Skip to content

Vad menar människan med Radikal demokrati?

2008/12/19

Det kanske ni har undrat? När vi nu ska fira Jesus födelse vill jag ge er en av mina examinationsuppgifter i Kristologi 5 p. Jullovet år 1999 arbetade jag på denna med Ann-Louise Eriksson som docent. Poängen är hur en radikal demokratisk politik och en engagerad solidaritet i kampen för ekonomisk rättvisa och globalt välbefinnande ska bli möjlig. Vilket regeringsalternativ driver en radikal demokratisk praxis och vilket parti  för den politik som leder till fred och kärlek mellan människorna?

 GOD JUL, mina alla läsare! 

 

ELISABETH SCHÜSSLER FIORENZA:

Jesus Miriam´s child, Sophia´s prophet

CRITICAL ISSUES IN FEMINIST CHRISTOLOGY 190 sidor

maria-drommen-om-kvinnan-t-om-thai-015

Från utställningen Maria – Drömmen om kvinnan på Historiska museéet.

 

 

Genom att benämna Jesus som Marias barn och den gudomliga Sofias profet försöker Elisabeth Schüssler Fiorenza skapa ett kvinnligt definierat feministteoretiskt utrymme som ska göra det möjligt att rubba kristologiska samtal från den manliga cirkeln. Hon vill använda en kritisk feminin hermeneutik för att undersöka det teoretiska ramverket till olika diskurser om Jesus Kristus. Det gör hon från det sociala perspektivet som biblisk forskare som arbetar med att kritiskt tolka diskurser av kritisk feministisk befrielseteologi. Hon försöker inte bara undersöka om en feministiskt uttryckt kristologi är möjlig, utan utreder även huruvida feministiska kristologiska diskurser är förorenade av sin sociala placering i akademi och kyrka.

   I sitt första kapitel synliggör hon de stridande intressen och teoretiska ramverk som har bestämt feministiska studiers kristologiska uttryck. Feministteologier och religiösa studier måste omformulera sina visioner om befrielse så att de bidrar till en radikal demokratisk praxis. De måste konfrontera dessa frågor och bedöma om kristologiska diskurser gör kritiskt tänkande, radikal demokratisk politik och engagerad solidaritet i kampen för ekonomisk rättvisa och globalt välbefinnande möjlig. I annat fall blir religion och kristologi ett farligt vapen i händerna på de som har makten, vilka använder det till konservativa och förtryckande ändamål.

   E S F har utvecklat en kritisk systematisk analys som kan medvetandegöra de mångfaldiga förtryckande strukturer som bestämmer kvinnors liv. En feministteologi måste vara kritisk hellre än apologetisk och politisk hellre än en beskrivande akademisk forskning. Först av allt måste kvinnors självhat och den kulturella respektlösheten förändras. Målet är att trans-formera teoretisk och teologisk-religiös kunskap och sociopolitiska system bestående av herravälde och underordning. En kritisk feministisk analys ( till skillnad från genderstudium i religioner) skiftar radikalt sitt fokus från kön till de mångfaldiga strukturerna av förtryck.

E S F  argumenterar för att omdefinera begreppet patriarkalisk så att det inte bara menas mäns styrande över kvinnor utan även den komplexa sociala pyramiden av graderat herravälde och underordning. Här introducerar E S F nybildningen ”kyriarchy” och menar styrandet av kejsare/arbetsgivare/herre (till egendom)/fader/ make över sina underordnade. Alla män dominerar och exploaterar inte bara alla kvinnor. Det hermeneutiska centret kan därför inte bara  vara  kvinnor i kritisk feministisk befrielseteologi. ”Kyriocentrism” är det intellektuella ramverk och den kulturella ideologi som legitimeras av ”kyriarchala” sociala strukturer och system av herravälde. Denna underkastelse som är inskriven i de kristna skrifterna och förmedlad via dem härstammar inte från dem. Den är inte påhittad av kristen teologi utan uttrycktes först i den grekiska stadskontexten och förmedlades av grekisk-romersk filosofi. Idén om demokrati konstruerades inte i abstrakta, universella termer utan var rotad i en konkret social-politisk situation. Spänningen mellan det demokratiska idealet och de faktiska sociopolitiska ”kyriarchala” strukturerna  skapade den ”kyriocentriska” ideologin med naturliga och gudagivna skillnader. Det hellenistiska paradigmet med kyriarkal underkastelse tillsammans med det romerska imperialistiska paradigmet bestämde den postkonstantinska ortodoxa kyrkans självförståelse. Vissa av Reformationens kyrkor rättade sig efter den klassiskt grekiska formen av ”kyriarchy” som är inskriven i de pastorala breven och antog de institutionella strukturerna. Även modern kapitalistisk demokrati har grekisk-romansk filosofi som förebild och har då ärvt motsägelsen med ett herravälde byggt på sociopolitiska strukturer och en idealistisk demokratisk självförståelse.

Kristologiska doktriner formades när urkyrkan blev ledande ortodox kristendom i den konstantinska storslagna romerska kyrkan. I  modern tid har de förmedlats vidare genom liberal teologisk diskurs som skapats av en modern form av kyriarchy uttryckt i sex/gender system. Klassiska kristologiska dogmer uttrycker en önskan att likrikta och kontrollera en kyrka som skapats av olika förståelser av vem Jesus var, vilka utvecklades i kristendomens början. Om man håller i minnet att en sådan  historisk kontext av starka intressen är inskrivna i kristologiska diskurser hjälper det till att förklara varför feministiska tolkningar som adresserar kyriarkala uttryck väcker intellektuella protester och emotionellt motstånd.

  E S F har utvecklat begreppet the ekklesia of Wo/men. Det ska ses som en motsats till kyriarchy. Skiljetecknet / i women uttrycker att kvinnor inte är en enhetlig social grupp.

Feministisk kristologisk diskurs  består av insikten att verkligheten alltid är en ideologisk-retorisk konstruktion skapad av det kulturella språket och teoretiska ramverk av särskilda historiska betydelser. G*d´s vision om en förnyad skapelse är en jord fri från kyriarkal exploatering och avhumanisering. E S F hoppas bidra till en ombildning och ett återuttryck av både feministiska och ledande kristologiska diskurser i den social-politiska kampen under kvinnokyrkans radikala, demokratiska horisont. Feministteologer har försökt skapa paradigmskifte i feministkristologisk diskurs från en heroisk individualistisk eller heroisk befriande kristologi till en kristologi som privilegierar rätt relation, förening och ömse-sidighet. Begrepp som frälsande förbindelse, power- in-relation, dynamisk ömsesidighet, erotisk kreativitet, älskandes språk, ömsesidigt beroende av varandra, passionerad kreativitet och inklusiv helhet är några termer som präglar den relationskristologiska diskursen. Fastän dessa begrepp är feminina är de inte en del av det kulturella sex/gender systemet. Carter Heyward har sagt;  I vår egna kristna tro vet vi att vi i vårt delade engagemang för mänskligt välbefinnande är henne: bärare och buren, moder och barn. Vi är Christa.  Nakashima Brocks menar också att vi inte ska centrera oss kring Jesus – den heroiske befriaren och individen utan i Christa/samfundet som kristendomens helande centrum. Detta tror inte E S  F är någon bra väg. Det skadar kampen mot socio-politiska dominansstrukturer och är i fara för att bli kvar i en annan form av traditionell feminin altruism. Omformuleringen måste ut-tryckas i sociopolitiska kategorier. Kristologi måste om  och om igen utvärdera sin religiösa identitet i processen för befrielsekamp. Kristen identitet är alltid kyriarchalt bestämd och måste formuleras på nytt i en permanent process av kritisk reflektion och transformativ solidaritet.

  Sojourner Truth , en afrikansk-amerikansk kvinna som varit slav, erfor i sin största exploatering och avhumanisering att endast Jesus hörde henne. Hon pekade på de politiska intressen hos de teoretiker som formulerat myten om sann kvinnlighet och den patriarkala kristologin. Hon efterlyser inte en feministkristologi utan insisterar på att det bästa gensvaret på kyriarchal kristologi är en praxis för befrielse. En kvinnorörelse kan uppväga en förtryckande patriarkal kristologi genom att utveckla emancipatorisk praxis. E S F stödjer inte Sojourner Truth oktitiskt utan vill lyfta fram att feministisk kristologisk reflektion måste noga  kritiskt granska dess akademiska och dogmatiska referensramar för att bestämma om dess egna kristologiska formuleringar bryter igenom de kyriarchala sex/gender systemet och därifrån inspirerar transformation och förändring hellre än att legitimera kyriarchala relationer av dominans. En feministiskt befriande uforskning av den kristna skriften (NT) börjar inte med texten utan med en kritiskt formulering och analys av kvinnors (wo/men) erfarenheter.

  E S F belyser också att feminstkampen mot patriarkala kristologier leder till den antijudiska fällan. Kristna feministteologiska diskurser har fött antitesen; judendomen är lika med sexism och kristendomen är lika med feminism. Även NT överlägsenhet över GT förespråkas, kontrasten mellan hebréernas Vredesgud och de kristnas Kärleksgud. Kristna kvinnor måste erkänna komplikationerna med att producera kristen antisemitism. Hon understryker behovet av interreligiös dialog i synnerhet mellan Abrahams religioner. I sin nuvarande form är sådana diskurser illa utrustade för att formulera en sådan vision eftersom de domineras av en utbildad manlig elit av präster, rabbiner och religionsprofessorer. E S F´s åsikt är att reproducerandet av det moderna kyriarchala sex/gender systemet är den högra handen och reproducerandet av antijudendom är den vänstra handen av kyriocentrisk kristen teologi. Genom att okritiskt acceptera kulturella diskurser om kyriarchala genderskillnader återinskriver kristologiska diskurser Jesus kön som ett statiskt, universellt biologiskt och ontologiskt faktum hellre än att avslöja det som en retorisk-politisk konstruktion. Hon föreslår också att feministteologisk reflektion ska privilegiera soteriologiska diskurser över kristologiska och socialkulturella ramverk över individualantroprologiska.

  Den galliléiska Jesus-rörelsen förstod antagligen sig själv som en profetisk rörelse ur Sofias Visdom. Att den kallade sig efter Jesus Kristus var antagligen p g a övertygelsen som dök upp efter Jesu korsfästelse att han var den Uppståndne och Rättfärdige. Övertygelsen hade sin grund i traditionen om den tomma graven. E S F´s omkonstruerade feministkristiska modell placerar början av den profetiska gallileiska Visdomsrörelsen i en historisk tvärkulturell referensram som tillåter oss att spåra kampen mellan frigörelserörelsen inspirerad av den demokratiska logiken om jämlikhet på ena sidan och den dominanta kyriarchala strukturen i samhälle och religion på den andra sidan. Frigörelsekampen mot kyriarchala strukturer började inte med Jesusrörelsen utan har en lång historia i grekiska, romerska, asiatiska och judiska kulturer. Jesus minne hålls inte levande p g a kampen mot judendomen utan mot kyriarchala strukturer i antiken. Den centrala symbolen för dessa frigörelserörelser är

basileia tou theo, där basileia associerar till det romerska imperiet. Den symbolen betonar den politiska betydelsen. Jesus korsfästes p g a av det politiska hot han utgjorde för det imperialistiska systemet. Gudsriket var ett alternativ till Romerska imperiet. Evangelie-författarna ville inte bara skriva ner vad Jesus sade eller gjorde. De använde Jesus-traditionerna för sina egna retoriska intressen och formade dem i ljuset av den politisk-teologiska debatten i deras egna dagar. Därför måste Jesus kommas ihåg, kontextualiseras, diskuteras, tolkas, ifrågasättas och avvisas inte bara i den interreligiösa debatten utan också i den kulturpolitiska debatten, skriver E S F. I evangeliernas retorik kan vi spåra tidiga kristna apologetiska försök att göra den kristna rörelsen politiskt säker i det romerska imperiets ögon!! Detta ökade det antijudiska draget och skapade den kristna politiska anpassningen till grekisk-romerska patriarkala strukturer  av dominans som öppnade dörren för det romerska imperiets bejakande av evangeliet. Omkonstruktionen av Jesusrörelsen tillåter en kristen feministisk självuppfattning som inte längre behöver uttrycka sig i antijudiska termer eller vara ihoptvinnad med teologiskt maskulina begrepp.

maria-drommen-om-kvinnan-t-om-thai-009

  E S  F behandlar korsets teologi i ett kapitel. Jesus död är inte Guds vilja utan resultatet av  allt som inkluderades i hans praxis som Sofias profet. Tidiga tolkningar av Jesus korsfästelse måste förstås inom ramen för det kyriarkala ramverket och det androcentriska språket på den tiden. Därför bör de kritiskt bedömas  och retoriskt uttydas i ett annat meningssystem. Tolkningarna kom till när efterföljarna skulle försöka se en mening i Jesus brutala död som fördömd kriminell. Behovet av en politisk apologetik som visade att de kristna inte var fiender mot det romerska systemet vände uppmärksamheten från politiska karaktären över Jesus död till en religiös symbolisk tolkning av korset. Detta skifte skedde innan evangelierna skrevs. Därför är det viktigt att spåra förevangeliernas reflektioner på korsfästelsen med hjälp av formkritisk analys, skriver E S F.

  Bibeltexten om den tomma graven tar lidandet och döden allvarligt men ser inte ett teologiskt-religiöst värde i dem själva. Gud var frånvarande under korsfästelsen och kvinnornas närvaro vid korset är vittnen till denna frånvaro. Texten lyfter fram kvinnorna som trogna vittnen som inte släpper sin solidaritet med dem som faller offer för kampen mot avhumaniserande krafter. Det viktigaste är att Jesu kamp inte slutatde med döden. Graven är tom och betyder inte frånvaro utan närvaro; den visar den Uppståndnes närvaro som går vägen i förväg.  

  I ett annat kapitel skriver E S F om sofiologi. Israel är det utvalda folket i vilket G*d är närvarande genom den feminina personifieringen av Gudomlig Visdom. Jesus förstods som ett bud och en profet för Sophia. Jesus kallades inte Sophia utan fick maskulina kristologiska titlar som herre och  frälsare. E S F menar att den första kristologiska reflektionens teologi var sophialogy. Q-källans jesusfolk förstod Jesus som Sofias bud eller profet. Jesus stod i en lång rads succession av profeter som försökte samla Israels barn under deras barmhärtiga Sophia-G*d. Jesus korsfästelse var inte Sophia-G*ds intention utan resultatet av hans profetiska uppdrag. Johannesevangeliet upplöser spänningen mellan det grammatiskt feminina könet hos Sophia och det ”naturliga” könet hos Jesus genom att introducera logos  och fader-son. Därmed marginaliserades och nedtystades traditionen om G*d som representerades av Gudomlig Kvinnlig Visdom. E S F finner Sophias profet-traditionerna politiskt betydelsefulla eftersom de hävdar Jesus unika speciella drag utan att göra anspråk på exklusivitet och överlägsenhet. Jesus som Sophias profet förser oss med två bilder – vishetsläraren som engagerar sig i befrielsen för de opriviligierade och vägvisaren som visar hur vi ska gensvara på religiös pluralism samt lidande och orättvisa.

  Om språket är en socialkulturell sedvänja och inte en reflektion av verkligheten måste man teologiskt avvisa den ontologiska identifikationen av grammatiskt kön och gudomlig verklighet såväl som grammatiskt kön och mänsklig verklighet. Feministteologi måste omformulera symboler, bilder och gudomliga Sophias namn i våra egna erfarenheters och teologiska kamps kontext på ett  sådant sätt att det förstelnade och absoluta maskulina språket om G*d och Kristus radikalt ifrågasätts och undermineras och det västerländska kulturella sex/gender systemet radikalt nedmonteras, avslutar E S F detta kapitel. För att kunna öppna upp möjligheter för befrielse och välbefinnande som ännu inte har förverkligats i historien.

  Sista kapitlet handlar om mariologin. Eftersom vi inte haft ett alternativ till den patriarkala mariologin har kvinnor förnekats en universellt tillämpbar kvinnligt potent förebild. Manlig mariologi och mariakulten har nedvärderat kvinnor på tre sätt; oskuldsfullhet till nackdel för sexualiteten, sann kvinnlighet associerad med moderskap och religiöst värderande av lydnad, ödmjukhet, passivitet och underkastelse som kvinnors huvudsakliga dygder. Manlig mariologi inskriver den sociokulturella bild av det feminina som heligförklarar marginalisering och exploatering av kvinnor.

maria-drommen-om-kvinnan-t-om-thai-012

 Det är den 12-13-åriga flickan som gravid, rädd, och ensam sökte hjälp hos en annan kvinna som kan omstörta berättelserna fyllda med mariologisk fantasi och kulturell femininitet. Det är den unga gravida kvinnan som levde i ockuperat land som kämpade mot förföljelse  för överlevnad och värdighet. Det är hon som räcker ut erbjudandet om oräkneliga möjligheter för en annorlunda kristologi och teologi.

DISKUSSION

  Schüssler Fiorenzas bok har skänkt mig mycket kunskap om Jesus, Bibeln och feminism som jag saknat. En förenklad populärutgåva på svenska vore värdefullt. Hon ger förklaringen till varför kristendomen inte har lyckats förändra vår värld på ett radikalt sätt under 2000 år. Vilken lycka om hennes teologi kunde få genomslag i kyrkorna. Sofiamässor förekommer   åtminstone i Stockholm även om jag aldrig prioriterat någon och gått dit för att delta. De kanske är tillräckliga. Men till ett genomslag i huvudgudstjänsten känns steget långt.

  Jesus är Sofias profet och den modiga, kreativa Marias barn som är en politisk vishetslärare och vägvisare. Hans modiga kamp för frigörelse ledde till en kanske oundviklig död. Den tomma graven symboliserar Närvaron av Kristus. Frälsningen uppnås efter kampen mot kyriarchala strukturer och kulturella sex/gender systemet. De syndfulla maskulina strukturerna i kristendomen (Bibeln, dogmer och traditioner) måste vi kämpa mot. Alltså vore det bättre utan kristendom kan man tycka, vilket många gör. Men paradoxalt är att kristendomens kärna är Jesus som visar vägen till frälsning. Redan evangelierna är alltså besmittade med kyriarchala strukturer. E S F är säkert oerhört provokativ och utmanande för den världsvida kyrkan, men oerhört värdefull för alla som övergivit kyrkan och prioriterar naturvetenskapligheten före religiösa traditioner.       

Hennes argumentering är i allmänhet väl underbyggd. Men min uppfattning att män och kvinnor är essentiellt olika har hennes argumentering inte räckt för att rucka på. Likaså

upplever jag hennes teori om Jesu närvaro i den tomma graven som ett indirekt argument.

Även om jag också tror på Kristi närvaro hade jag önskat mig hennes premisser för detta antagande. Annars grundar Schüssler Fiorenza sin kristologi på forskning och feminism.

Jag misstänker att hon på grund av sin kristna tradition har utestängts från möjligheten att verka som präst. Detta har präglat hennes kristologi. Likaså hennes erfarenhet av att vara kvinna som av egen kraft erövrat en postion som professor på Harvard University Divinity School.

 

lena alun

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: