Skip to content

Alla tvillingsjälar kan älska som vi

2010/04/12

Det är värt allt; att söka sig fram i den personliga utvecklingen så att man blir redo att leva med sin tvillingsjäl. Jag har kämpat sen jag var 19 år, och vid 43 var jag så äntligen mogen för sammandrabbningen. Har varit något fixerad vid att jag trodde att Någon var min tvillingsjäl. Som jag mött och  studenten sedan skiljt oss åt. Vi började umgås sommaren 2005 igen, efter min skilsmässa. Men Han var bara min platoniska själsfrände.Jag ville inte inse det förrän Karl-Johan klev in. Den platoniska själsfränden förbereder oss bara för den Stora Kärleken. Många har turen att tidigt träffa tvillingsjälen och få barn tillsammans. Så icke jag.

Jag lämnar ensamheten bakom mig
Någonstans
Som om den inte fanns
Den första resan tar jag inom mig
Slår upp mina ögon
För en annan värld

Ingen kan älska som vi
Ingen kan älska som vi

Bortom låsta portar finns ett lyckans land
En ändlös tid av kärlek trevar sig fram

Inte blir jag förvånad över att upptäcka att ingen mindre än Tommy Nilsson är författare till denna text. Han är en av mina främsta kärleksguruer. 🙂

Jag minns hur jag som nittonåring låg sjuk hemma i en andrahandslägenhet på Birger Jarlsgatan 119, vid Roslagstull, och vederkvicktes av att läsa och lära mig detta som stod i Love Signs av Linda Goodman;

This kind of instant magnetic attraction is often called ”love at first sight” which is no accident of fate, but very real…It’s more than curious coincidence that Twinflames, out of the whole huge world, should be drawn together at the appointed time…The crossing of their paths has been predistined on a Higher Level of Awareness…Certain spiritual energies are at work to bring about their meetings, as surely as the migration of birds and the return of comets are governed by a similar Universal Law…

Som den romantiker jag är hade jag inte tappat hoppet om att till slut få möta min andra hälft, trots min diagnos. Tänkte skriva dj-la, men insåg blixtsnabbt att det ska stå; tack vare min diagnos. Så skumt är det! Nu har vi mötts, och inga cancerangripna eller brutna lårbenshalsar i världen kan skilja oss åt. 🙂 Inte ens döden skiljer själsfränder åt! Skulle jag gå bortom före honom, för han kan ju plockas hem på E 20, eller den eländiga vägen mellan Eskilstuna och Nyköping (!), så har jag lovat att skicka en riktig läckerbit till honom. Han tror mig inte. Han tror att jag skulle vara svartsjuk. 😉 Jag vill ju bara att han ska vara lycklig! Ska jag tillbaka till saligheten, som läkarna säger, vill jag alla nära och kära det allra bästa. Det kan jag lova! Igår betonade pastorn i kyrkan att vi inte ska lyssna på läkarna, utan på Gud, och det är precis vad jag gör. Men jag följer naturligtvis läkarnas behandlingsråd! Men dödsdomar lyssnar jag inte på. Tycker det är lite kriminellt att ta ur människor hopp om tillfrisknande och mirakel, faktiskt!

Karl-Johan är sååå vis!!! Han har inte berättat om min diagnos för någon, för folk som inte förstår detta vi upplever, skulle ju varna och tjata på honom naturligtvis. Alla jag har mött de senaste fyra åren med min cancerdiagnos, verkar ha tagit ett rationellt beslut, och studsat bort. Endast tvillingsjälen kan ta min sjukdom, och se det som en utmaning och ett uppdrag.

lena alun

Annonser
6 kommentarer leave one →
  1. Lars H Nilsson permalink
    2010/04/13 8:15 f m

    Att gå in i en djup relation med någon som befinner sig i ett så utsatt läge som du gör är ren, osjälvisk kärlek! En eloge till Karl-Johan för hans beslut, som nog inte hade varit självklart för många andra människor! Tvärt om känner jag till många som lämnat relationer i liknande situationer. Man kan tycka att det är synd att ni inte funnit varandra tidigare, men ändå fantastiskt att ni gjort det överhuvudtaget!

    • lenaalun permalink*
      2010/04/13 12:41 e m

      Ja, det är som en saga! And guess what?! Det var han som började prata om att vi mötts i tidigare liv och ska slutföra något vi inte hann. Aldrig träffat en sådan medvetet närvarande man förr. Vårt första möte skulle ha filmats, kan jag känna nu. Min dotter tog ett kort med mobilen. Hon var här just då. Jag kan se magin på fotot.

      Att själfränder/tvillingsjälar existerar är så underbart fantastiskt, just i mitt läge också, så jag kan inte vara tyst om det.

      Vi har något som heter Kurageklubben här i Eskilstuna och jag började gå där igen när återfallet/spridningen var ett faktum i februari förra året. De berättade om en tjej som var cancerangripen i halva bäckenet, och inte hade lång tid kvar. Hon mötte kärleken och levde fortfarande 11 år senare. De berättar om henne gång på gång för mig. Tydligen har det gjort verkan på mig!

  2. lenaalun permalink*
    2010/04/13 8:34 f m

    Yes, han sa nyss att jag ska ge fan i att dö, och det känner jag. Det fixar vi nu! Det är Happy Day idag. Jag har gråtit ut min panikkramp jag burit på, sen operationssvaren. Att jag förmodas snart dö från mina barn. Har accepterat och försonat mig med det idag. Nu ska jag måla ur mig detta med en bildkonstterapeut kl 10.00 i Pingstkyrkan.

  3. Lars H Nilsson permalink
    2010/04/13 9:02 f m

    Bild- och musikterapi under skicklig och varsam handledning är fantastiskt konstruktivt! Det har vi arbetat mycket med här i Karlstad tillsammans med den inspirerande Ingrid! Länk: http://www.ingridmichaelsen.se/

  4. lenaalun permalink*
    2010/04/13 12:26 e m

    Vad bra!!!! Oh Happy Day! 😉

    Ja, det har vi då inte i Landstinget Sörmland. 😦 Jag har burit på denna panikkramp att tvingas lämna jordelivet och barnen i över tre år nu. Karl-Johan och jag kom in på det i lördags, så fortsatte processen i förbönsstunden på söndagsgudstjänsten och tid för målarterapi bokades in idag. Det var inget att vänta på längre!!

    Marita var verkligen skicklig, varsam och konstruktiv och Happy Day ett faktum. Även om jag är trött och inget nytt under solen. Detta har jag tragglat i ett dussin år hos terapeuter. Men idag blev det en helhet med intellekt, känslor, bön och skapande samt avslappningsövning innan måleriet. Och mycket prat… helt slut bara efter det …. och helt oväntat prat….. men jag hade sörjt och gråtit hemma här i gryningen och känt klart på det jag inte kunde bearbeta själv efter mötet med kirurgen, brbröstsjuksköterskan och operationssvaren. Det som varit min låsning i över tre år.

    Och det var som jag misstänkte; Marita hade bett järnet för mig. Har aldrig bevisats så mycket om bönens enorma kraft tidigare. Därför hade jag gjort det vi skulle göra idag redan när jag kom. 🙂

Trackbacks

  1. 60.000 BESÖKARE « lena alun

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: