Skip to content

Friskhetskalendern; Lucka 19: Allt i mig känner du och omsluter med ömhet

2010/04/19

Gud, du som ville mitt liv och har skapat mig efter din vilja,

allt i mig känner du och omsluter med ömhet,

det svaga likaväl som det starka, det sjuka likaväl som det friska

Därför överlämnar jag mig åt dig utan fruktan och förbehåll.

Som ett lerkärl lämnar jag mig i dina händer.

Fyll mig med ditt goda så att jag blir till välsignelse.

Jag prisar din vishet, du som tar till dig det skadade och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.

I Caroline Kyhlbäcks betraktelse av överlåtelsebönen ovan fann jag guldkorn för dagen;

Överlåtelsebönen handlar för mig om att acceptera mina egna och världens tillkortakommanden och att samtidigt vila i vetskapen att Guds nåd kan verka genom denna ofullkomlighet. Detta är för mig skillnaden på att tro på en utopi och på att acceptera verkligheten sådan den är. Utopier pågår i en fjärran framtid och förutsätter ofta att människor stöps om i lite bättre passform, spruckna krus kastas helst på soptippen.

I terapimålningen idag har Marita och jag jobbat med att tillåta hela mitt känsloregister. Jag är tvungen att vara arg och bitter jag med! 😀 För att ha alla ”nycklarna” till att kunna ta hand om mig själv och min kropp. Lavan får flöda fritt och askmolnen stanna så länge som naturen kräver.

 

Jag vänder min bil mot norr,
jag åker uppför kusten
Det får ta den tid det tar,
jag följer den inre rösten
Mina tankar spelar fritt,
jag minner mig tillbaka
Bilderna kommer förstås,
hästarna sliter sig loss..

Jag har Stockholm bakom min rygg,
slätten har jag passerat
Långtradarna kämpar på,
jag reser som planerat
På väg mot en ljusare trakt,
där jag vet att jag hör hemma
Bilen får glida fram,
bakom hästarnas damm..

Spring, Spring, Spring, Spring, Spring
släpp hästarna fria
Spring, Spring, Spring, Spring, Spring
släpp hästarna fria

Här har jag stått i ett regn,
och liftat, vilka minnen
Mina rötter får näring igen,
det skärper mina sinnen
Det framkallar hennes ansikte,
hon som bodde här vid havet
Känslorna svävar fritt,
jag hör hästarnas skritt

Spring, Spring, Spring, Spring, Spring
släpp hästarna fria
Spring, Spring, Spring, Spring, Spring
släpp hästarna fria

Jag har länge kännt en oro,
krypande bakom min rygg
Jag har nästan tappat greppet,
om dom känslor som gör,
att jag känner mig trygg..

Spring, Spring, Spring, Spring, Spring
släpp hästarna fria
Spring, Spring, Spring, Spring, Spring
släpp hästarna fria

Jag närmar mig resans mål,
tar färjan över älven

Jag fylls av ett stilla lugn,
ser havet slå mot bergen
Snart går jag på min barndoms mark,
där min farfar var min hjälte
Jag var Indian och han,
han var hästarna som sprang
Jag var Indian och han,
han var hästarna som sprang..

Spring, Spring, Spring, Spring, Spring
släpp hästarna fria
Spring, Spring, Spring, Spring, Spring

lena alun

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: