Skip to content

Till alla flickor

2010/01/29

Att vara en duktig flicka har definitivt sina risker. Och nu fårvi inte ens vara sjuka. Var rädda om er! Var en Svenska flickor…. Vi får inte glömma att kvinnans plats är i hennes mans hjärta. Att genusrelationerna fungerar är A och O för ett lands välfärd.

Saxad kommentar från Birgitta.nu – Tillbaka till 50-talet.

Det finns få saker som förstör så mycket för oss kvinnor som verklighets-fientliga elit-tyckande feminister som inte själva har barn. De vet inte hur det är att sitta på ett fortfarande inte läkt underliv med skavande stygn, oregelbunden mjölkproduktion och läckande bröst, amningshormonernas påverkan på kropp och själ, gröthjärna och nattliga vakor med en liten ny människa som vill ha bröstet varannan timme. Så är livet med en nyfödd en månad efter förlossningen! Istället prackar de på dagens unga kvinnor en ide om att få barn handlar om att föda fram ungen och att sedan återgå till det vanliga livet, att resten sköter ett ”jämställt förhållande”. Jämställdheten bryr sig inte om att barn vill till mammans varma, mjuka och mjölkfyllda bröst eller att det är modern som genomgår den stora fysiska resan i att få barn med allt vad det innebär. Det är något vi är skyldiga de små att acceptera och respektera. Denna massiva indoktrinering från feministiskt håll bidrar inte med någonting annat än att lägga ännu ännu mer tyngd på duktighetsoket som vi kvinnor är så ”duktiga” på att bära.

Ur detta perspektiv är Charlie Weimers brännpunktsartikel i SvD väldigt välkommen. Somliga ger varma applåder. Det är dags att särartsfeministerna får göra sig hörda nu. Den svenska statfeminismen, som den har tagit sig uttryck, är långt ifrån självklar för en sann feminist.

Denna Signerat på DN Opinion är ytterligt intressant att begrunda för KD, skulle jag tro;

Jag har rest runt i Mellanöstern till exempel, på den tiden då det bara fanns sju procent kvinnliga professorer i Sverige. Jag åt middag på Faculty clubs och så vidare i Jordanien och i Egypten. Det var en stor del kvinnor som satt och åt, så jag frågade hur många procent är kvinnor bland professorerna här? Ja, ungefär 20 – 22 procent. Hur mycket har ni i Sverige? Då kändes det lite plågsamt att behöva säga att vi som slår oss för bröstet och säger att vi är så jämställda hade bara sju procent. Man kan fråga sig: Hur kommer det sig då att de här kvinnorna i högre samhällsklasser runt om i världen har lyckats nå dessa akademiska toppar? Du kan bara gå till Frankrike, Spanien, Italien, där finns fler kvinnor på höga positioner än i Sverige. Där är det självklart att de har hjälp i hemmet. De har barnflickor, kokerskor, städerskor. De skulle aldrig klara av att klättra på karriärstegen om de inte hade den hjälpen hemma. Den hjälpen får inte svenskorna därför att de ska vara så ”jämställlda” och då är alltså den felaktiga inställningen att jämställd innebär att alla ska vara likadana. Alla ska vara lika intelligenta, alla ska ha lika möjligheter till karriär. Det ska de ha men de ska också då ha möjligheter att få hjälp i hemmet. Hålla på att fåna sig med att mannen i fråga ska delta med millimeterrättvisa i hemarbetet, det är omöjligt, det skulle de flesta män inte klara av. Ögonbottnar och skillnader i perception (vad man lägger märke till i omgivningen) skiljer oss åt. Det gäller att inse det, annars blir det alltför många skilsmässor, alldeles, alldeles i onödan. Vi fungerar alltså på olika sätt, naturligtvis med undantag, som bekräftar regeln!”

Och så måste jag klaga på Weimers unkna gamla patriarkala idéer för arbetslivet. Det är bara försvar av mäns privilegier, och vittnar om väldigt dålig genusmedvetenhet. Män har alltid kvoterat in varandra!!! Tror verkligen Weimers att kvinnor saknar kunskap och kompetens?  Något lite bör man ha satt sig in i de genusvetenskapliga studier som bedrivs i Uppsala;

 Det är en politik som säger nej till kvotering av principiella skäl, eftersom kvotering utgår ifrån kollektivet istället för personen och för att den sätter kunskap och erfarenhet på undantag. En kristdemokratisk jämställdhetspolitik strävar efter att ge varje person det självförtroende som krävs för att veta att den egna kompetensen berättigar till en bra ingångslön och senare löneförhöjning. En kristdemokratisk jämställdhetspolitik vågar problematisera varför många kvinnor begär lägre ingångslöner än sina manliga kollegor, utan att bygga upp väderkvarnar i form av ”patriarkatet”. Det handlar också om att öppna för upp för fler arbetsgivare i kvinnodominerade yrken, så att den anställdes förhandlingsmöjligheter under lönesamtalen kan förbättras. [—]

 En kristdemokratisk jämställdhetspolitik som vill vrida mittpunkten åt rätt håll kapitulerar inte inför genusindustrin utan bevakar istället varje students lika möjligheter oavsett kön, och avskaffar den skattefinansierade och radikalfeministiska tankesmedja som går under namnet Nationella sekretariatet för genusforskning.

Hujedamej! Det här var en pungspark mot alla feminister. Moderaterna riktar istället sin pungspark mot alla utsatta kvinnor som har förlorat sin hälsa i den svenska jämställdhetsen.

Men det handlar också om jobbpolitiken och här har vi en tydlig agenda för nästa mandatperiod som handlar om att förstärka drivkrafterna för att arbeta och anställa, att ge människor verktyg för att bli anställningsbara och att säkra resurserna till välfärdens kärna. Jobbpolitiken är en viktig kvinnofråga.

Jämställdhetsdebatten är igång. Fantastiskt, en mandatperiod för sent. När Fi stod på scenen för fyra år sen var det knäpptyst. Nu tar M och KD initiativet. Inget mindre än ett mirakel, för en genusvetare som mig. 😀

lena alun

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: