Skip to content

Viktigaste valfrågan för kvinnor

2010/03/15

Ulla Andersson (V) tar på Aftonbladets debattsida upp något oerhört viktigt som jag själv reagerade bestört på redan i december 2006. Jag såg att Folkpartiet, som jag just hade kandiderat som riksdagledamot i, medverkade i en politik som hotade kvinnors jämställdhet. Vi riskerade att bli utfattiga eller för vår överlevnad rent av beroende av att stanna kvar i destruktiva relationer. Jag plitade i ett cellgiftsutmattat tillstånd ihop en debattartikel till Eskilstuna-Kuriren för att jag var så chockad. Jag hade valt Folkpartiet för att jag trodde att det var det bästa partiet att driva jämställdhet inom. Hade gett Feministiskt initiativ en chans, men kände att Folkpartiet var min hemvist.

Idag kan vi se hur feministiska de Nya Moderaterna är;

När jag bad Riksdagens utredningstjänst beräkna inkomstutvecklingen för ensamstående kvinnor med barn var siffrorna jag fick tillbaka alarmerande. De visade att under den här mandatperioden har antalet fattiga ensamstående kvinnor med barn ökat med 22 000 personer.

Totalt lever 57 000 av de ensamstående mammorna under den relativa fattigdomsgränsen i dag, alltså en dryg fjärdedel av alla ensamma mammor. Med relativ fattigdom menas när hushållets disponibla inkomst är lägre än 60 procent av medianinkomsten för svenska hushåll.

Det här är ovärdigt ett välfärdssamhälle. Det skulle vara oacceptabelt i ett jämställt samhälle värt namnet. Nu måste vi få till en förändring. Ensamstående föräldrar och deras barn har rätt till ett värdigt liv utan fattigdom.

I december 2006 hade jag bl a detta på mitt hjärta och skrev i ovan nämnda debattartikel;

Vårt politiska system är allvarligt problematiskt om inte den socialliberala folkpartistiska rösten kan få göra sig hörd och påverka moderaternas a-kassesänkningar. Dessa kommer att leda till en nyfattigdom av aldrig skådat slag för i synnerhet min generation. Vilken är densamma som de moderater som nu har makten och allvarligt förbiser konsekvenserna. A-kassedemonstrationerna är fullt befogade. Jag hoppades att en borgerlig regering skulle finna en annan lösning på arbetslösheten än att fullständigt slå undan benen på de mest ekonomiskt svaga grupperna. Kvinnolönerna är satta för över femtio år sedan, efter andra världskriget, för att de då kompletterades med en mans lön, vilken däremot anpassades till ett försörjningsansvar. Det är skandal av jämställdhetsskäl att kvinnolöner än idag inte är korrigerade. Ännu värre är dock att konsekvenserna av sänkningen av a-kassan och sjukpenningen för lågavlönade kvinnor och män verkar vara helt osynliggjord i vår moderatledda regering. Det finns faktiskt inget utrymme alls för sänkningar i många fall. Det är dags att avliva myten om att arbetslösa och sjuka skulle vara lata. Att sänka a-kassenivåerna är ett solklart exempel på devisen ”fort men fel”.

Veronica Palm (S) skriver på sin blogg;

Mammor som inte kan bjuda hela dagis-gruppen på kalaset, trots att hennes barn fått gå på alla andras kalas. Barn som låtsas bli sjuka när det är friluftsdag för att de vet att det inte finns pengar hemma till matsäck och glass i simhallen. Fattigdomen på 2000-talet luktar inte, syns inte alltid, men känslan av skam rotas djupt i den som lever och växer upp i den.

Jag skämdes redan december 2006 för att jag var aktiv i ett parti som medverkade till fattigom för mig själv och mina väninnor;

När de föreslagna ersättningsnivåerna för arbetslösa och de arbetslösa som är sjukskrivna efter årsskiftet eventuellt träder i kraft kommer ett verkligt systemskifte att ske, som jag som socialliberal kommer att skämmas över. 

Jag känner att det är dags att göra min röst hörd. Det kan väl aldrig bli tal om förnyat förtroende för alliansregeringen om inte de eller tillräckligt många riksdagsledamöter besinnar sig innan riksdagsbeslutet på onsdag? Inser de inte vilket dråpslag den nu anslagna politiken slår mot t ex lågavlönade ensamstående mödrar och fäder, människor med ohälsa eller av annat etniskt ursprung? 

Som ni förstår gör man ingen politsk karriär när man följer sitt hjärta, och jag förstår dessutom verkligen varför medlemsras drabbar partierna. Endast Miljöpartiet får medlemmar. Grattis!! 😀 Lyssna på statsvetaren Svend Dahl i rapportinslaget. Partierna behöver verkligen erbjuda politiska lösningar utifrån den opinion som finns i det omgivande samhället. Tänk, jag var så naiv att jag redan trodde det fungerade så när jag nyskild åter ville engagera mig samhällspolitiskt.

Så jättebra att Alliansens pressekreterare gemensamt idag uttalar sina ambitioner på Aftonbladets debattsida;

 För det fjärde ska vi kavla upp ärmarna. Vår ambition är att vi var för sig och tillsammans ska göra den största politiska mobiliseringen i Sveriges historia. Vi ska maximera antalet personer som deltar i vår kampanj och skapa möjligheter att engagera sig direkt i Alliansen. [—]

Sveriges utmaningar är stora, men det är också möjligheterna. Vi är fyra partier som tillsammans har visat att vi kan ta ansvar för Sverige. Nu vill vi fortsätta utveckla Sverige till att bli ett ännu bättre land för alla människor.

Jag undrar hur många människor som vid närmare eftertanke håller med om att Alliansen har visat ansvar för Sverige? Ett är dock klart. Hängivna sossar har blivt anhängare av Reinfeldt och Borg, för att de möjliggjort ett bilbyte och fler charterresor. Mer pengar i plånboken belönas, trots att människan sviker sina högre ideal. Detta är ett stort problem för de rödgröna, och det måste framhävas.

Vilket samhälle skapar vi? Vilka blir konsekvenserna om klyftorna fortsätter öka ännu en mandatperiod? Eskilstunas kommundirektör har läst Jämlikhetsanden.  Han skriver därför;

Och ska vi ta Wilkinson och Pickett på allvar så betyder det att även för oss som har ett arbete, även för oss som har en trygg ekonomi så ökar ohälsan och otryggheten. Ju mer ojämlikhet dessto större problem.

De länder, de regioner och de städer som förmår ta sig an den här enkla men ytterst svåra problematiken kommer att vara de framtida vinnarna. Det är det vår vision om den stolta Fristaden handlar om.

Idag skriver också Denny Vågerö, professor i medicinsk sociologi,  på SvD Brännpunkt;

Globalt och nationellt växande hälsoklyftor kan ses som vittnesbörd om ett långsiktigt ohållbart samhällssystem; ett problem av samma typ som klimatproblemet eller finanskrisen. Sverige låg förut i främsta ledet när det gäller en bred politik för folkhälsa. Det gäller inte längre.

Det är hög tid att Sverige tar till sig insikten från Marmot: den ojämlika fördelningen av makt, pengar och resurser har negativa konsekvenser för människors hälsa, både globalt och nationellt.

Ett hjärta Rött säger sanningen;

Vi har alltsedan den nyliberala högervinden svepte fram över Sverige –  och världen – sett de sociala klyftorna öka. Med den borgerliga regeringen går det i rekordfart. Det är hög tid att ändra färdriktning!

Läs en förtvivlad kvinnas blogginlägg på Nätverket RESURS Sjukskrivningsreglernas konsekvenser;

Istället för att ge mig mina 25%, som jag inte kan lova att jag kan jobba med men vill försöka innan jag ger upp helt, så förstör man hela livet för mig genom sin förbannade, skenheliga jakt på sjuka. Jag rasar samman, jag är på väg, stadigt, mot ett sammanbrott, jag är inte lycklig! Fast får man vara sjuk och lycklig i det här landet? Inte med dagens regering i alla fall. Jag börjar bli så arg och hata. så hela min kropp skriker ut sitt hat. Jag HATAR regeringen jag HATAR allt skit de står, för jag HATAR att de förstör för alla medborgare bara för att de själva ska tjäna pengar. JAG HATAR!

Sanningen ska göra era fria, sa Jesus. Jag kan bara hålla med. Under min fyra år långa sjukdomstid i spridd bröstcancer kan jag bekräfta att möta sanningen är det som gör oss fria. Vänd på alla stenar, sa min hängivet kristne broder Ulf till mig för ett år sedan. Det är ju vad jag har gjort de senaste åren. Knäpp upp koftan och knäpp den rätt, sa högskoleprästen. Att våga se sanningen om sitt liv. Frihet är att ha rätten att vara sjuk och få en andra chans att komma igen! Det är mitt svar till Kent Persson (m) blogg. Sanningen om allianspolitiken är det många sjuka kvinnor och män som har sett och upplevt.

https://lenaalun.wordpress.com/2010/01/27/jamlikhetsanden/

lena alun

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. jakob permalink
    2010/03/16 11:43 e m

    Starkt skrivet!
    Jag hoppas att situationen blir bättre för dig, och för alla de kvinnor som du indirekt företräder. Dagens situation är tyvärr varken hållbar eller eftersträvansvärd och det är bra du gör din röst hörd

  2. lenaalun permalink*
    2010/03/17 8:38 f m

    Tack snälla Jakob! Det värmer så skönt att få bekräftelse och uppskattning.

Trackbacks

  1. Många läsvärda inlägg i veckans bloggdebatt om frihet « Kent Persson (m) blogg
  2. Veckans bloggdebatt: Hur kan sjukvården bli bättre i Sverige? « Kent Persson (m) blogg
  3. så himla bra skapat, Mikael Wiehe! « lena alun

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: