Skip to content

En kulturell juldag

2009/12/26

Fick mig lite olika kulturupplevelser igår. Var på juldagspremiären av Alvin och gänget 2. Den kan man absolut se om och upptäcka underliggande budskap. Det var en ganska komplex story och jag älskar ju filmer där man vill driva ett budskap. Tycker att den skildrade föräldraskapet och hur det är att vara barn idag på ett intressant sätt. Faktiskt riktigt underhållande oxå, och jag förstår varför det kom fyra vuxna och ett barn i sällskap. 🙂 Men precis som i Mamma Mia har jag mycket mer att önska om de kvinno/flickroller som skildras. Om syftet är att hålla kvinnor kvar i underordning har de lyckats. Det sörjer jag. Är det omedvetenhet eller medvetet arbete??

Camilla Läckbergs Stenhuggaren var en tillspetsad historia och jag gillar Läckbergs sätt att driva femínism. Har aldrig orkat läsa hennes böcker, men har gluttat i andras och fått upp sidor som imponerat stort på mig; hur hon arbetar med sina texter. Sådan feministisk folkbildning fanns med i dramaserien också vars del 2 visas i kväll kl 21.00. Längtar redan.

Expressen kultur;

Det är synd, kan man tycka, att inte SVT kom på det här konceptet tidigare. Med Camilla Läckberg vid rodret hade vi kunnat få se Bellman lämna krogen och ta med frun på spa-weekend istället. Vi hade kunnat få se Strindberg och Siri von Essen undvika skilsmässa med hjälp av en relationscoach och börja skriva kokböcker tillsammans. Karl XI hade kunnat gråta ut hos Erica Falck och insett att det bara gällde att vara som en människa, medan snapphanarna börjat producera ekoturism, weekendeventer och kickoffer åt lokala företag.

Ja, för min del tycker jag faktiskt att det vore en bra idé att låta Läckberg ta över hela julen. Rydbergs tomte hade fått sluta grubbla över meningslösa metafysiska frågor och lärt sig följa magkänslan istället.
Julevangeliet hade fått kulminera med att Josef och Maria åt pilgrimsmusslor med tryffeldipp på något pittoreskt seafood-värdshus, medan en omvänd kung Herodes passade Jesusbarnet. De gångna jularnas spöke skulle slutligen vara fördrivet.

Dessutom tittade jag lite på Narnia; Häxan och Lejonet i Tv4. Minns att min bästis, på den tiden, fick boken upplästa som godnattsagor av sina föräldrar. Nu fick jag veta vad den handlade om. Också givande.

Anita Goldman summerar historiens mest framgångsrika revolution, den feminsitiska, i Expressen;

Vi var föregångskvinnor och försökskaniner. Vi talar så sällan offentligt om såren som revolutionen åsamkade oss:
De epidemiska skilsmässorna, aborterna, de gynekologiska övergreppen, ofrivillig barnlöshet och våldtäkterna på de vilda liftarresorna, vår sorg över att vi inte gjorde fler barn, vår oro över hur barnen påverkades av de långa dagarna på dagis.
Kanske har vår revolution kommit så långt att vi kan börja visa våra sår och vår tvekan inför vägen? Eller är det vi uppnått ännu så ifrågasatt att vi fortsätter att sluta leden och automatiskt applåderar varje ny plats som en kvinna intar i samhällspyramiden, utan att fråga om hon därmed bidrar till att skapa en humanare – vad vi på vår tid vågade kalla kvinnligare – värld?

lena alun

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: