuffa sjukförsäkringsreglerna och nu lagom till semestrarna lanserar arbetsmarknadsminister Littorin sanktioner för dem som inte väljer att flytta för att ta ett anvisat arbete.
Ja, det var faktiskt dessa nya regler som fick mig att bryta ihop på Arbetsförmedlingen förra året. Det är illa nog att leva med cancer, vara ensamstående med små barn….. nu skulle jag dessutom räkna med att pendla. Arbetsförmedlarna insåg att jag inte var tillräckligt frisk för att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande.
Mina systrar i Folkpartiet påpekar yttermera;
Varje röst är viktig för ett fortsatt borgerligt maktinnehav. Glöm inte det Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt när ni nu funderar på kandidater att toppa laget med inför riksdagsvalet 2010. Folkpartiet och alliansen behöver Birgitta Ohlsson som minister.
Det är så här långt jag kan sträcka mig för att hjälpa alliansen till förnyat mandat; “Gör Birgitta Ohlsson till minister”
Debattartikeln har även publicerats på Politikerbloggen. På Newsmill skriver Ulf Öfverberg;
Den första läxan för partiet är att väljarna allt mer röstar på person. Marit Paulsen fick över 200 000 kryss och lockade många nya väljare till Folkpartiet. Av de tänkbara kandidaterna till den lediga ministerposten är det bara Birgitta Ohlsson som ens kan jämföras med Marit i medial lyskraft.
Birgitta Ohlsson är en person som lockar väljare, hon är ideologiskt tydlig och driver rätt frågor på rätt sätt för att fungera i den nya medieverklighet som växer fram. Därför är det dags att lyfta fram henne i partiet, och Lars Leijonborgs avgång innebär ett lysande tillfälle. Gör Birgitta Ohlsson till minister!
Som bekant blev det ju Tobias Krantz istället. Trist, men förutsägbart. Återstår att se om Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund ska ta sitt förnuft till fånga.
lena alun
Det gläder mig oerhört att läsa narkosläkare Anders Silléns debattartikel i Eskilstuna-Kuriren igår.
Alla som någon gång sett ett nyfött barn vet vilka starka känslor det väcker hos betraktaren. Känslorna blir än starkare om barnet i fråga är ens eget, men även personer som inte har något släktskap med barnet uppfylls vanligen av en instinkt att skydda det hjälplösa livet. Om det finns något som kan kallas en universell moral, så innefattar den med säkerhet påståendet att den som medvetet skadar ett litet barn är en ondskefull person.
Konstigt nog finns det ett undantag från denna regel, som många människor och beslutsfattare – även i Sverige – tycks acceptera utan vidare diskussion.
Vissa grupper i samhället anser att man så tidigt som möjligt i en pojkes liv bör ta ett vasst föremål av något slag och helt enkelt avlägsna en liten del av gossens könsorgan. Denna sed, som går under den något eufemistiska benämningen omskärelse, är alltså ingenting annat än könsstympning.
Rapporten från Socialstyrelsen och den efterföljande rekommendationen från SKL har kritiserats i flera medier längs vägen. Faktum är att det är svårt att hitta någon som skriftligen gett stöd för den. Trots detta tolkade till slut SKL de inkomna remissvaren som att 18 av 21 landsting tillstyrkte rekommendationen. Ett av de landsting som faktiskt uttryckte sig negativt var Landstinget Sörmland. I remissvaret angavs att ”en reglering av området är ett första steg för att på sikt utmönstra omskärelse av pojkar och att omskärelse som traditionell sedvänja i ett långsiktigt perspektiv bör förbjudas”.
Vad hände? Varför kryper man nu till det metaforiska korset och fattar ett beslut om att skattemedel skall användas för att finansiera fysisk, och sannolikt även psykisk, misshandel av små sörmländska pojkar?
Ett vanligt svar på den frågan – och säkert det svar våra politiker skulle ge om de valde att svara – är att det handlar om respekt för andra kulturer och religioner. Det betyder att man är beredd att ge avkall på universella etiska principer, och på innehållet i FN:s barnkonvention, för att inte stöta sig med vissa grupper i samhället.
Det är inte respekt – det är underkastelse.
Denna komplexa fråga var ett av de första ämnena som jag skrev om när jag slängde mig ut i bloggosfären för snart ett år sedan. Det är ett av de mest lästa och det mest kommenterade av mina blogginlägg; “Omskärelse av pojkar”. Nu har min lokaltidning tagit upp ämnet genom att publicera en debattartikel. Det känns väldigt roligt för mig att veta att jag är en av dem som först tog tag i frågan i augusti förra året . När jag kommenterade Brännpunktsartikeln i SvD blev de flesta av mina webkommetarer refuserade. Frågan var så känslig. Väldigt roligt att en läkare i Eskilstuna nu vågar sticka ut hakan. Vi gör verkligen skäl för Eskilstuna – den stolta fristaden.
PeO Wågström skriver om bloggsörjan 
, som jag är väldigt stolt över att få tillhöra. Den ger mig ett fullvärdigt människovärde och självkänsla. Dessutom ger den mig möjligheten att få dela med mig av min visdom. Margit Urtegård har skördat uppskattning för sitt bloggande under Almedalsveckan. Kul!
Min älskade vän Margit skriver;
Bloggarnas intåg i mediedebatten har resulterat i två saker först och främst. För det första kan de hålla liv i angelägna debatter länge och för det andra så kan de traditionella medierna inte längre komma lika lätt undan med dåliga och ensidiga rapporteringar. Bloggarna står nämligen redo!
Per Schlingman (M) sa att den nya tekniken innebär att människors inflytande ökar. Detta kräver en ny sorts politiker. Frågan om vilka politiker/partier som faller/går bort kom upp. Vi fick inget direkt konkret svar på den frågan. Schlingman påpekade att genuin nyfikenhet är en stor och viktig resurs. De politiker och eller det parti, som inte är nyfikna på människor och intresserade av hur de tänker kommer att självdö var konklusionen.
Allt blir bättre nu!
lena alun
