Skip to content

Är detta verkligen ett reellt problem?

2010/02/24

Att nyförlösta mammor tar igen sig de första fyra veckorna efter barnsbörden?

– Det vore en tillbakagång för de nordiska länderna där vi kommit längre i frågan om föräldraledighet. Hos oss är det en rättighet, inte ett obligatorium, säger hon till Dagens Nyheter.

Tydligen. Men det går nog att ta sig till arbetet ändå och utföra de oumbärliga sysslorna. Vad är ett barn? En statuspryl bland andra. Skulle jag som mor offra sex veckor på en liten ny människas trygghet? Skulle jag offra sex veckor på att förbereda och återhämta mig från livets största pärs.

Jag insåg igår att jag inte har återhämtat min kraft sedan min dotter föddes. Utmattningen sitter i sedan havandeskapsförgiftningen och resten. Hon blir 9 1/2 år i april.

FÖR GUDS  SKULL. SE DET SOM EN RÄTTIGHET OCH MÖJLIGHET ATT VILA UT ORDENTLIGT OCH HITTA DEN NYA IDENTITETEN SOM MOR. LIVET BLIR ALDRIG DETSAMMA IGEN. JÄMSTÄLLDHETEN FÅR TA SEMESTER I SEX VECKOR. SEN SÅ KAN KVINNOR GÖRA SOM DE VILL. SEX VECKOR ÖRONMÄRKTA FÖR DEN NYFÖDDA OCH AMNINGEN. DET KAN ALDRIG SKADA DEN NORDISKA KVINNAN. TVÄRTOM!! TVINGA GÄRNA PAPPAN ATT VARA HEMMA TVÅ VECKOR!! DE BEHVÖS HEMMA FÖR AVLASTNING.

Uppdaterat; Nu ser jag min ordförande Birgitta Ohlsson i Liberala Kvinnors debattartikel. Kvinnan som ännu inte har fött de obligatoriska två barnen, eller snarare tre tycks ha blivit den nya normen, vet vad som är bäst för Europas alla kvinnor. Att svenska kvinnors sjukskrivningar är högst i Europa enligt Alliansens propagandamegafoner sätts ännu inte i samband med att svenska kvinnor tokarbetar parallellt med småbarnsåren. Att vi ensamma och isolerade förväntas klara ut moderskapet och återhämtningen efter förlossningens kraftmätning. Det finns kulturer som låter kvinnor ligga till sängs i dryga månaden, medan systerskapet tar hand om allt runtomkring. Det kan världens mest jämställda kvinna drömma om. Vi som skickas hem snabbast möjligt från BB. Min fyrtiotalistsyster fick ligga på BB i fjorton dagar! Tänk om EU´s medicinska argument kanske är viktigare än svensk elitfeminism?

 EU-kommissionen har föreslagit att mammaledigheten ska vara obligatorisk i sex veckor i samband förlossningen, oavsett vad mamman själv anser. Nyblivna mödrar förbjuds helt enkelt att arbeta. Argumenten är medicinska. Frågan ligger just nu hos det folkvalda Europaparlamentet som ska rösta om det så kallade mammaledighetsdirektivet i mars. Alliansregeringen är kritisk till förslaget eftersom det riskerar att urholka den svenska jämställdheten. Om förslaget blir verklighet innebär det att jag själv inte kan arbeta. Som blivande mamma skulle jag tvingats tacka nej till att bli EU-minister.

Birgitta Ohlssons kamp för rätten att bli minister under graviditeten är mycket hedervärd och hjälper andra superkvinnor efter henne. Jag vänder mig emot osynliggörandet av vad jämställdheten gör med kvinnohälsan för dem som inte pallar trycket.

Uppenbarligen är förslaget om obligatorisk ledighet trots allt ett bekymmer, och jag är glad av vi har vaksamma kvinnor på plats i EU som ser till att jämställdhetsarbetet blir korrekt. Varför det ska vara obligatorium istället för en rättighet tål att tänka på. Faktiskt. Det lurar begravda hundar. GenusNytt protesterar dessutom, så något är på tok;

Faktum är att detta usla förslag lyckas med konststycket att diskriminera båda kön – på olika sätt.

 Ändå vill jag så gärna välvilligt tolka EU-kommissionens förslag som denna kommentator. MoaLinn är dessutom helt på det klara med att det är så. Ja, kanske ändå. Det blir rätt komiskt när Sverige ska ha tolkningsföreträde. 😉 För egentligen är det detta som är viktigast för mig. Barnets rätt till en god start.    DN ger mig lite fylligare information om förslaget. Där fanns en länk till ett EU-förslag daterat för två år sedan.

Stefan Olsson har klurat ut att Birgitta Ohlsson är offer för sin egen politik. Själv hade jag blivit oxtokig om halva föräldraledigheten hade kvoterats till fadern. Han var egenföretagare, och fick inte vara ledig ens dagen efter dotterns födelse. Kompanjonen krävde att han kom till jobbet.  Större delen av föräldraledigheten hade frusit inne. Än idag bryr han sig inte om att ta ut den har kvar. Den ska tas ut innan sonens 8-årsdag. Det är så dåligt betalt, säger han. Han skiter i den, rent ut sagt. Det finns milsvida skillnader mellan verkligheten och den politiska utopin om delad föräldraledighet. Idag är han en utmärkt heltidspappa, får jag hoppas. Min sjukdom har gjort mig till en varannan helgmamma när det är som värst.

DN-ledaren uppfattar en klåfingrighet från EU. Kanske med svenska mått mätt.

Och ämnet till ära så har jag idag upptäckt att det är Per Ström som ligger bakom GenusNytt. Det kan bli lärorikt för mig.

Uppdaterat 20100302; En s-politiker är på Aftonbladets debattsida starkt kritisk till såväl regeringens som sitt eget partis accepterande av EU-förslaget att mödrar ska vila sig från arbetslivet 4 veckor efter förlossningen. Två veckor ska tas ut innan kraftmätningen när barnet ska framfödas. Jag kan fortfarande inte se förslaget som ett hot mot svensk jämställdhet. Det är lika illa att inte se att vila efter barnets födelse; då barnet är det enda viktiga fokus modern har, är en oerhört viktig kvinnofråga. Kvinnohälsa eller total könsneutralitet? Vi är inte könsneutrala. Det blir vi varse under vår graviditet och i moderskapet. Det är lika illa att osynliggöra detta. Det ger svenska kvinnor en tragisk björntjänst, enligt mig.

lena alun

Annonser
13 kommentarer leave one →
  1. 2010/02/24 11:07 f m

    Har inga barn, men via de kvinnor jag känner som fött barn så kan jag inte se hur man skulle _vilja_ iväg och jobba tidigare än 6 veckor efter att man fött ett barn- rent fysiskt och mental. Inte bara för barnets skull, utan även för hur ens egen kropp förändrats och vad den gått igenom – och de omvälvande förändringar som man fortfarande går igenom med så många nya rutiner.

    Jag förstår inte vilka dessa kvinnorna är som sätter sig emot detta förslag, för nordiska kvinnors skull- om det är jättepositivt och ett framsteg för kvinnor i andra länder? Där de inte KAN gå hemma, även om det skulle behövas. Jag tvivlar på att de kvinnor som vill jobba inom 6 veckor efter en förlossning, procentuellt skulle vinna en omröstning på förslaget. Jämställt eller inte, mannen kan inte föda barnet åt oss kvinnor, även om många skulle göra det om de bara kunde. 😀 Så jag håller med dig…. till fullo.

  2. lenaalun permalink*
    2010/02/24 11:45 f m

    Tack Jean,

    Ibland blir feminismen helt idiotisk. Om någon feministisk kvinna tror att det är bra för oss kvinnor att ge oss iväg till arbetslivet inom sex veckor, bör de åtminstone veta att det finns kvinnor som protesterar mot denna jämställdhetshets, som gör oss till världens mest sjukskrivna folk.

    Är man egenföretagare eller har en toppposition kan man göra det som måste göras naturligtvis utan dåligt samvete. Det finns ju hushållnära tjänster att köpa in för hushållsarbetet, så det går det jämt ut.

    Själv tycker jag det är tragiskt att kvinnor inte kan få föda barn och få bli mamma i lugn och ro, utan att arbetslivet knackar dem på axeln. Det är en så otroligt liten del av livet, och kanske den mest njutbara och magiska tiden.

  3. 2010/02/24 12:58 e m

    Jag kan inte heller förstå varför man skulle vilja börja jobba snabbt efter att man fått barn. Men nu finns det ju kvinnor som faktiskt vill göra det, varför ska de inte få göra det då? Tvång är sällan bra och att hindra kvinnor från att ha valfrihet i när vill börja arbeta kan väl inte vara rätt väg att gå?

    Och det de flesta inte ställer upp på är varför kvinnor ska tvingas att vara hemma, men män ska få välja hur de vill göra? Alltså att det bara är mamman som måste vara hemma, själv trodde jag att man var två om ett barn, men det kanske inte EU tycker. Hallå eller, det är 2010 nu.

    Det optimala skulle väl vara att föräldrar skulle få möjlighet att vara hemma, sedan är det upp till varje familj att välja hur de vill göra med sina rättigheter…

  4. lenaalun permalink*
    2010/02/24 1:26 e m

    Självklart, förvånade pappa. 🙂

    Ju, mer jag jobbat med frågan ser jag ju att det är något lurt med EU-kommissionens förslag till obligatorium. Det är sådana där dimridåer som gör att jämställdheten går trögt och att männen kan se ut som att de är för jämställdhet men i praktiken sätter krokben.

    Bra att du engagerar dig med toppfeministerna i Sverige. Birgitta Ohlsson kommer att se till att allt går rätt till, och hon har ju sitt eget liv som åskådliggörande exempel.

    Jag reagerar helt enkelt utifrån att jag är en av ganska många kvinnor som får bröstcancer i samband med barnafödandet. Jag känner tydligt att sjukdomen har med min bitterhet att inte haft möjligheten att stanna hemma med barnen så länge jag ville.

    Visst kunde vi ordnat det, om jag hade vetat vad jag riskerade. Jag följde dock med i samhällsnormen. Skolade in dem vid 21 månader och körde igång på heltid.

    Det var för tufft för mig, och sjukdomen växte aggressivt och explosivt utan min vetskap.

    Just denna reaktion tror jag är allmängiltig för mammor:

    http://www.filindeblogg.nu/?p=9911

  5. Jesper permalink
    2010/02/24 6:12 e m

    Det enda jag kan acceptera som bra, är att föräldrarna får råd att vara hemma samtidigt bägge två den första tiden med ungen, precis som nämndes tidigare. Åtminstone i ett par månader. Det är visserligen värre att tvinga ut endera förälder än att tvinga dem stanna hemma, men frågan är vad som egentligen kan motivera något tvång över huvud taget.

    När man måste försvara nyblivna mödrar av rent medicinska skäl, då har det redan gått alldeles för långt. Frågan borde egentligen inte ens finnas på kartan.

  6. lenaalun permalink*
    2010/02/24 9:17 e m

    Nu förstår jag inte, Jesper…. pappan skulle få två veckor och mamman fyra veckor efter förlossningen, så egentligen är det fel att diskutera sex veckor. Det är två innan förlossningen kvinnan ska få vara hemma. Men ett barn kan ju komma tidigare och senare. Hur gör de med det???

    I den bästa av världar är båda föräldrarna hemma i två månader. Men förekommer det mer än i enstaka fall av riktiga idealister och entusiaster? De flesta lever i en ekonomiskt realitet och prioriterar att vara hemma med barnet så länge som möjligt.

    Försvara mödrar av medicinska skäl tycker jag verkar vara väldigt klokt. Varför just nu, blir jag väldigt nyfiken på.

    Där borde ju Sverige vara pådrivande, men vi har ännu inte som land kommit till insikt om vad vår jämställdhet har kostat i form´av utbrändhet och följdsjukdomar.

    Det är trots allt något lurt med tvånget och obligatoriet. Det är faktiskt som argumenten för att införa kvotering av föräldraledigheten. Annars skulle kvinnors underläge och sårbarhet cementeras på arbetsmarknaden. Hennes barnafödande skulle nu kanske anses som ett hinder för alla topposistioner i EU, kanske.

    Där har Birgitta Ohlsson sin poäng. För alla kvinnor som vill arbeta lika hårt som en man blir detta obligatorium en belastning.

    Jag tycker det är bra att det strids om denna detalj, faktiskt. Kunde det inte räcka med rättigheten?

    Har läst på bloggar att det dock inte duger i vissa EU-länder, utan kvinnan skyddas med förslaget från krav från arbetsgivare om det är ett hemmatvång på fyra veckor. Fyra veckor är ingenting när man har fött barn. Det är definitvit ett minimum för att återhämta sig från det värsta. Bäckenet ska stabilisera sig och blödningarna upphöra. Psyket likaså.

    Det är trots allt något löjeväckande med kritiken från Sverige, men den kan vara befogad. Jag har tyvärr inte bakgrunden till EU-kommissionens förslag. Det är problemet.

  7. Jesper permalink
    2010/02/24 9:31 e m

    I den bästa av världar är båda föräldrarna hemma i två månader. Men förekommer det mer än i enstaka fall av riktiga idealister och entusiaster? De flesta lever i en ekonomiskt realitet och prioriterar att vara hemma med barnet så länge som möjligt.

    Jodå, och det är den ekonomiska realiteten jag menar borde förändras för nyblivna mammor och pappor.

  8. lenaalun permalink*
    2010/02/24 9:35 e m

    Ja, gärna. 🙂

    Hittade till denna artikel nu, som jag ännu inte hade läst. Jag känner att jag ställer mig på denna sida;

    http://www.expressen.se/debatt/1.1867622/birgitta-borde-stanna-hemma

    Helt på grund av mina egna livserfarenheter. Mitt problem är att jag är mycket av en karriärmamma, och inte har kunnat välja bort tankarna på egen karriär. Men jag orkar inte både och. Det är det tragiska.

    Här är en krönika jag gillar samt Anita Goldman själv;

    http://www.expressen.se/kultur/1.1816991/gail-collins-when-everything-changed

    Vi var föregångskvinnor och försökskaniner. Vi talar så sällan offentligt om såren som revolutionen åsamkade oss:
    De epidemiska skilsmässorna, aborterna, de gynekologiska övergreppen, ofrivillig barnlöshet och våldtäkterna på de vilda liftarresorna, vår sorg över att vi inte gjorde fler barn, vår oro över hur barnen påverkades av de långa dagarna på dagis.
    Kanske har vår revolution kommit så långt att vi kan börja visa våra sår och vår tvekan inför vägen? Eller är det vi uppnått ännu så ifrågasatt att vi fortsätter att sluta leden och automatiskt applåderar varje ny plats som en kvinna intar i samhällspyramiden, utan att fråga om hon därmed bidrar till att skapa en humanare – vad vi på vår tid vågade kalla kvinnligare – värld?

  9. Jesper permalink
    2010/02/24 10:07 e m

    Den artikeln gillade inte jag.

    »Hon påstår att hennes man inte är en dinosaurie, utan en modern man, som klarar av att bli far även i Bryssel. Den bistra sanningen, Birgitta, är att din man är en likadan man som din far och hans far och hans far. Det skapas inga ‘nya’ män på kortare tid än åtta miljoner års evolution.

    »Människans barn föds egentligen två år och tre månader för tidigt med tanke på hjärnans utveckling. Kvinnor har genom historien förstått det lilla barnets speciella behov – fram till Alva Myrdal. Vi ska vara tacksamma mot våra anmödrar, som har stått på sig och förklarat för männen att barnens rätt ska sättas främst.«

    Men ett helt människosläkte kan komma till på bara 200,000 år. För 6,5 miljoner år sedan tycks schimpans och människa ha skiljts åt i utvecklingen. Och om nu inga »nya« män kan komma till på den tiden, då kan inte kvinnor det heller. Alltså är det meningslöst att tjata på Birgitta Ohlsson, då hon tillhör den gamla – och enda – stammens kvinnor. Det innebär att hon antingen förstår vad barn behöver precis som Alva Myrdal, eller också förstår hon inte det precis som Alva Myrdal. Förändring är nämligen omöjlig.

    Varför håller du med om det här, Lena? Så galen är du väl inte?

    (Men givetvis har hon rätt om stress och allt det där, som jag uteslöt ur citatet. På den punkten säger jag inte alls emot henne.)

  10. lenaalun permalink*
    2010/02/24 10:18 e m

    ”Borde inte leka man”. Jag fäste mig nog främst vid detta.

    Alva Myrdal har drivit på den utvecklingen, så att vi har utvecklats till maninnor. Nu menar Eva Sternberg att Birgitta Ohlsson tar vid och driver denna olyckliga norm för kvinnor vidare.

    Jag är helt överens om att det är en olycklig väg.

  11. Jesper permalink
    2010/02/24 10:37 e m

    Hm. Då kanske jag borde kalla mig för kvann, som står helt på tvärs med det mansidealet. Vägen är urdålig, som du säger. Men jag vill fråga, faktiskt mest för min egen bildnings skull: Är det inte egentligen främst en karriärssamhällets norm, som kvinnor tar till sig i och med att de intar sin rättmätiga plats i samhället?

  12. lenaalun permalink*
    2010/02/25 8:39 f m

    🙂 Det kan du definitivt göra. Sverige har världens mest feministiska män.

    Tja, karriärsamhället kan vi kalla det för dem som har förutsättningar för att klättra på karriärstegen.
    Uppdatering; Hittade en passande artikel idag; http://www.e24.se/kvinna/karriar/har-ar-din-checklista-for-avancemang-pa-karriarstegen_1885793.e24

    Den breda allmänheten har inget att välja på än att inordna sig i det som idag kallas Arbetslinjen.
    http://www.e24.se/kvinna/karriar/de-befordras-aldrig_1886899.e24?service=slideshow

    De kvinnor med familjer, som tidigare kunde välja att vara hemma och leva på mannens lön existerar inte längre. Politiken är utformad för två lönearbetare, allmän kraftigt subventionerad förskola och jämställda män som städar, lagar mat och förbereder skolväskor.
    (Fantastiskt vilken potential den frånskilda mannen har för detta, som blommar ut då det är för sent.)

    Allt började med Alva Myrdals idéer och makarna Palmes entusiasm inför detta. Socialdemokraterna har sedan målmedvetet styrt in hela samhällsnormen efter detta.

    De psykiskt sköra kvinnorna orkar inte med detta tempo. Karriärkvinnorna själva går genom väggar och kraschar.
    Detta måste vi också synliggöra likväl som de hinder som läggs framför Birgitta Ohlssons önskan att inta sin rättmätiga plats i samhället.

    Det är allt. 🙂

    Fast man har framgång och drömjobb slits kvinnor med ständigt dåligt samvete;

    http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article5292331.ab

Trackbacks

  1. På lägsta effektiva nivå? « aronmodig.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: