Skip to content

Gud fixar och trixar

2009/03/28

Fortsättning på ”Av jord har du kommit –  jord ska du åter bli”;

I torsdags blev jag uppringd av en reporter på Svt´s Aktuellt. Bröstcancerföreningen i Stockholm bemannades av Eskilstuanbon och kontaktpersonen Arja Leppänen när de ringde och frågade efter någon lämplig person till ett repotage.

Eftersom jag försöker reda ut det trassel jag är mitt uppe i och väntar på att se vad läkarbesöket på ”privata” Sophiahemmet på tisdag kan leda till blev det inget repotage i Aktuellt alls igår. Eventuellt ska vi göra ett om min situation framöver.

Det här har satt igång saker, får mig att vakna upp och se detaljer som jag inte sett tidigare. Jag har känt mig tillfreds med att högutbildade lättare övervinner sin bröstcancer, men inte så tydligt sett att min arbetslöshet,  min psykosociala hälsa och mina socioekonomiska vilkor arbetar emot fördelen med högskoleutbildningen.

Här har jag en unik särställning att kunna berätta om verkligheten bakom statistiken. Är den psykosociala hälsan god och de ekonomiska bekymren saknas är det självklart lättare att få bukt med sitt liv och stärka sin hälsa. Problemet i Sörmlands landsting är att de psykosociala behandlingarna parallellt med de medicinska lyser med sin frånvaro. Hade det funnits adekvat psykologisk och psykiatrisk kompetens för bröstcancersjuka som genomgår/genomgått behandlingar hade rehabilteringen gått snabbare och överlevnaden ökat. Bristen på stöd till  dem med psykosociala vårdbehov skulle jag tro synliggörs i statistiken,  vilken visar sämre överlevnad bland lågavlönade och lågutbildade.

Här har jag alltså rejält kommit i kläm, eftersom  mina onkologer har uppenbara problem att förstå orsakerna till min arbetsoförmåga. Mitt hopp står nu till en onkolog som också är psykiater, som jag kan få remiss till på tisdag. Då ska jag nämligen få träffa en ny onkolog för en second opinion på Sophiahemmet.

För ändamålet har jag begärt ut min journal vilket kostar mig drygt fyrahundra kronor totalt. Det är en avskräckande  summa, för oss arbetslösa med sjukpenning, för papper som automatiskt skrivs ut i en skrivare, samt en bränd cd på röntgenbilderna. När jag betalade sa receptionisten att det var väldigt ovanligt med patienter som tar ut sin journal.

Av ren terapi, mina kära bloggläsare, vill jag också skriva av mig chocken jag nyss fick; tecken på metastaser har funnits länge utan att jag har fått klarhet och vetskap om detta. Jag vill också reservera mig för att jag kanske  överreagerade. Men det är inte undra på att jag blir paranoid, med tanke på hur onkologer och Försäkringskassan samverkar för att kasta mig utför ättestupan. Den röntgenundersökning jag gjorde året innan har jag tagit som intäkt för att jag var helt frisk då. Men si det var jag inte. Antagligen har man inte velat oroa mig i onödan. Jag är förstås bara lekman på att läsa läkares journalanteckningar och kan ha dragit för stora slutsatser. Den metastas som är 12 mm skönjer man som en liten uppklarning året innan. Benigna levercystor hade jag ingen aning om att jag hade. Det är nog helt okej att jag inte fick veta det. Dessa mäts och är oförändrade sedan september -06. 

Det här blev i alla fall väldigt upprörande för mig, och jag känner mig som ett offer i vården nu faktiskt, också. Lungförändringar hade jag redan september -07, men de avfärdadades då de inte växte på några månader. Men med allt sammantaget undrar jag nu om det inte var rätt klart att jag hade spridd  cancer redan då. All statistik visar på mina chanser tillöverlevnad är små. Det är de signaler och budskap som jag också har blivit förmedlad av kirurgerna och bröstsjuksköterskan när analysen av tumörerna och operationen var klar. Det har varit begravningsstämning vid varje läkarbesök på kirurgmottagningen. Medan jag på onkologkliniken bara träffat en läkare som tar mig och min psykosociala ohälsa på allvar.

Idag förstår jag   hur man blir hemlös,  en skolkare  i skolan eller en snuskig bohem. Mitt ”problem” är nog min optimala andliga hälsa. Min relation till Gud är toppen och jag har frid med att jag kan vara död snart. Men jag vill gärna leva för att ta beskydd om mina barn så länge det går.

Jag behöver all lugn och ro jag kan få för att läka och återhämta kropp och psyke. Förväntningarna på att jag ska kunna ta ansvar för ett arbete är otroligt stressande när man kämpar för sin överlevnad. Det är som att de ber mig att bära ett piano uppför trappan.  Att patienter som jag inte undantas från ivern att ta del av sjukvårdsmiljarden skrämmer mig mycket. Jag  tappade helt förtroendet för onkologkliniken på Mälarsjukhuset igår.

SvD ordvränger lite med rapportens ärende; ”Arbetslösa oftare sjuka”. Det är en fråga om vad som kommer först; hönan eller ägget? Att sjuka är och blir arbetslösa är rätt logiskt.

Om vi fick en holistisk sjukvård skulle god hälsa lättare kunna skapas. Vad hände med Miltonpengarna till psykiatrin?

Läs om nationell cancerstrategi här. Socialstyrelsens nationella riktlinjer visar att psykosocial behandling ska ingå.

lena alun

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: