Skip to content

Önskas: Högre kvalitet i den akademiska teologiska högskoleutbildningen

2009/06/16

Dagen Debatt går evangelikala, bibeltrogna (läs bibelfundamentalister) och karistmatiska kyrkoledare i argumentation med Högskoleverket  bl a. Ett par-tre bloggare  har redan tagit dem i försvar.

Aj,aj,aj. Nu har vi två ytterligheter som inte alls förstår varandra. Hur ska jag kunna medla?

Jag anser att Högskoleverket har rätt när de kräver en hög akademisk standard. Det innebär att den bibelkritiska forskningen måste få ta sitt rättmätiga utrymme. Jonas Gardell har i Om Jesus på ett lätttillgängligt sätt presenterat den. De skolor som inte låter  den texthistoriska kritiken genomsyra utbildningen anser jag faktiskt har dribblat bort sin rätt till offentliga medel. Religiös extremism i bibelfundamentalistisk anda ska givetvis inte underblåsas av staten.

Det jag tidigare har kritiserat Högskoleverket för är att även Teologiska Högskolan Stockholm ifrågasattes. Jag kan inte föreställa mig att den under Owe Kennerbergs ledning på något sätt skulle  ha kunnat börja brista i akademisk kvalitet. Tvärtom har man väl på senare år, sedan jag slutade år 2002, alltmer försökt öka det akademiska anseendet för att kunna utöka examensrätten, vilken nu avslogs. Detta  på sr.se är än mer anmärkningsvärt;

De sju utbildningar som ifrågasätts efter en fördjupad granskning finns vid universiteten i Göteborg, Karlstad, Linköping, Lund och Umeå samt vid högskolorna i Halmstad och Jönköping.

Dödahavsrullarna är t ex viktigt att ha med i den teologiska utbildningen. Det är forskning som tillkommit sedan jag fick min examen. På sajten Populär Historia finns att läsa;

Det internationella team som skulle ge ut texterna kom snart nog att domineras av katoliker. Dessa forskare ansåg sig ha mer eller mindre monopol på texterna, och ingen utanför teamet kom i närheten av dem. Den katolska dominansen i förening med den skandalöst långsamma utgivningstakten (som bara delvis kan förklaras av att texterna är fragmentariska och därför svårtolkade) gav upphov till rykten att texterna var så komprometterande för kristendomen att Vatikanen förbjöd att de publicerades (att Vatikanen krävt att få texterna är inte korrekt).

Vad var det då för hemligheter som texterna från grotta 4 skulle kunna avslöja? Jo, att kristendomen i den tappning vi känner den är en ren bluff, en uppfinning av aposteln Paulus. Qumrantexterna härrör, berättade ryktet, från en judekristen församling, och dessa texter visar att urkristendomen var en lagisk, nationalistisk och krigisk rörelse, alltså något helt annat än den bild vi får i Nya testamentet. De här spekulationerna fick kraftigt genomslag inte minst genom journalisterna Michael Baigents och Richard Leighs spektakulära bok The Dead Sea Scrolls Deception (Dödahavsrullarnas hemlighet 1993).

Att utgivningen av texterna i grotta 4 förhalats i så många år är förvisso något av en forskningsskandal. Men när utgivningsmonopolet nu har brutits kan vi konstatera att det knappast finns något i dessa texter som kunde ge Vatikanen anledning att sätta stopp för utgivningen.

Bo Isaksson på Uppsala Universitet skriver;

De senaste åren har präglats av hälsosam vetenskaplig konkurrens inom Qumranforskningen med en febril aktivitet som följd. Texter ges nu ut i snabb takt, både i serien DJD och annorstädes, kongresser hålls, och nya specialtidskrifter enbart för studiet av dessa manuskript och deras historiska kontext har sett dagens ljus.

Visst behöver vi en teologisk renässans  i Sverige med den allra högsta akademiska kvalitén? Hur gör vi annars Jesus rättvisa? Hur ska Gudsriket annars kunna breda ut sig på jorden? Den teologiska uppgiften kräver intellektuell redbarhet. Bloggvännen och ateisten PeO Wågström fick igår igång en debatt med Humanisternas Patrik Lindenfors. Kika gärna in där. Den religiösa debatten är livlig och spretig nu.  Se Göran Rosenbergs krönika i DN KulturDebatt  och Humanistbloggens reaktioner.  På bloggen Kamferdroppar skriver Charlotte Wiberg:
Rosenberg ifrågasätter ju själv att förbundet Humanisterna lägger ut så mycket pengar på sin opinionsbildande verksamhet – och verkar därmed se ett, som Andersson uttrycker det, lidelsefullt och tydligt ställningstagande för ateism som ett problem.
Underbart! Gud är på offensiven nu. 🙂
Recensioner av Jonas Gardells  Om JesusSvd , GP, DN , Expressen, Aftonbladet samt http://www.jonasgardell.se/doc/books/om-jesus.jsp. Debattartikel av Runar Eldebo,  docent och teol dr på THS, i Dagen.
Se Jonas Gardell i Babel.
 
Uppdatering 20090618;  Idag har Dagens Debatt ytterligare en debattartikel från företrädare från teologiska högskolor;
 
Denna församlingsbaserade utbildning vilar på övertygelsen att det inte är ett antal akademiska institutioner som ska ”bestämma” vad församlingar och blivande ledare ska ha för teologi och arbetssätt. Detta är församlingarnas uppgift.”
”Men församlingen kan inte förlägga ansvaret för teologi och ledarutbildning till högskolans värld, varken om den är stödd av svenska myndigheter eller utländska universitet. Ansvaret vilar i församlingarna. Kanske kan dagens debatt och osäkerhet tjäna som påminnelse om detta och samtidigt förstärka arbetet med att finna former för att utveckla det församlingsbaserade arbetssättet som på kreativa sätt kan binda samman församlingarnas arbete med akademins teologiska kompetens. Detta sätt att arbeta tror vi hör framtiden till.”
 
Ur mitt perspektiv blir det här väldigt obehagligt ur ett maktperspektiv. Vad är församlingen? Hur kan en outbildad församlingsgemenskap ha som uppgift att bestämma över den blivande teologens akademiska högskoleutbildning. Uppgiften är den enskilde studentens i samarbete med den akademiska kompetensen. Sedan får den pastorskallade  teologistudenten hålla kontakten med församlingen och på  kreativa sätt förena de två världarna.
Jag kan inte annat se i debattartikelns resonemang än att de blivande pastorerna önskas vara församlingens lärlingar som behöver få inblick i alternativa kontexter som ska lära teologen ”att leva med och föra dialog med dessa”.
Akademisk teologisk högskoleutbildning måste få vara fristående. Min erfarenhet är lite  motsatt. Min utbildning ifrågasattes av biskopen då han föredrog universitetsutbildningen framför Teologiska högskolans. I grund och botten handlar det om ett maktintresse  att styra över teologin. Men vi behöver fria teologer som vågar vara just så  radikala som Jesus var.
Dagen har samtalat med studenter på  Örebro teologiska högskola och det gladde mig att läsa följande;
”David, Andreas och Emil inser att Högskoleverket och kyrkans sätt att se på religion kolliderar. De tycker inte att det är självklart att staten ska finansiera utbildningen av präster och pastorer, men menar att det är en annan fråga. I den här rapporten ska Högskoleverket granska huruvida det de gör på skolan är vetenskapligt eller inte.– Varför skulle jag vara en sämre akademiker för att jag tar min utgångspunkt i att jag vill lära känna Gud bättre?, frågar sig David.”
 
”De tror att det kan vara svårt för skolan att anpassa sig till all den kritik som Högskoleverket haft för att få behålla examensrätten. Redan nu möter de reaktioner från frikyrkligt håll som tycker att de redan anpassat sig för mycket. Andreas utvecklar Davids resonemang:– Vad är det som säger att man är en sämre pastor för att man har lärt sig tänka kritiskt?, säger han och riktar sin fråga mot frikyrkligheten.”
 
Ja, just det!
 
Dagen har också intervjat ledaren för Högskoleverkets besöksgrupp Anders Jeffner som säger;
 
”Det vi i sakkunniggruppen har sagt är att religionsstudiet blir rikare om man ser det ur många olika perspektiv – inifrån, utifrån, från andra religioner, psykologiskt och sociologiskt.”
 
Det håller jag fullständigt med om. Det ska man kräva av en teolog med akademisk examen, anser jag. Annars kan man kalla utbildningen bibel- och kristendomskunskap. Vi lever i en mångreligös global värld, och studenten måste få en rimlig chans att upptäcka sin eventuella religionspluralism. Att envetet hävda att Jesus är enda vägen baserad på vår bibliska kanon är inte intellektuellt hederligt. Om än passionerat. Den kristna traditionen har ett oändligt värde även när man erkänner de andra religionernas värde. Eller ateismens humanism.
lena alun
Annonser
24 kommentarer leave one →
  1. PeO_W permalink
    2009/06/16 11:36 f m

    Om Gud är på frammarsch vet jag inte, jag ser det mer som att polariseringen ökar mellan de två lägrens missionerande falanger.

    Ärligt talat tycker jag att de här frågorna flyttar fokus och stjäl kraft från väsentligheterna, hur behandlar vi varandra här på jorden, varför är människor rädda för andra människor, varför är de som de facto är tryggast också ofta räddast ja varför är verklighetsanalysen så skev ?

    Vi lever faktiskt i den bästa av tider, fler åkommor kan botas och det finns trots allt ett samhälle som kan stödja när du faller även om media bara upplyser om den procent som inte är nöjd med servicen…

    Jag önskar att det goda samhället vore mindre ödmjukt och ställde sig upp och sa, ”du behöver ingen familj för vi finns, du behöver inte passa in i byn för vi finns, följ lagen och tänk först innan du handlar så kommer du att leva länge utan att behöva svälta eller frysa”. För ett par hundra år sen hade man spärrat in både humanisternas och livets ords ledare och deras anhängare skulle fått leva på allmosor.

    Diskussionen som nu förs är i sig ett bevis på hur bra vi har det, i alla andra tider har diskussionen varit förbehållen de arbetsbefriade. För 40 år sedan skulle ingen ens komma på tanken att ifrågasätta i den utsträckning vi gör nu såvida denne någon inte var en del av den klass som ifrågasattes. För 50 år sedan var fortfarande din chef/lärare/präst i stånd att straffa dig för att du tänkte själv.

    Friheten skall förvaltas, rätten att protestera nyttjas väl och att skrika högst för att synas är att förorena våra liv.

    Just nu skriker Humanisterna, igår skrek Pingstpastorerna och imorgon, vem vet…

  2. lenaalun permalink*
    2009/06/16 11:41 f m

    Tack, PeO. Klokt skrivet.

  3. PeO_W permalink
    2009/06/16 11:47 f m

    Du är alltför älskvärd min vän.

  4. Nils-Eije Stävare permalink
    2009/06/16 3:14 e m

    Hej Lena,
    angående Din höga uppskattning av Gardells bok ”Om Jesus”, vill jag rekommendera Dig att läsa senaste numret av Tro&Liv, där Thomas Kazen ger en klar och genomarbetad receension av boken. Han smular bitvis sönder Gardells framställning. Och han kan ju inte av Dig lätt sorteras in i fundamentalisternas fålla.
    Hälsar Nils-Eije

    • 2009/06/16 4:14 e m

      Det vore intressant att läsa denna recension kan du tala om för mig vilket nummer det handlar om?

  5. lenaalun permalink*
    2009/06/16 4:34 e m

    http://www.ths.se/site/index.php/kontakt/14-exegetisk-teologi/16-thomas-kazen.html

    Tyvärr finns inte recensionen på nätet. Det bör vara nr 3 2009. Än finns inte innehållsförteckningen heller på nätet.

    http://www.ths.se/innehallsforteckningar.htm

    Thomas Kazen är nytestamentlig exeget. Jag ska göra mitt bästa för att söka reda på ett exemplar. Det bästa vore väl om THS ville göra lite reklam för sig och lägga ut recensionen på nätet. 🙂

    Se andra recensioner som jag länkat till i blogginlägget. Här är mer positiva tongångar från THS om Gardell:
    http://rupeba.se/Startsidan/tabid/36/EntryID/758/Default.aspx

    Runar Eldebo har jag haft som lärare i homiletik och evangelisation m.m
    http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/?p=137
    http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169208

    • Thomas Kazen permalink
      2009/09/15 3:25 e m

      Hej,
      Jag läser sällan bloggar och skriver i stort sett aldrig. Men jag råkade se att min recension av Gardell i Tro & Liv nämns (visserligen för flera månader sen), och att Stävare skriver att jag ”smular bitvis sönder Gardells framställning”. Det gör att man kan få uppfattningen att jag är negativ.

      Precis som med Bibeln så kan man tolka samma text på olika sätt, i synnerhet om man inte läst den själv. I själva verket är jag i grunden positiv, men diskuterar förstås de punkter där jag har en avvikande mening.

      Det finns inte två forskare som är överens om allt. I Tro & Liv resonerar jag kring några av de val som Gardell gjort i sin bok. Han har oftast följt en huvudlinje. Själv gör jag på några punkter andra bedömningar om vad som är mest historiskt sannolikt, t.ex. tror jag inte att den historiske Jesus var renodlad ”apokalyptiker” i den mening ordet ofta fått för oss idag. Jag tror inte att han förväntade sig tidens slut eller världens undergång, utan att det inbrytande gudsriket i stor utsträckning handlade om Jesus och hans anhängares konkreta verksamhet. Apokalyptiken var ofta mer en symbolvärld, en språkdräkt, tankemönster. Jag är alltså böjd att göra en mer sociopolitisk Jesustolkning än Gardell ibland tillåter sig.

      Det finns även ett antal andra frågor där jag har synpunkter. Men i stora drag menar jag ändå att Gardells bok ger en rimlig bild av den historiska Jesusforskningens Jesus. Här är tre utdrag ur recensionen:

      ”Faktamässigt innehåller den ingenting underligt eller ovanligt utan allt är igenkännbart från den pågående Jesusforskningen. Gardell gör inte heller några anspråk på att komma med ny forskning eller att vara forskare över huvud taget. Däremot har han läst in sig på forskningen och tillgodogjort sig mer än de flesta. ”

      ”Diskussionen om födelseberättelserna kommer förstås att frustera många traditionellt troende, men Gardell presenterar ingenting uppseendeväckande eller anstötligt. Frågor som den historiska utvecklingen av förståelsen av Jesus sonskap, eller födelsemyternas framväxt och funktion, har diskuterats sedan mycket lång tid tillbaks och i stort sett alltihop hör till grundkursen – därmed inte sagt att man inte kan ha olika åsikter. ”

      ”Han är folkbildare. I stora drag ger han en riktig och rättvisande bild både av den historiska Jesusforskningens Jesus och av evangeliernas tolkningar. Han väjer inte för frågorna, även om några kanske kan tyckas saknas. Han visar på för en modern läsare både sympatiska och problematiska sidor hos Jesus. Framför allt lyfter han fram Jesus som en människa med omsorg för de svaga och förkärlek för de utsatta, en som ger kvinnor en större roll än samhället accepterar, spränger hierarkier och betonar ovillkorlig förlåtelse och kärlek. Gardells Jesus är både radikal och sympatisk, och den som blir alltför förskräckt eller frustrerad över den Jesusbilden bör nog överväga att leta efter en annan religion än kristendomen.”

      Jag tycker inte att jag smular sönder Gardells framställning. Faktamässigt så är den mer vederhäftig än mycket som skrivits på svenska i ämnet. Sen kan jag personligen tycka att den hejdlösa genreblandningen är hopplös, men det är en smaksak, inget annat. Jag kan inte på eget bevåg lägga ut en recension som är publicerad i en tidskrift, men om någon vill läsa resten så köp Tro & Liv, eller kontakta mig på THS.

      Thomas Kazen

  6. Nils-Eije Stävare permalink
    2009/06/17 4:53 f m

    Hej det är nr 3 2009 av Tro&Liv vi talar om. Numret utkom för två dagar sedan. Där finns ytterligare en recension av Gardells bok, skriven av Arne Fritzon. Tidskriften kan rekvireras från THS, genom Johnny Jonsson.
    Hälsar N-E

  7. Staffan Bengtsson permalink
    2009/06/17 1:41 e m

    Du frågar ”Hur gör vi annars Jesus rättvisa?” som om det vore ett mål. Varför då?

    Gör vi OSS rättvisa genom att ge Jesus rättvisa?

    I Nya Testamentet framstår Jesus som en inte helt gemytlig individ. Han uppvisar personlighetsdrag som otålig, hjärtlös, arrogant, fåfäng, oförskämd, okunnig, hetlevrad, inkonsistent, våldsbenägen, självbelåten och hånfull… Varför är det ett mål att ge just denne rättvisa?

  8. lenaalun permalink*
    2009/06/17 2:20 e m

    Intressant point, Staffan Bengtsson!

    Då kanske du gillar Jonas Gardells bok,som pekar på en Jesusgestalt med väldigt låg status i samhället.

    Målet, som jag ser det, är ju att leva som han lär. Predika, hela sjuka och berätta om Gudsriket.

    Den kristendom som sedan har kommit att predikas skiljer sig från Jesus lära. Någonting hände på vägen.

    Jonas Gardell skriver på s. 322;

    ”I Paulus rike göre sig som synes knappast syndare och horor besvär att knacka på porten, sådana som Jesus uttryckligen lovat tillhörighet.”

    1 Korinthierbrevet 6:9-10

    ”Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike.”

    Gardell skriver på s. 178;

    ”Det chockerande med Jesus handlande var med andra ord att när han åt och drack tillsammans med syndare och socialt utstötta innebar det att han förklarade dem rena.”

    Han hade kommit för att kalla syndare som ännu var syndare.

    ”Han säger inte: ”Tullindrivare som slutat driva in sina skatter och horor som har upphört med sitt yrke, dessa skall gå in i Guds rike.”

    • Staffan Bengtsson permalink
      2009/06/23 12:27 e m

      Lenaalun; tyvärr kan jag inte se att Jesus var konsekvent i sitt beteende. Jag kan rent av påstå att han blev tvungen att flörta med dem han blev tvungen att umgås med som rebell. Jesus hade talets gåva och kunde genom retorik skapa ett stort följe efter sig, men han var i regel engagerad i sina egna behov, inte andras. Ibland leder detta till problem när han inte riktigt hittar bra argument.

      Ett argument han använder mot fariséerna t.ex. är att de inte följer guds lagar, eftersom de inte dödar barn längre (Matteus 15:4). Där brister bilden av Jesus för mig och jag ser någon som retoriskt försöker hävda sig men gör det på ett sätt att han själv framstår som orättfärdig. Samtidigt visar passagen på att de religiösa ledarna redan då var villiga att vara flexibla och låta medmänsklighet gå före lag, alltså tvärt emot den bilden Jesus försöker visa.

      Hur var det då med Jesus kvinnor? Det tycks som att de som flörtar med honom (Markus 14:3-9/Johannes 12:1-3) eller underkastar sig (Lukas 7:45, Matteus 15:26) når hans hjärta… men i fallet med kvinnan som smörjer hans hår med dyr olja verkar han uppnå sådant rus av kvinnans förförelse att han i högmod säger att ”fattiga har ni alltid, men inte mig”. Det går bra att anklaga andra för att vara orättfärdiga, men riktiga förebilder lever som de lär. Det gjorde inte Jesus här. Tillochmed hans lärljungar som var närvarande såg igenom honom där.

      Även i Lukas 21:1-4/Mark 12:41-44 framkommer liknande oförstånd om fattigdom. Här uppskattas en änka som skänker sina sista slantar för att ett tempel skall byggas. Idag förstår vi att det borde varit tvärtom, det borde vara templet som betalar till änkan. Änkan är inget föredöme, utan ett offer som utnyttjas av ett religiöst etablissemang.

      Så nej Lena, jag ser ingen funktion i att ge Jesus rättvisa.

  9. Pekka Mellergård permalink
    2009/06/22 9:44 e m

    Hej Lena,
    och tack för dina reflektioner. Jag råkar snubbla över din blogg denna måndagskväll. Kanske inte i min allra mest skärpta status. Men ändå, som en av undertecknarna av en av de debattartiklar du citerar så vill jag ändå kommentera. Kort. Eller kanske snarare be dig om lite förtydligande.

    Jag håller med dig om att ”en akademisk institution”, vilken den vara månde, bör sträva efter självständighet och stimulera till frihet och en sorts distans. I tanke, i närmande till det kunskapsområde man intresserar sig för, och i förhållningssätt till den mängd olika pockande intressen som finns. I mitt eget fall (min akademiska ”karriär” har ägt rum inom den medicinska sfären) har jag mest erfarenhet från riskerna med läkemedelsindustrins närvaro och påverkan. Men det kan också gälla ett område som teologin, där jag numera lägger huvuddelen av min tid.

    Men samtidigt. Akademin kan aldrig existera i ett vaccum. Eller sitta i ett elfenbenstorn. Ja, kan och kan. Visst kan den. Men det blir knappast bra. Vare sig för medicinen eller teologin.

    Särskilt inte för teologin.

    Jag blir lite nyfiken på hur du tänker när du skriver följande: ”Ur mitt perspektiv blir det här väldigt obehagligt ur ett maktperspektiv. Vad är församlingen? Hur kan en outbildad församlingsgemenskap ha som uppgift att bestämma över den blivande teologens akademiska högskoleutbildning”

    ”Outbildad församlingsgemenskap”? Är det så du ser på församlingsmedlemmarna?

    ”Bestämma över utbildningen”? Var det verkligen så du läste vårt debattinlägg i Dagen? (Josefsson-Mellergård- Spjuth-Tangen). Ser du inte behovet av ett samspel mellan församling och teologisk institution?

    Klarar inte mer ikväll. Men skulle gärna höra lite mer hur du tänker!

  10. lenaalun permalink*
    2009/06/23 8:28 f m

    Hej Pekka,

    Just nu, i en situation av allvarligt livshotande sjukdomstillstånd, har jag min andliga hemvist i Pingstkyrkan. ( 🙂 Och jag är mycket misstänksam mot läkemedelsindustrin när det gäller läkemedel mot t ex cancer. Cytostatika var prakiskt taget verkningslös på mig.) Jag är ännu efter ett och ett halvt år osäker på om jag ska/kan låta mig döpas in i församlingen för att få bli en fullvärdig medlem.

    Jag läste teologi för att bli präst i Svenska Kyrkan och har gjort det mesta: prästpraktik, antagningskonferens och kurserna vid Ersta i liturgisk sång, samtalsgrupp och röstvården…. Min sjukdom kom emellan. Då andeleddes jag till frikyrkorna i mitt behov av förbön och helandets nådegåvor.

    Att med min utbildning och identitet i Svenska kyrkan möta alltmer karismatiska människor blir många gånger frustrerande. Den senaste bekantskapen är en tidigare djupt engagerad och hängiven Livets Ordare.
    Vi har många gemensamma visioner och många diametralt skilda uppfattningar om t ex homosexualitet och livet i Evigheten/”skärselden”.

    Att som ny i församlingsgemenskapen ingå i t ex Fängelsekyrkan och ”undervisas” av lekmän när jag själv har bedrivit teologiska studier på heltid i fyra år kräver en viss balansgång och diplomati.

    Jag är väldigt tacksam och glad över min utbildning, och att jag har kunnat bli den fria teolog jag nu är. Det är också ett ansvar och väldigt tungt många gånger att bära på en kunskap som inte når ut i församlingarna. Jag har läst mer än man vanligtvis gör om världsreligionerna och nyandligheten.

    Förmodligen ifrågasattes/avvisades jag själv av biskopen för att jag på en fråga svarade att jag beundrade K G Hammar. De teologiska striderna är verkligen en tragisk historia för kyrkan i kristendomens historia. Jag minns ”sammandrabbningarna” vid Brommadialogen under nyandlighetsdagarna då THS studenterna och studenterna från Örebro teologiska högskola möttes. 🙂

    Församlingen ska bestämma över teologin, skrev ni. Jag anar att ni menar pastorsteamet och församlingsledningen. De äldre som inte vill se sina egna livsverk kritiseras eller raseras. Som Runar Eldebo predikade förra veckan på Torpkonferensen; De allra flesta pastorer slutar sin tjänst i församlingen med mindre medlemmar än när de unga och entusiastiska gick in i sin kallelse att vinna människor för Kristus.

    Svensk kristenhet har enorma problem. Som behöver få sin lösning. Den tror jag finns och uppenbaras inom överskådlig tid.

    Min bön och önskan är en samling fria teologer som slipper vingklippas för att kunna antas och godkännas av sina respektive samfund. För att vi rent och klart ska kunna göra och lära vad Jesus från Nasaret gjorde.

    Som jag ser det Nu är den stora frågan om vi ska ha en bibelteologisk utbildning som formar pastorer med Bibeln och församlingstraditionen som auktoritet, eller akademiska kunskapsorienterade pastorer som lever i relation till den Levande Guden som håller hela mänskligheten i sin famn. Sverige är mångreligiöst. Det går inte
    att hävda att Jesus är enda vägen och peka på bibelord som vetenskapen nu har visat att Jesus kanske aldrig har sagt. Det är det problematiska med att församlingen bestämmer över teologin. Det kan vara en väldigt god miljö för andlig tillväxt. Men det är inte ett akademiskt förhållningssätt.

    Jag tror att Gud vill att vi ska återgå till att hela sjuka och predika om Gudsriket. Han vill helliggöra oss. Bibeln är bra. Men det finns så mycket annat bra att komplettera med för oss som vill vara Guds utsända.
    Det är min ståndpunkt. Och den tror jag inte ens accepteras av Svenska kyrkan. 🙂 Att ifrågasätta Bibelns Auktoritet är verkligen att svära i kyrkan. Skriften Allena sa den gode Martin Luther på Sin Tid. Men idag då?
    Vad kan vi säga idag?

  11. lenaalun permalink*
    2009/06/23 8:43 e m

    Tack , Staffan, för intressanta synpunkter.
    Där kan man möjligen säga att bibelförfattarna inte har lyckats göra Jesus rättvisa. 🙂 Men jag tycker faktiskt att du vantolkar bibelställena.

    Eller driver du med mig, Staffan Bengtsson?

    Det står i Matt 15:4-6; ”Den som smädar sin far eller mor skall dö…….Då behöver han inte visa aktning för sin far eller mor.”
    Jag kan inte se något orättfärdigt i Jesuskaraktären i det bibelavsnittet.

    Inte i de andra heller, faktiskt. Han var ju människa han också. Och behövde bli smord inför sin begravning. Angående änkan är det större att ge i sin fattigdom än att ta av sitt överflöd och ge bort, inte sant?

    Då tycker jag ändå att dina argument än mer visar på vilket värdefullt jobb Jonas Gardell har gjort. Att han så att säga visar på Jesus mänsklighet. Och att han sannolikt tillhörde den lägsta socialgruppen. Det hindrar inte att den gudomlige Jesus är en verklighet många möter idag och som vi av egen erfarenhet kan säga finns. Men det var så han förhärligades efter uppståndelsen.

  12. Staffan Bengtsson permalink
    2009/06/24 9:38 f m

    Lena Alun, när jag kom till den här bloggen så ställde jag frågan ”gör vi oss rättvisa genom att ge Jesus rättvisa”.

    Du gav mig två svar, det första verkar du ha raderat; ”det var nog evangelieförfattarna som presenterade situationen fel”. Jag undrar vad som hände mellan det svaret och det du gett mig nu. Min första fråga ”Varför är det ett mål att ge just denne rättvisa?” var en allvarlig fråga till dig, och man märker att dessa två svar verkligen drivits fram med en målsättning att göra just det. I det första svaret försöker du försvara Jesus genom att säga att de enda dokument vi har som beskriver honom är felskrivna. Ett liknande bemötande gjorde Jonas Gardell. Men varför vill man göra det? Vi har bara fyra böcker som beskriver Jesus, och de visar som jag sa personlighetsdrag som otålighet, hjärtlöshet, arroganthet, fåfänghet, oförskämdhet, okunnighet, aggresivitet, inkonsistenthet, våldsbenägenhet, självbelåtenhet och hånfullhet. Vi har inga andra böcker att utgå ifrån, varför i nutid rekonstruera en person på ett sätt som inte utgår från några historiska dokument och samtidigt ignorerar de som finns?

    Det andra svaret går du över gränsen, och ärligt talat Lena så var det obehagligt att läsa det.
    När man nått det stadiet att man är redo att försvara exploitering av fattiga eller uppmaning till att döda barn, då brister man i sitt moraliska ansvar. Jag hoppas verkligen att du var ironisk, om inte vädjar jag till dig att verkligen börja fundera på vad som egentligen är rätt och fel.

    Men Lena, för att vara ärlig förstår jag dig. Jag är själv exkristen så jag vet vilka känslor man har bundet till Jesus. Nu sådär i efterhand vet jag att ens bild av Jesus formas av att upprepa mantrat att Jesus är god och älskar dig. På sikt leder det till att man i sin egen förväntan och förverkligande av mantrat formar sin egen personliga bild av Jesus. Jesus skiljs från evangelierna och blir en spegel av sig själv, en idol som har alla de egenskaper man själv tycker är bra. När man gjort så under lång tid blir det till slut så självklart att inget kan rubba den bilden. Inte ens evangelierna. Tillochmed när bibel-Jesus exploiterar fattiga, uppmanar fariséer att döda sina barn, tvingar kvinnor att underkasta sig för att få respekt, uppmanar till att bränna (Joh 15:6) eller dränka oliktänkande (Mat 18:6), hotar att förstöra hela städer om de inte underkastar sig (Matt 11:21-23), säger rent ut att denne kommer med krig (Matt 10:33-36) och eld (Luk 12:49-53), motiverar fiendeskap med allt annat (Matt 12:30), uppmanar till att lämna sina familjer (Matt 19:29) och hata dem (Luk 14:26)… ja tillochmed då fortsätter strävan att försvara den idol man själv skapat inför sitt inre öga.

  13. lenaalun permalink*
    2009/06/24 3:55 e m

    Tack Staffan, för att du tar dig tid med mig och vägleder mig.

    Jag skrev min första kommentar i full tillit om att du visste vad du talade om och att du hade upptäckt något om Jesus som jag hade förbigått.

    Sedan tog jag fram Bibeln för att undersöka bibelställena du hänvisar till. Hjälp! Tänkte jag. Här är någon som vill sätta dit mig och kolla mina bibelkunskaper. Då blev det en ny mer relevant kommentar, ansåg jag igår. Idag vet jag inte….

    Du talar om att döda barn i Matt 15:4. Vilken bibel har du?!

    ”Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller mor ska dö. Läser du grekiska grundtexten och vet att man uppmanar till mord på de barn som ringaktar sina föräldrar?

    När jag läser bibelversen så är det den symboliska döden som avses. Vi mår helt enkelt inte bra i själen när vi inte kan visa vördnad/ aktning för våra föräldrar. De må förtjäna vår vrede, men innan vi har förlåtit dem blir vi inte frälsta/befriade. Så läser jag bibelstället.
    Den talar om konsekvensen av att ringakta sina vårdnadshavare.

    Jag blir nyfiken på din bakgrund? Har du någon teologisk utbildning eller fått undervisning i något samfund? Du för en bra argumentation ang din textkritik, men tycks sakna inblick i den kristna traditionen.

    Ditt sista stycke är väldigt intressant och jag ska ta mig tid att slå i min bibel. Jag har varit kristen gudstjänstbesökare i 17 år samt läst teologi 160 p. Därför läser jag inte Bibeln bokstavligen, utan läsförståelsen är beroende av hela Bibelns budskap och kyrkohistorien.
    Jag upplever att du läser bibeltexten utan någon större insikt i vad som karaktäriserar en kristet hängiven livstil. Typ. Rätta mig gärna.

    Den fattiga änkan som har sin tillit i att det kommer nya pengar, när hon frikostig delar med sig är verkligen är god förebild för oss än idag. Svårt kankse att tänka i dessa banor med alliansens obarmhärtiga politik som satt samhällets mest ekonomiskt utsatta i verklig fattigdom. Men dessa får möjligheten att lära sig bibliska sanningar. Att inte göra sig bekymmer för morgondagen, utan lita på att gud tar hand om oss. Du applicerar texten rakt in i den svenska verkligheten idag och då blir det stötande med vårt bidragsberoende. Men bibelstället om änkan talar om barmhärtighet. Inre egenskaper som känslomässig generositet

    Varför man gör som Jonas Gardell? Man har t ex kunskapen om att Bibeln har knåpats ihop för att bli godkänd av det Romerska Imperiet. Kejsaren Konstantinus skulle nämligen acceptera innehållet. Då har man kommit väldigt långt bort från rebellen Jesus som ifrågasatte de skriftlärda.

    Nu har jag kanske solsting i värmen, men hoppas att jag har kunnat förklara mig lite bättre.

    Jag kanske också blir en exkristen? Vad vet jag? Därför tycker jag att dina synpunkter är mycket intressanta. Jag håller inte med din krtitik av olika bibelställen, men tycker att teckningen av Jesus karaktär är lite uppfriskande. Tänk om han var just så mänsklig och i emotionell affekt. Jag tror det. När jag arbetade på psykklinik år 1998 insåg jag att Jesus hade körts till psyket om han levde nu mitt i vårt svenska samhälle. 🙂

    När man ser och hör denna kanalisering av Jesus kan man se att din analys håller ganska bra. http://www.youtube.com/watch?v=zV_kMJC5DBg&feature=related

    Jämför det med Moder Teresa så ser man förfiningen som har skett;

    Jag fick tips om filmerna av Josef Boberg i en kommentar till ;”Ett väldigt intressant fenomen”. Vet inte vad jag ska tro. Men jag finner din kritik av Jesus intressant mot bakgrunden av den Jesus vi möter i den unga flickan.

  14. Staffan Bengtsson permalink
    2009/06/25 1:48 e m

    Du frågade om mig… Jag är som sagt exkristen. Mina kritiska bibelstudier kommer från en mångårig krisperiod under vilken jag blev tvungen att ifrågasätta vad jag stod för och varför. Jag granskade då bibeln som vuxen i ljuset av nya kunskaper om människan, människans samspel, människans känsloliv, moral och rättvisa, statsbyggnation och historia.

    Jag var datortekniker men återvände till skolan i vuxen ålder och har sen dess spetsat mig på humanioraämnen som handlar om mänskliga beteenden och vad som motiverar dem; antropologi, psykologi, idéhistoria, historia, religionskunskap, moralfilosofi, religionsfilosofi, politisk filosofi etc. I synnerhet har jag ett intresse i stammentalitet, härskartekniker och sekterism. Dessa intressen kommer just från min egen bakgrund som exkristen. Ett försök att förstå hur jag kunde bli så förblindad av min övertygelse.

    Saknar jag inblick i kristna traditionen? Du säger att du inte läser bibeln bokstavligen. Så är den svenska traditionen sen andra hälften av 1900-talet, och det är den jag beskrev när jag sa att den svenske Jesus är ofta en spegelbild av sig själv. Traditionen står inte stilla, dess rötter är inte ständigt aktuella, saker glöms bort, andra saker förstärks, läran omtolkas efter hand på nya sätt efter påverkan från nya rön, nya historiska händelser, ett förändrat samhälle. Jag känner att jag fått väldigt bra koll på hur modern svensk kristendom faktiskt fungerar och varför den så markant skiljer sig från sina rötter. Att jag inte tycker det är rätt skall jag snart förklara.

    Iallafall, har man som inställning att ge bibliska karaktärer rättvisa, så är det ett uppdrag man ger sig själv, men det är inte det samma som att göra rätt, inte heller är det ett sanningssökande. Många får den uppgiften genom social påverkan och frågar sällan varför. Om många är lojala till symbolerna och pratar gott om den så är det väldigt svårt att själv vara kritisk, varför skulle man vilja vara det? Det känns som ett hån mot både sina nära och kära och till Gud och Jesus som man blivit lärd gjort en så mycket gott. Men jag lärdes också till att ta rätt före det som är bekvämt, och att ta avstånd från allt för det jag såg som rätt var både ett kraftprov och en smärtsam uppoffring. Nu i efterhand har det dock gett mig ett lugn och själslig frid jag inte hade som kristen.

    Så varför kan jag då inte bara köpa att kristendomen förändras och inte är vad bibeln innehåller? Jo, om man så kraftfullt betonar värde i bibeln, sprider den, propagerar för den, men samtidigt inte läser den och ignorerar det mesta av den, så bidrar man till att skapa människor som faktiskt gör det. De kan mycket väl leva upp i de liberala samfund som finns i Sverige, men inte ovanligt bryter de och formar sin egen församling (sekt/kult) som försöker förhålla sig till originalskrifterna. Detta är förståligt när man läser vad som står på spel (ett evigt liv i tortyr eller evigt liv i himlen). Jag kan inte se något positivt att ge en sådan skrift rättvisa eller ta milt på dess spridning och dess försvarare. Dessutom vilseleder ju en sådan agenda människor från att faktiskt söka sanning och uppgiften/ansvaret att utveckla sin moral från erfarenhet och att studera världen som den är.

    Eftersom vi byter youtubevideos med varandra, se gärna denna som lite komiskt går in på det där med att omtolka Jesus i modern tid; http://www.youtube.com/watch?v=5mLOUWl-L-s
    Eller lite av vad Jesus egentligen åstadkom för att förbättra situationen… http://www.youtube.com/watch?v=zOfjkl-3SNE

    När man slutar sträva efter att ge bibeln rättvisa så kan man börja läsa den på allvar. Min inställning idag är att ta bibeln för vad den är i historisk kontext. Det gör att jag inte går omvägar med att försköna innehållet utan fokuserar på vad de som skrev ner den tänkte och vilken miljö de levde i. Det gör också att jag kan testa olika perspektiv då jag läser den, inte bara ”guds son”. Jag kan t.ex. läsa den med perspektivet att Jesus sökte politisk makt i sin samtid, jag kan läsa den som att Jesus var en sektledare etc.

    Änkan kan jag inte tolka som du gör. Jag ser inte något annat än att du försöker lägga in en efterhandstolkning som inte styrks av bibeln själv. Det finns historisk anledning bakom att ”tionde” (skatt betalat till kyrkan) blev välgörenhet, men det är inte direktinspirerat från Jesus. Det enda jag ser i sammanhanget är en änka som skänker det sista hon har till en religiös institution. Jesus uppmanar till att betala skatt (Matt 22:21). I Apostlagärningarna 5:1-11 dödas två som inte skänker allt de har till den nygrundade kyrkan. Någon fiende till klassystemet var Jesus aldrig, I Joh 13:16, Luk 12:45-48 och Luk 19:11-27 visar att han är likgiltig inför sådana orättvisor.

    När jag läser Matt 15:4, finner jag det uppenbart att Jesus refererar till mosaisk lag (3 Mosebok 20:9, 2 Mosebok 20:12, 5 Mosebok 5:16). Han är knappast ovetande om 10 budorden och spenderar mycket av bergspredikan med att ge sin tolkning av dem. Jesus syfte i Matt 15:4 är att visa på att Fariséerna inte är rättfärdiga. Han betonade att de som utgav sig för att följa Guds lag noggrant inte gjorde det.

    I skriften vi gett namnet ”gamla testamentet” är dödande av barn I guds namn eller på uppdrag av gud inget ovanligt, se 2 Mosebok 12:29-30, 3 Mosebok 26:21-22, 1 Samuelsboken 15:2-3, 2 Kungaboken 2:23-24, Psalm 137:9, Jesaja 13:15-16, Jesaja 14:21-22, Jeremia 51:20-23, Hesekiel 9:5-7 och Hosea 9:11-16 (se gärna StampCollectors tolkning av Domarboken 11:29-40, http://www.youtube.com/watch?v=Pt66kbYmXXk). Olydnad från herren beskrivs i mosaisk lag som svår synd och ofta är det beskrivet hur den olydige skall dödas. Enligt 3 Mosebok 20 bär barnet på blodsskuld och skall straffas med döden. Straffet för en son som är olydig sina föräldrar beskrivs i 5 Mosebok 21:18-21, där det framgår att man skall låta männen stena barnet till döds, en av de mest brutalaste och smärtsamma avrättningsmetoder människan kommit på. Efter att läst både 3 Mosebok 20 och 5 Mosebok 21:18-21 så kan jag inte se hur ”själslig död” kan styrkas som tolkning utan att undvika kontext, i synnerhet vilka ordval Jesus gör i andra sammanhang.

    Innan jag går in på sammanhanget i NT, låt mig bara kommentera det här om gamla testamentets vare och inte vara. Jesus tar aldrig avstånd från mosaisk lag. Enligt Johannes 5:45-47 & Matteus 5:17-20 gäller den för den som vill följa honom. Han följde själv lagen och var jude. I Sverige för bara 100 år sedan var gamla testamentet högaktuellt, det är först på senare hälften av 1900-talet som flertalet anser att GT inte längre gäller. Idén om att mosaisk lag inte gäller uppstår genom Paulus som på många sätt talar emot både mosaisk lag, och även Jesus på flera punkter. Han säger dock själv att hela skriften är utandad av gud (2 Tim 3:16). Lustigt nog tar svenska kristna i regel avstånd från vad Paulus säger i övrigt, t.ex. om kvinnans ställning; 1 Korinterbrevet 14:33-36, 1 Timoteusbrevet 2:9-14, 1 Timoteusbrevet 5:11-15, eller om judar 1 Tesselonikerbrevet 2:14-16. Man väljer själv vad man vill behålla och struntar i resten.

    Men även om vi tar avstånd från gamla testamentet så kan vi inte ignorera kontext och säga att Matt 15:4 menar ”själslig död”. Jesus beskriver nämnligen många gånger att fysiskt döda ”orättfärdiga” på olika sätt, i både uppmaningar och i liknelser (dränkning 18:6, förintelse av himmelsk eld Matt 11:21-23, bränna ner hela staden Matt 22:7, hugg ner Luk 19:27, hugga i stycken Luk 12:45-48) så varför skulle Matt 15:4 vara ett undantag? Jesus var ingen pacifist, i Joh 2:15 tillverkar han ett vapen och går till angrepp och i Luk 22:36 uppmarnar han sina lärljungar att köpa svärd. Som tidigare sagt säger han själv att han kommer med svärd, inte med fred (Matt 10:33-36) och eld (Luk 12:49-53) och vill helst bli bemött med fruktan Matt 10:28/Luk 12:5. I Matt 7:19-23 skall fruktlösa träd ”huggas ner och kastas i elden”, och även avfällingar skall brännas (Joh 15:6).

    Joh 15:6 kan tolkas som symbolik för helvetet, men även idén om helvetet handlar om ett straff för olydnad så extremt att det är svårt att tänka sig måttet av ondska för att komma på idén. I historisk kontext har dock Joh 15:6 tolkats som en uppmaning att bränna orättfärdiga på bål. Det är alltså inspirerat av Nya Testamentet att bränna häxor till döds, straffet i GT var ofta att hugga ihjäl eller att stena ihjäl den orättfärdige.

    Nu kanske du tänker om mig; ”se han har en bjälke i ögat. Han säger att man inte får ta fram vissa passager och ignorera andra, men så plockar han fram alla mörka passager för att demonstrera bibeln som genomond”. Jag vill som avslutning berätta att jag inte tolkar bibeln som varesig ”god” eller ”ond”, jag tolkar den som en produkt från sin tid, och mycket har hänt sen dess då det gäller moralisk utveckling. Det enda jag vill säga idag är att bibeln och dess gestalter har ett oförtjänat gott rykte och passar inte alls som en moralisk förebild för nutidsmänniskan. Själv lyfter jag hellre fram §2 i regeringsformen som en bättre moralpredikan än både bibeln och kristendomen;
    ”Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.” Jag önskar folk lärde sig det istället för att citera budorden som i flertal är helt inaktuella idag.

    Vad vinner vi då på att ge Jesus rättvisa? Löftet om evigt liv? Löftet om frälsning? Löftet om att få en stor makt på sin sida? Själviskhet menar jag. Det är ett stort ansvar att leva ett moraliskt liv i vilket man strävar efter rätt snarare än att vilja ha bekvämlighet, trygghet i bekostnad av sanning, samt belöningar.

  15. Staffan Bengtsson permalink
    2009/06/25 1:49 e m

    Påminnelse till mig själv; lär dig skriva kortare Staffan…

  16. lenaalun permalink*
    2009/06/25 5:21 e m

    Tack så mycket Staffan. Om du läser kommentarerna ovan ser du att jag är väldigt bibelkritisk. :-)Jag tycker att Jonas Gardells bok är toppen. Har du läst den?

    Jag har fortfarande tron på att Jesus är en stor förebild för oss. Relationen till det gudomliga som finns inom oss kan man ge vilken form man behagar i vår mångreligiösa tid. Jag har slutligen blivit bekväm i att vara Jesuscentrerad, men man kan kalla det ljuset eller ljusguide eller vad som helst. Det finns en nåd att relatera till som ständigt har omsorg om oss. Det var den relationen Jesus hade med Fadern. Det är det som jag tycker är att ge honom rättvisa. Han personifierade Visdomen/Ordet. Han ville lära oss alla att bli mystiker.

    Jag är såpass skeptisk till Bibeln att jag knappt läser den. Men jag har stort behov av gudstjänster och bönemöten. Jag är tacksam över den bibelkunskap jag har så att jag har en religiös ram att kunna tolka mitt liv igenom. Men som ett dokument över Historiske Jesus räcker den inte långt, anser jag.

  17. lenaalun permalink*
    2009/06/25 6:29 e m

    Är du Staffan Bengtsson från K-märkt eller Fi eller varken eller?
    Det hör till att man ska ifrågasätta hela sin insocialisering i församlingen, men man måste inte slänga ut barnet med badvattnet. 😉

  18. Staffan Bengtsson permalink
    2009/06/30 12:42 e m

    Hej Lena, jag har haft mycket att göra hemma så jag har inte haft tid att återkomma…

    För det första; jag är student och inte från K-märkt eller fi.

    Nej, jag har inte läst Gardells bok. Det finns två sätt att närma sig Jesus vad jag känner till; det ena är att föreställa sig Jesus och spekulera över vad han kan ha varit. Det andra är att utgå från de källor vi har. Jag tror att Gardell tillhör de föregående, medan jag har en mentalitet som är väldigt mån om att verifiera allt källmaterial först innan jag bygger mig själv en bild. Av den anledningen läser jag nästan bara bibelforskare nuförtiden (som Bart D Ehrman) som känner till och diskuterar vad vi kan veta utifrån källorna, inte vad vi kan anta om personen. Vad jag själv läst om personen verkar denne inte så intressant, vad som är intressant är hur denne kunde bli den ikon han är idag.

    Det låter som du, som många, byggt din egen vägledare. Det må låta paradoxalt, men jag tror att det är du som vägleder Jesus, inte tvärt om. Din avbild av Jesus är dig själv. Kärleken du känner kommer från Jesus är din egen. Du ser ett ljus komma från din ikon, men det är ditt eget ljus som lyser upp honom. Det är inte fadern som ger dig omsorg, utan du som ger omsorg till fadern. Det är inte du som är hans barn, det är han som är ditt barn. Utan dig vore ”fadern” ingenting.

    Om du skådar ut över moder jord så framtonar sig fadern i de som stödjer honom, medan moder jord ofta blir ensam över att vårda livet i sin famn. Eftersom det är en ensam mamma, med fadern ständigt frånvarande, så går det inte så bra utan hjälp ifrån människor. Det krävs mer arbete för att ta hand om modern än fadern, ändå spenderar så många hela sitt liv med att ta hand om fadern och inte ens reflektera över modern.

    Det finns två saker jag är kritisk till; det första är virket som du byggt din avbild med (notera ovanstående bibelkritik), det andra är att du medan du förundras av ditt konstverk, vägleds till att vända ryggen mot världen runt omkring.

    Själv har jag många förebilder och hämtar inspiration och vägledning från människor från alla tider, alla kulturer, hela världen över. När jag gjorde ett personlighetstest med Myers-Briggs tillhörde jag den mest sällsynta personlighetstypen ”INFJ”, även kallad ”mystikern”, ”rådgivaren” eller ”vägledaren”. När jag läste vilka ”kändisar” som delade arketypen blev jag glad, för där fanns många av mina förebilder; Nelson Mandela, Martin Luther King och Mahatma Gandhi. Jag är en idealist ut i fingertopparna, mån om att det jag stödjer både är rätt och riktigt, även när det tvingar mig till uppoffring. Moralisk rätt kommer alltid över bekvämlighet för mig.

    När jag blev exkristen brann jag efter nya svar som jag en gång trodde min religion gav. Jag bestämde mig för att söka svaren, både i utbildning, och i att vara öppen för tankar och idéer jag tidigare undvikit.

    Jag har idag läst grunddokumenten från alla fem världsreligionerna, och samtidigt fördjupat mig i några av de ”större mindre”, som Shinto och Konfusianism. Vi pratar om idéer och tankar som inspirerat miljontals, i vissa fall miljarder av människor, som de som väljer en religion aldrig får uppleva och reflektera över. Jag har läst grunddokumenten från de största politiska ideologierna och vad de egentligen hade att berätta; Karl Marx Kapitalet, Adam Smith Nationernas välstånd, John Stuart Mill Om friheten, Edmond Burke Reflektioner kring den franska revolutionen och Simone De Beavouir Det andra könet etc. Också dessa verk har förändrat kartan och format historien. Jag har läst tankarna som förde fram de tankar som vår civilization idag bygger på. Naturrätten, positiva rättigheter, allmänviljan etc. Jag har också läst asiatisk filosofi vid sidan av västerländsk filosofi för att förstå skillnaden i synsätt. Dessa idéer är fortfarande värda att diskuteras. Jag studerar idéhistoria (studier av idéernas utvecklng) och antropologi (studier av hur mänskligheten fungerar). Jag har även fördjupat mig i psykologi, hur vi, och framförallt jag själv, tänker. Detta är min ram för att tolka mitt liv igenom, och trots att ramen rymmer mer än vad jag kan greppa på en gång, och att jag under min livstid inte kommer hinna se allt, så har jag inte blivit rädd. I början kände jag som jag befann mig på ett stormande hav utan stabilitet, idag är jag lugn och i frid.

    Men du är bekväm med att vara ”Jesuscentrerad”. För dig personifierar Jesus ”visdomen/ordet”, men du läser inte de dokument som beskrev honom.
    Jag tror du gör det för att du inte jämfört honom med något annat, och att du inte är öppen för att det finns miljontals människor som aldrig ens hört talas om Jesus och lever bra ändå. Men en sak ger jag dig; det är en trygghet att vara tillfreds med det man vet. Det tar tid och energi att absorbera tankar som bara krånglar till det man trodde man var säker på, och iallafall i början är det väldigt ångestfyllt att se sin världsbild vackla och man tvingas bygga upp den från grunden igen.

  19. lenaalun permalink*
    2009/06/30 2:26 e m

    Tack goa Staffan för dina långa svar. Det sista var så bra att det kunde ha varit jag själv som skrivit det. 😉

    Jag känner att du projicerar ut en stereotyp av det slag som du säkert mött och känt många av i församlingarna. Men jag är mer lik dig än du har förstått.

    Jag befinner mig precis i en brytningspunkt nu, som Gardells bok var startskottet till.

    Mitt hälsotillstånd är mycket kritiskt just nu och jag fann mycket stor användning av din beskrivning av den kärlek och det ljus som finns inom mig. Det är detta ljus och denna krälek som jag kan hela mig själv med och få min kropp att självläka av.

    Jag är öppen för att beskriva den nytestamenlige Jesus i vilka språkdräkter som helst. Livet är beskaffat på ett visst sätt hur vi än väljer att beskriva det.

    Jag vet inte om du har läst andra av mina blogginlägg men det borde snabbt stå klart att jag inte tillhör den kristna stereotypen.

    Jag valde att studera extra om världsreligioner och nyandlighet, samt byggde på med 1 års genusstudier. Jag förstår dig verkligen. 🙂

  20. Staffan Bengtsson permalink
    2009/06/30 4:18 e m

    Jag kan se att du är väldigt öppen i din tro, snarare än sluten och dogmatisk. Jag har så här i efterhand haft svårt att bestämma mig för vilken form av tro jag hade.

    Min mor ser sig själv som kristen och när jag var ung hade hon konservativa värderingar om hur saker bör vara t.ex. kring sexualitet (vilka också kan vara feministiska). Men hon pratar aldrig om religionen, hon besöker aldrig kyrkan och har hon en bibel läser hon den aldrig. Jesus är inget samtalsämne vid middagsbordet. Det finns inga kristna symboler uppsatta i hennes hem. Jag kan tolka henne som strikt, sträng, men ändå som liberal kristen.

    Själv har jag ett symptom som innan jag visste hur det fungerade gjorde att jag hade svårt för sociala kontakter som barn. Jag blev väldigt isolerad och då vände jag mig till Gud som jag lärt mig. I perioder önskade jag att jag kunde dö tidigt så jag fick komma till honom istället. Men min tro var löst sammansatt av inspiration från min sociala omgivning. Jag tog för givet att Gud var så självklart. Jag såg mig inte som rent ”kristen” dock, för jag visste att det fanns fler religioner. Jag var väldigt skrämd av idén om helvetet och väldigt mån om att ha ”rätt tro”, något som paradoxalt drev mig till att börja vara öppen för andra religioner, och vara något distanserad till kristendomen. I mitt resonemang; ifall kristendomen var falsk och vilseledde människor bort från Gud, så ville jag att Gud skulle veta att jag såg upp till honom i första hand, även om jag inte kunde lita på mänskliga tjocka böcker tryckta med mänskliga bokstäver och mänskliga symboler som ihopsnickrade kors.

    Omkring 2004 genomgick jag under en kort tid ganska omskakande förändringar. Min far dog. Företaget jag arbetat på i fem år kursade och jag blev arbetslös. Min hårddisk med mina konstnärliga alster från när jag var 14 år gammal gick sönder. Jag fick även veta om mitt symptom. Det var den livskrisen som fick mig att börja studera som vuxen och att börja se över allt.

    Nu började jag med min förändring. Jag började studera i snabb takt. Vid sidan av traditionella studier hittade jag ljudkurser på internet som jag absorberade under långa promenader. Kurser i filosofi, politisk filosofi, religionsfilosofi, bibelkunskap, antropologi, psykologi, sociologi m.m.

    De nya studierna förändrade mitt tankesätt totalt och gav mig en mdvetenhet jag inte haft innan, och en förståelse för både mig själv och min omvärld. Men i takt med kunskaperna ökade ökar också kunskapen om vad jag inte vet. Det gör att jag blivit mer ödmjuk.

    Det var också nån gång då som jag blev ignostiker, dvs insåg att själva idén om Gud egentligen var irrelevant för mitt liv. Idén om Gud, helvetet m.m. kan ju spåras till vissa böcker med en mänsklig historia bakom sig, och satt i global kontext är det en tämnligen lokal idélära där helvetesläran bara var till för att hota till underkastelse. Mänskligheten hade så mycket mer att erbjuda när man faktiskt fokuserar på mänskligheten istället för Gud eller rädsla.

  21. Håkan Magnusson permalink
    2010/07/31 11:18 f m

    Staffan! Dina insikter är betydelsefulla. Jag hade en liten tanke bara som gäller Jesus historicitet. Det kanske är så att evangelierna är en efterkonstruktion av alla möjliga och omöjliga antaganden som spreds under de första århundraden där författarna ville belysa Messiastanken utifrån GT och därigenom bygga en historia utav alla hörsägen genom att använda sig av GT: s profetior som stöd. Som du vet så florerade en massa historier vem denne Jesus skulle vara. Vi har ju gnostikerna som inte trodde på en Jesus eller Kristus som en människlig gestalt. Skulle Jesus ha funnits såsom han beskrivs i bibeln så borde denna oenighet om hans vara inte förekomma i samma utsräckning. Paulus nämner inget om Jesu historiska liv och verkar inte ha något intresse av detta. Kan det bero på att evangeliernas Jesus aldrig har funnits?

    Mvh Håkan Magnusson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: