Hoppa till innehåll

Ett enskilt fall In Memory

2010/10/18

På den övre bilden ses Lena med vårt  nedbrunna statshotell den  25 feb 2009 i bakgrunden. Detta var 1982. Foto Lars Ruben Nilsson.

Det här är min bästa vän. Här är vi snart 16 år. Vi återförenades den 9 december 2009 på Medborgarplatsen när jag var på manifestationen med RESURS och tv var där. Jag kunde se mig själv  gå där, på nyheterna på kvällen. 

Hon råkade bara passera på väg att handla något.Vi har haft kontakt hela livet, av och till. Ett starkt och stadigt vänskapsband.

Jag känner hennes närvaro här hemma nu, och innan jag visste om hennes dödsfall, feltolkade jag energierna och tänkte att det var min mamma som var förändrad i himlen. Nej, det var min bästa vän som gått till den Andra Sidan. Och häller kärlek över mig.

Vi började ses och fika varje gång jag åkte upp till Stockholm på de alternativa laserbehandlingar.  De var vid den tiden mitt sista hopp att få bukt med cancern.

Lena sågs i livet 28 september, då hon och dottern var vid Globen. Dottern lämnades till fadern och 6 oktober fann polisen henne död på golvet. Hon hade ramlat.  Det finns några andra ledtrådar till händelseförloppet.

Men visst har hennes ekonomiska bekymmer fått henne att alldeles tappa livsgnistan. Hon hade ingen ersättning från Försäkringskassan. Det var på gång med Försäkringskassan, där hon utförsäkrades redan för  många år sedan, men vet inte om kuratorn på sjukhuset hade lyckats hjälpa henne.

http://ilsemarie.wordpress.com/2010/10/11/hur-manga-enskilda-fall-kravs-det/

Det var katastrof under tiden vi umgicks dec-jan. I februari förlorade vi kontakten då hon hamnade på sjukhus. Vi var sedan båda för sjuka för att träffas, och talades vid ett par gånger efter det. Jag har inte varit i Stockholm sedan 30 mars.

https://lenaalun.wordpress.com/2010/04/01/ga-hem-och-koka-agg-nu/

Lena hade utvecklats andligt och hade djup kontakt med församlingar och jag är övertygad om att hon vilar i ro och frid. Hon vann dödens seger. Hon är som örnen nu.

Men jag tycker inte att vi ska ha detta samhälle som pressar folk in i en för tidig död. Själv kämpade jag med landstinget och gav mig inte. Jag behövde en längre tids institutinsvård och det blev palliativa Viktoria på Mälarsjukhuset. Något annat fanns inte. Men nu går det bra i egen lägenhet.

”Eagle”

They came flying from far away, now I’m under their spell
I love hearing the stories that they tell
They’ve seen places beyond my land and they’ve found new horizons
They speak strangely but I understand

And I dream I’m an eagle
And I dream I can spread my wings
Flying high, high, I’m a bird in the sky
I’m an eagle that rides on the breeze
High, high, what a feeling to fly
Over mountains and forests and seas
And to go anywhere that I please

As all good friends we talk all night, and we fly wing to wing
I have questions and they know everything
There’s no limit to what I feel, we climb higher and higher
Am I dreaming or is it all real?

Is it true I’m an eagle?
Is it true I can spread my wings?
Flying high, high, I’m a bird in the sky
(I’m an eagle)
I’m an eagle that rides on the breeze
High, high, what a feeling to fly
(What a feeling)
Over mountains and forests and seas
And to go anywhere that I please

And I dream I’m an eagle
And I dream I can spread my wings
Flying high, high, I’m a bird in the sky
(I’m an eagle)
I’m an eagle that rides on the breeze
High, high, what a feeling to fly
(What a feeling)
Over mountains and forests and seas
Flying high, high, I’m a bird in the sky
(I’m an eagle)
I’m an eagle that rides on the breeze
High, high, what a feeling to fly
(What a feeling)
Over mountains and forests and seas
And to go anywhere that I please

[ ABBA LYRICS at www.AZLyrics.com ]

 Uppdaterat 20100819; Började dagen med TV 2´s testbild som spelade Bachs Air som vi hade som ingångspreludium på pappas begravning i Fors Kyrka. Kände så tydligt; Jag vill inte på en fläck dö. Jag vill leva länge. Jag har blivit frisk. I våras var döden så påträngande nära, och jag kunde inte stå emot. Läkaren sa sen att med hjärntumörer så vet kroppen…..

Detta vände 10 augusti när jag kämpade med dödångest. Jag ville så förtvivlat gärna få en tid till.  När min dotter med beslutsamhet sa; Mamma ska inte dö. Calle /sonen är än mer strategisk. Vi får inte ens uttala orden död. Jag lungräddades av en sjuksköterska när jag fått en massa vatten i fel luftstrupe.  Det har varit några sköra trådar i sommar, då människor har räddat mitt liv.

lena alun

3 kommentarer leave one →
  1. Lars Ruben permalink
    2010/10/19 4:06 e m

    Lena död!!! Är det sant? Även om jag inte sett henne sedan den tid jag tog bilderna ovan blir jag chockad!

  2. lenaalun permalink*
    2010/10/19 7:29 e m

    Ibland kommer döden som en tjuv om natten. Jag vet inte hur förberedd Lena var. Jag känner hennes närvaro, och hennes kärlek/kille dog för snart ett år sedan. Hon ville säkert hem till honom, som många kära par vill. Går kort efter varandra. Jag vill tro att hon trots allt var klar som omständigheterna såg ut. Men en elvaårig dotter , som saknar henne, får mig att gråta.

  3. 2010/10/23 1:40 e m

    ”Men jag tycker inte att vi ska ha detta samhälle som pressar folk in i en för tidig död.”

    Hmmm… – Lena – visst är det ”för jävligt” att Wi har kommit till den punkten i forna välfärds-Sverige – att Wi i dags dato har på tok för många verkligt konkreta anledningar till att uttrycka oss just så ❓

    Lösningen på det

Lämna ett svar till lenaalun Avbryt svar