Hoppa till innehåll

Att skaka hand…., eller inte?

2008/11/07

En pikant liten debatt har i Sverige seglat upp i dessa Obamatider. Det är alltid intressant att reflektera över vad vi fokuserar och lägger vår energi på. En särdeles ovanligt förvirrad debatt fördes i svt under Janne Josefssons utmärkta ledning. Synd bara att debattörerna inte tillåts avsluta sina resonemang och bidra till ett slutligt klargörande. Vilket vi som tv-tittare inte kom i närheten av.

Som utbildad religions-och genusvetare uppfattar jag ialla fall det delikata grälet mellan Carl Hamilton och den svenskfödda muslimska kvinnan, vilken vägrade  ta  Hamiltons framsträckta hand, som en oavsiktligt revolutionär feministisk markering från hennes sida.

En svensk man behöver nämligen ha klart för sig att slöjan, som symbol, skyddar kvinnan mot ovälkommen sexualitet. Slöjans identitetskapande funktion är att motverka sexuella impulser såväl inifrån kvinnan själv som utifrån de omgivande männen. Här verkar okunskapen i det svenska samhället vara ganska alarmerande.

Det oerhört intressanta är Carl Hamilton och hans försvarares oförmåga att sätta sig in i varför svenska kvinnor skulle kunna välja att bryta mot den sociala konventionen att skaka hand. När unga svenska kvinnor med utländsk härkomst vågar skapa sig egna nya normer utifrån en bakgrund i det multikulturella samhället visar sig oförståelsen för islam vara väldigt stor.

Detta sker också parallellt med ett presidentval i USA där den kristna religiositeten har en självklar plats i politiken. Sätter man vår tro på den religiösa och politiska obundenheten i relation till den nu avslutade amerikanska valrörelsen uppstår en brytningspunkt väl värd att begrunda.

Författaren Hamilton blev alltså mycket  provocerad över att en ”invandrartjej” bryter mot den svenska handhälsande sedvänjan, som en imman  i svt-debatten benämnde nobel.  Det blev alltså en intressant kollission mellan svensk patriarkal struktur och muslimsk kvinnlig tradition, kryddad med några skopor svensk feminism.

En slöjbärande yngre kvinna manifesterade oavsiktligt en maktdemonstration när hon ”avvisade” en vit västerländsk medelålders man.  Det uppfattades som rebelliskt. Frågan är hur medveten kvinnan var om att detta blev en feministisk aktion? För vem är väl hon som vägrar  att ta i en svensk, medelklass (eller överklass?) mans hand.  😉  Det blev naturligtvis en kränkande upplevelse för Carl Hamilton.  Är det sådant vi kallar för omvänd rasism?

Härom månaden stod en utstyrd svensexande man centralt i Eskilstuna vid fontänen i rondellen, och erbjöd samlag till rabatterat pris. Han uppfattades som en demonstrant av förbipasserande. Jag blev väldigt tacksam över spexet, eftersom det faktiskt var en utmärkt manifestation mot trafficing. Var de manliga vännerna medvetna om att de samtidigt genomförde en feministisk aktion?

lena alun

3 kommentarer leave one →
  1. 2008/11/07 7:20 e m

    ”För vem är väl hon som vägrar att ta i en svensk, medelklass (eller överklass?) mans hand. ”

    Det är nog egentligen mer än generations- än en klassfråga. Jag har själv en känsla av att handskakning mest förekommer i arbetslivet när det gäller personer 50+ eller säljare oavsett ålder.
    Privat har jag mycket nära vänner som jag aldrig tagit i hand någonsin. Utan att det har med religion att göra utan ingen kom ens på idén!

  2. lenaalun permalink*
    2008/11/07 8:01 e m

    Ja, det är nog en kulturellt betingad gest som förekommer i olika sammanhang. Är man förkyld brukar man säga att ”jag ska inte ta i dig idag”. Ibland har jag inte lust att ta i hand, och då brukar jag hoppa över det. Det är aldrig någon som med en min visat irritation över detta. Hade jag varit ung och vacker, kanske jag hade gjort någon besviken? 🙂

    Annars hör väl handhälsandet till olika professionella och offentliga sammanhang. Visst kunde väl programledaren uppoffra sig och underkasta sig ett handslag? Men jag tycker att hon ändå gör rätt som följer sina instinkter och sin religiösa övertygelse.

    Det går också att dra en parallell till kramandet. Många kramar om mig utan att jag vill. Plötsligt har någon med sin kram orsakat en sättning i nackkotorna. Det är ett elände när folk hänger och drar i halsen.

    Så fram för mer kroppslig integritet!

Trackbacks

  1. Måste man ta i hand? « lena alun

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: