Skip to content

Bloggandets gränser

2009/05/05

yttrandefrihet-001

I DN söndagen 3 maj 2009

I söndagens DN Kultur Idé och Kritik skrev Åsa Beckman en artikel som fick mitt inre i arbete. Hennes text berör mig i allra högsta grad som bloggare och som ev författare till en kommande självbiografi. Jag har  en del värdefull livserfarenhet  att dela med mig av.

Åsa Beckman skriver;” Litteraturen har alltid lystet använt sig av levande människor. Runt våra mest lästa och älskade romaner finns det äkta makar som blivit förtvivlade, vänner som brutit kontakten och föräldrar som upprörts över hämndlystna porträtt.”

Åsa Beckman är kluven inför den realitydramaturgi som öppet använder sig av verkliga personer och händelser, då många helt naturligt känner sig utnyttjade. Hon exemplifierar med The lost child av Julie Myerson, som själv säger att hon skrev boken för att England vägrar att inse att landet har drogberoende ungdomar som snabbt måste få hjälp. Hennes man gick ut och försvarade henne i en stor artikel när debatten var som mest hätsk. Beckman recenserar boken som ”skriven med en så återhållen förtvivlan och stark kärlek  att man blir tårögd. Det fina är att  det inte finns ett spår av anklagelse mot sonen. De delar öde. De ska bära det tillsammans.”

För tio  år sedan hade Åsa Beckman hävdat konstens företräde; Man har rätt att använda de erfarenheter, minnen och människor om det blir en bra skrift. Idag  menar hon att utmaningen är att begripa hur man ska skriva om verkliga människor på ett anständigt sätt. Idag måste vi fråga oss; vem har makten att beskriva någon annan. Hur använder man den makten?

Jag vaknade i morse fast beslutsam om att ta bort mitt blogginlägg ”Back to Sweden”. Det är en rysare att alla kan googla ”Michalis Ialyssos” och blixsnabbt få upp en massa bilder och text som han kanske inte vill förknippas med. Fotona ville  han ha mailade till sig som minnen.

Än mer tillspetsat blir det när jag etiketterar och kategoriserar blogginlägget med Club Greece och Sun Beach Holiday Club. Människor hittar honom oavsiktligt i ett ärende av att söka information om semesterboende.

Jag fick ge mig själv bakläxa och koda inlägget. Den som vill läsa det får nu koden via mail eller muntligt. Jag hade blivit för privat. Jag lärde mig av misstaget och Åsa Beckman var min coach.

Gammelmedia  bör, även de, ta till sig problemformuleringarna och reflektera över den makt som de länge enväldigt tagit sig. Skillnaden är bara att bloggarna är glada amatörer som kreativt arbetar ideellt.

lena alun

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 2009/05/07 11:12 e m

    Lena, du är tillbaka! Och du bloggar så intelligent och välbehövligt. Tack för det. Ses snart hoppas jag. Kram,
    Anna

  2. lenaalun permalink*
    2009/05/08 5:38 f m

    Kram! Anna! Ja, vi ses snart!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: