Skip to content

Expropriationen av reproduktionen

2010/01/24

Ovanstående ”akdademiska” begrepp fick jag av en bloggkommentator förra helgen. Det är en klinisk och nykter benämning av mitt livs största sorg. När jag väl fick mina underbara, hett och länge efterlängtade barn av vardera könet var det sedan en tid närapå omöjligt enligt samhällsnormen att få vara ”hemmafru” och ta egen vård och ansvar för sina egna barn. Jag har hört det sägas att det ännu på nittiotalet gick att leva på en lön, men att det under åren  2000-2002 då jag blev mor inte längre var möjligt. Vet inte vad som har förändrats under dessa år, men något ska det tydligen vara.

Det är den socialdemokratiska regeringens makthegemoni som med Alva Myrdals idéer och paret Palmes entusiasm succesivt införde tvångsinlösen av moderskapet.

Idag är det något bättre, tack vare vårdnadsbidraget. Vår förre FP-gruppledare Kerstin Lindroos hade år 2003 ett förslag om småbarnslön (3.000:- netto/månad var föreslaget), som jag då hett åtrådde. Åh, vad jag önskade att det hade funnits, så att jag hade kunnat stanna hemma något drygt år ytterligare och fått min son förskolemogen.  Det var ett stort trauma för både honom och mig att få honom inskolad.

Förslaget motarbetades på oberoende liberala Eskilstuna-Kurirens ledarsida, och det var då min första debattartikel  blev skriven, men dock icke publicerad.

Nu är jag dock, enligt någon kvällspresstest, framförallt en karriärmamma före en moderskapsromantiker och därför valde jag följaktligen att köra igång med slutförandet av min prästutbildning när sonen knappt var 1 och 1/2 år. Aj, aj, aj så dumt! Två manliga vänner påpekade det dumma i att göra allt på en gång. Bilda familj och göra karriär. Jag ville inte lyssna, utan skulle så fort som möjligt nå mitt mål att få ”den där prästtjänsten”.

Nu gick det som det gick. Igår berördes mitt livs största frustration, som jag faktiskt härleder till att cancer började växa i min mjölkgång i vänster bröst ( moderskap och känslosidan) vid den tiden, av Birgitta Ohlssons (FP) öden och äventyr. Margit Urtegård gjorde mig återigen uppmärksam på att Birgitta Ohlsson inte ens förslås som ny EU-minister. Nej, men tänk ett sådant misstag! 😀 Regeringen kunde väl ändå ha henne med bland de föreslagna för syns skull, om de hade någon självbevarelsedrift.

Ja, nu vet vi väl inte vilka källor som avslöjat uppgifterna. Hon kanske hade varit med för anständighetens skull om sanningen inte hade läckt ut. Sr.se uppgav i fredags;

Den som allmänt setts som favorit, riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson, är inte aktuell. Det erfar Ekot.

Enligt personer med insyn i processen beror det på att hon ska ha barn i juni eller juli. Därmed skulle hon i princip vara borta halva ministerperioden fram till valet i september, och ett osäkert kort i valrörelsen.

Andra källor pekar i stället på att hon tidigare ofta har drivit en egen linje, och inte alltid setts som helt lojal.

Fyra personer pekas nu ut som möjlig ny EU-minister: Helene Odenjung, andre vice ordförande och kommunalråd i Göteborg, Lotta Edholm, borgarråd i Stockholm, riksdagsledamoten Cecilia Wigström, som har suttit i utrikesutskottet, och EU-parlamentarikern Cecilia Wikström.

I onsdags hörde jag på Mix Megapols nyheter att fyra FP- kvinnor var föreslagna, och att Birgitta Ohlsson inte var bland dem. Jag orkade inte uppröras, utan glömde allt. Igår kväll gick jag i gång när jag såg väninnan Margits bloggartikel, och nu måste jag bearbeta hela saken i denna blogg. Birgitta Ohlsson skriver själv på sin blogg;

Jag vaknade i går i Stockholm med en märklig artikel i Dagens Nyheter, där jag dels fick min graviditet ”outad” samt fick läsa att jag inte är aktuell som EU-minister. Det intressanta med denna artikel är dock de slutsatser som diverse medier gjort efter uppgifter från ”centrala källor” som det står angivet: ”Birgitta Ohlsson kommer att missa valrörelsen”

[—]

Okej. Kalla fakta är följande:

1) Jag väntar barn i början av juli. Detta är den ljuvligaste nyheten en människa kan få i sitt liv! Barnet är efterlängtat, önskat och jag är oerhört lycklig och tacksam över att få bli förälder. Fram till DN skrev om min graviditet visste mina nära och kära, partikollegor jag umgås med och en del vänner om detta. Partiledare Jan Björklund var självklart informerad.

2) Jag är gift med en modern man och inte en dinosaur.  Jag har föräldrar, vänner och ett stort nätverk av underbara människor som backar upp mig i ur och skur.

3) Jag och maken har oavsett hur framtiden ser ut planerat att dela på föräldraledigheten. Om inget oförutsett händer skulle jag vara hemma en första dryg månad som föräldraledig (då typ resten av alla andra i allmänhet har den så kallade industrisemestern) och således vara tillbaka i början av augusti. Maken och barnet uppbackat av mor/farföräldrar/vänner skulle i praktiken vara med mig hela tiden under valet. Så att jag skulle missa valrörelsen känns bara som tarvliga spekulationer.

4) Jag har hittills mått alldeles strålande under graviditeten. Har inte mått illa en enda gång och under december den mest kritiska graviditetsmånaden gjorde jag tre jobbresor utanför Europa; Angola/Sydafrika med biståndsminister Gunilla Carlsson, Bahrein där jag höll i flera föredrag för arabvärldens och Gulfens samlade kvinnliga parlamentariker och i Israel där jag deltog i världens största årliga konferens om antisemitism.

Om jag någon gång i mitt politiska liv ska bli bortvald vad gäller en post ska det bero på att jag har fel kompetens och fel profil eller rent ut sagt att jag inte duger för uppdraget. Aldrig att en kvinna väntar barn! Att medier hänvisar till min graviditet är bara så sorgligt och stockkonservativt. Kanske lever vi tyvärr kvar år på 1950-talet och inte år 2010?

Nu blir det ytterligt spännande att följa detta! Detta överglänser vilken dokusåpa som helst. Hur kommer media hantera detta? Hur kommer Birgitta Ohlsson hantera detta? Vad tvingas regeringen ställas till svars för?  En mycket delikat politisk situation för jämställdheten har uppkommit. Det har verkligen spetsat till sig.

Mötet ”Det finns en plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” kommer riktigt, riktigt lägligt i vår stad – Eskilstuna -Den stolta Fristaden- som har höga ambitioner med jämställdheten. ABF öppnar kvinnocafé Café K på tisdag den 27 januari kl 18.00-20.00.

Ja, just, ja, jag tycker att varje kvinna ska ha rätt att få utforma sitt moderskap efter sin individualitet. Vårdnadsbidrag är det minsta man kan begära i ett land med mänskliga rättigheter. Men man ska också kunna bli EU-minister under en pågående graviditet! Det har vi väl lagar för? Expressens ledarsida valde en annan vinkel.

Politikerbloggen skriver ordförandena i LUF;

Därför uppmanar Liberala ungdomsförbundet Fredrik Reinfeldt att ta chansen att ge Sverige en handlingskraftig och frihetstörstande EU-minister. För att det borde vara kompetensen, och inte förlegade könsroller, som räknas i Sverige.

lena alun

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: