Skip to content

Min examinationsuppgift 2006 i Kropp, hälsa och sexualitet 5p Mdh

2008/10/19

Jag vill i detta paper lyfta fram forskning som kan vara en motvikt till de kyrkliga företrädare som vill värna äktenskapet, och inte accepterar samkönade välsignelseakter. Deras sexualssyn och rädslor för familjens/heteronormens sönderfall har fått stort utrymme i media. Dessutom finns vanliga fördomar och homofobiska individer (mest män) vilka jag vill kunna bemöta med goda argument.

 

Jesper Andreassons artikel är skakande att läsa och förklarar varför relationer är så svåra att upprätthålla i vår tid. (Fler män har skrivit böcker om detta t ex Lars Einar Engström med En sexists bekännelser.) Den beskriver också den manliga identitetens komplexitet och varför det är tuffare att växa upp till man än till kvinna. Dessutom tycker jag uppriktigt synd om de män som måste växla mellan olika roller och lyfta fram olika sidor av manligheten i olika situationer samtidigt som vissa sidor måste döljas för att de ska bli accepterade. Männen upplever att de inte kan vara ”hela” på en och samma plats. Här får vi tala om ett känsloförtryck. Det är i första hand män som då förtrycker män.[1]

 

Jag vill påminna om att homosexualitet mer kan vara ett politiskt ställningstagande och en protest mot den rådande könsmaktordningen, än en avvikelse från en instinktiv sexualitet. Naturligtvis kan det vara ett känslomässigt beslut som fattas i barndomen att motsatt kön ej går att lita på, och att sexualiteten istället riktas mot något annat, t ex barn. Varför är förresten pedofilhärvorna så stora och utbredda om heterosexualiteten skulle vara medfödd?

 

Den 23 maj 2006 diskuterades ungdomars nya sexualvanor ”Debatt” i TV 1. Det fokuserades på att ungdomar har sex utan kärlek, och är s k knullkompisar (kk). Det påstods att de uppvisar en oförmåga till närhet, och tar skada av sina avancerade sexupplevelser som gruppsex och analsex, vilket de inte är mogna att uppleva. P-pillren inverkar negativt på unga kvinnors/flickors lust. Dessutom saknas sexualinformation som skulle vara en motvikt till pornografin och det översexualiserade offentliga rummet. En manlig samlevnadsrådgivare menade istället att detta var uttryck för moralpanik. Dessutom fick feministerna sig en känga som betonar könens sociala konstruktion. Hänsyn tas inte till att kvinnor och män är olika och har olika känslomässiga behov.

 

Michel Foucault beskriver sexualitetskontrollens framväxt, och visar att människan internaliserar en uppfattning om vad som är ”normal” och ”onormal” sexualitet. Sexualitetens offentliggörande genom samtal, tidningsartiklar, vetenskapliga artiklar och sexualupplysning har möjliggjort övervakning och kontroll. Det liberaliserande syftet blir istället ökade kontrollmöjligheter och diskurser som internaliseras och infogas i tankemönstren hos människan. Människan blir sin egen kontrollant och förtrycker då sig själv. En normalitet segmenteras och knyts samman med individens känsloliv, vilket skapar en rädsla för att vara avvikande.[2]

 

Foucault menar att sexualiteten blev ordentligt inlåst under den viktorianska borgerlighetens evinnerliga mörker. Sexualiteten flyttade inomhus och den äktenskapliga familjen konfiskerade den för att ställa den helt i fortplantingens tjänst. En förklaringsgrund är produktionsförhållandena och den systematiskt exploaterade arbetskraften. Den intensiva arbetsmobiliseringen kunde inte tolerera att kraften ödslades på nöjen förutom njutning med måtta som syftade till förökning.[3]

 

Tidigare forskning visar att det är ett generellt drag att unga kvinnor lär sig att underordna sig de unga männens begär och sexuella behov. Kvinnor hindras från att uttrycka sin sexualitet och blir passiva. Kvinnans sexualitet blir en spegelbild av mannens begär. Bilden av att män och kvinnor intar två helt skilda positioner förstärks av att män använder ett metaforiskt språk som erövring och nedlägga sin fiende.[4] Ett annat särdrag i den manliga sexualiteten är att de är utpräglat homofobiska, och uttrycker förakt och avståndstagande från homosexuella män.[5] Yngre män skapar starka hierarkier och den som betraktas som homosexuell utesluts ofta från gemenskaper.[6]

 

Män samlade i grupp utvecklar en homosocialitet. De strävar efter en upplevelse av stärkt manlighet och försöker upprätthålla fasta gränser mot omgivningen. Dels har man gemensamma definitioner av maskulinitet och sexualitet, och homosocialiteten syftar ofta till att skapa intimitet mellan män genom att utesluta det som inte är definierat som manligt. Samtidigt hålls intimiteten på avstånd då den ses som något feminint. De söker närheten, samtidigt som de är rädda för den. Olika och motsägelsefulla sätt att se på genus och sexualitet samexisterar i den manliga gemenskapen. En viss typ av humor är central och återkommande. Andreasson ser skämten och agerandet som sätt att hantera frågor om maskulinitet och sexualitet. Individuella motsättningar ger ofta vika för den starka kollektivistiska andan. Motsättningarna syns inte på ytan, utan hålls dolda i den enskildes liv.[7]

 

När femton svettiga handbollskillar träffas blir det automatiskt grabbigt och speciellt.  För många är samlingen i omklädningsrummet efteråt dagens absoluta höjdpunkt. Det är en sluten miljö där männen kan koppla av och vara avslappnade. ”Brudar”, fest och sport är återkommande samtal. Miljön och jargongen förmedlar stereotypa associationer av maskulinitet. Männen behöver inte bry sig om de krav som ställs på dem annars. De behöver inte känna sig hotade eller ifrågasatta. Då kan männen ”laborera” med olika maskuliniteter.[8]  

 

Detta betraktar jag som en instinktiv manlighet, som den tar sig uttryck när pojkar tillåts vara på pojkars vis. Det finns en motsvarig instinktiv kvinnlighet som uttrycks i speciella sammanhang när kvinnor kan slappna av och kan tillåtas vara sig själva nog. Flickors fnissande är ett klassiskt uttryck. Medvetna radikalfeminister skrattar istället högljutt åt samhällsföreteelser. Fanny Ambjörnsson beskriver tokfnissande tjejer som åstadkommer en parodi på den egna rollen som välanpassad, fin flicka. Under en yta av snäll foglighet döljer de en skarp och välformulerad kritik mot normen.[9]

 

Män kan vid ett träningstillfälle spontant simulera en homosexuell sexakt. Efter några sekunder tar leken slut och männen skrattar. Det iscensatta ”samlaget” är något som bara initierade medlemmar i det manliga kollektivet får uppleva. Det är ett exempel på vad som kan inträffa i en specifik manlig gruppkultur.[10] Detta kan förstås utifrån vetskapen att vissa situationer legitimerar kroppslig intimitet, t ex när man ska peppa varandra eller fira en matchseger. Då är det legitimt att vara lite ”bögig”. För att denna närhet ska kunna uppträda krävs dock att männen för övrigt är ”obögiga”. Manlig intimitet är problematisk eftersom den både stärker sammanhållningen och utgör ett hot mot den. De homosociala relationerna måste ständigt balanseras mellan en längtan efter manlig närhet och upprättandet av en tydlig distans till den närhet som förknippas med homosexualitet. Trots den starka heterosexuella normen förekommer alltså ageranden och skämt med homosexuella undertoner, vilket det iscensatta samlaget åskådliggjorde. Ett annat exempel är den tappade tvålen. En naken man i duschen står framåtböjd i en underordnad position och är beredd för att sättas på.  Risk finns för att  bli tagen. Det är alltså ritualiserade ageranden där män tydliggör och försöker hantera en sida av den manliga sexualiteten som uppfattas som farlig och svårgreppbar. I en trygg miljö kan gränserna testas för vad deras heterosexualitet tål. Kollektivet tillåter det som annars inte är tillåtet. De övriga lagmedlemmarnas blickar ger legitimitet för sexuella gränsöverträdelser. Om kvinnor hade haft insyn hade detta inte förekommit, eftersom risken att bli ifrågasatt finns. Strategin är att dramatisera ett homosexuellt beteende, göra sig lustig över det och besegra det genom ett skådespel. Utspelen blir ironiseringar. Den paradox männen ställs inför i sin homosocialitet löses härigenom. Med sarkasmer och ironi kan saker provas som gör den rigida maskuliniteten suddig, men ändå inte hotad. Enkönade påsättningen kan ses som ett rituellt mord på det farliga som hotar kollektivet. Det farliga finns ju närvarande mitt i manskollektivets vardagsverklighet, eftersom den mest moderna och folkkäre man kan vara homosexuell idag. Därför för man upp en ambivalens inom sig och rätar ut den genom att tydliggöra och avfärda. Varken kvinnan eller bögen passar in i kollektivet och de avväpnas symboliskt och görs ofarliga så att männen kan skapa sitt fallosherravälde som inte kan ifrågasättas av nya sexuella praktiker som t ex bögar och initiativtagande tjejer.[11]

 

”Klas” berättar att han tror att manlig kultur är tuffare, och att det inte bara är kvinnor det är synd om. Han betonar att grabbar har en aggressivitet som de måste få lära sig att hantera på bästa sätt. Därför blir träningslaget det lilla samhälle där man kan få hålla på och vara kille. Sedan får man gå hem till frun och vara jämställd. Han tror att killarna är så sviniga som de är p g a att jämställdheten nog håller på att slå över. I ”pojkens lilla samhälle” uttrycks råa och brutala yttringar av sexualitet. Sidor synliggörs som inte stämmer med den maskulinitet som annars hyllas. Den moderna mannen skalas av och kommer tillbaka till grottbjörnsstadiet. Som juniorer socialiseras unga killar in i den manliga gemenskapen och processen förstärks med attribut som snus och alkohol och en tydlig gränsdragning mot kvinnor. Brudar framställs som handelsvaror. ”Benjamin” bekänner att han inte skulle vilja vara kvinna om man blev behandlad som de blir i ett omklädningsrum. Brudar är en trofé som man drar hem och spetsar.[12]

 

Ett ifrågasättande av denna sexism och kollektiva praxis skulle leda till splittringar inom laget. Enhetligheten är central för att den manliga sammanhållningen ska behålla sin trovärdighet och är därför värd att upphöja och skydda. ”Roger” menar att den inte är den kvinnosynen man har från början, utan den utvecklar man. Samtidigt är gruppens sätt att interagera en strategi för att stärka upplevelsen av överordning. Först räknas kvinnan bort, och görs sedan om till objekt och trofé, vilket stärker männens suveränitet och manlighet. Skämt och sexism tydliggör manskollektivets gränser och det kvinnliga avfärdas samtidigt. Kraven på självdisciplinering kan i omklädningsrummet kopplas bort, och man kan själv bestämma hur kvinnan ska vara. Maktövertaget är situationellt, men genom patriarkala praktiker kan männen utveckla föreställningar om att de är herrar på täppan.[13]

 

Det handlar om en omklädningsmaskulinitet där männen skapar nya meningssammanhang och gör med skämtets och ironins hjälp avkall på kulturella och sociala normer. Den manliga gemenskapen skapas på bekostnad av respekten för kvinnor. Männen inordnar sig på så sätt i en sexistisk könsordning. Männen agerar och kvinnan är passivt objekt. Den fulländade mannen upprättas i omklädningsrummet, och kvinnan utplånas till en förtingligad tankefigur av det feminina som används för att skapa en illusion av kontroll.[14]

 

Privatlivet lämnas dock utanför, och fruar och flickvänner betyder något för männen. Att prata nedsättande om en flickvän anses högst olämpligt. Fruar och flickvänner möts med respekt i omklädningsrummet (madonnan), medan krogkvinnan blir ”horan”.[15] Nykomlingar i laget måste internalisera den humor som anknyter till den polariserade synen på kön och sexualitet. Den sexistiska, brutala och råa sexualiteten förs vidare.[16]

 

Därför är jag inte det minsta förvånad att unga kvinnor nu väljer att bli politiskt lesbiska. Självklart! Därför är det inte rätt att präster diskriminerar samkönade par som trots allt är beredda att bygga en livslång, nära relation. Hur ska en ung kvinna, som drömmer om prinsen på vita hästen, och prinsen som för att vara manlig avkrävs sexism och förakt för sin homosexuella sida, kunna bemöta detta? Jag finner ett uppenbart förtryck av mannen, efter att ha läst Andreassons avslöjande studie. Det är logiskt att bakom homofobi döljs en förträngd homosexualitet. När män i manskollektivet känner sig fria att visa upp sina dolda, hemliga aspekter av sig själva och det råkar vara av homosexuell karaktär bl a är det mycket intressant. I synnerhet som fenomenet i en rå brutaliserad form av manlig homosexualitet existerade redan under den gammaltestamentliga tiden anser jag det vara en medfödd instinktiv egenskap i människosjälen. Barn känner oskyldiga sexuella känslor för sina föräldrar av samma kön, så för mig är det fullständigt ”naturligt” och instinktivt nedlagt i oss. Ungefär som att lära sig att gå och tala. Sexualitet är i första hand upplevelsen av att två blir ett. Separationen och ensamheten övervinns tillfälligt.

 

Politiskt vald lesbiskhet kännetecknas av att individen manifesterar och iscensätter sin sexualitet utifrån den feministiska analysen. Den essentiella och biologiska sexualitetssynen ifrågasätts samtidigt som individens möjligheter till påverkan och handling betonas. Trots allt är det sällan de politiskt lesbiska definierar sig som detta inför andra, eftersom det leder till starka reaktioner och ifrågasättanden från omgivningen. Främst för att inte stöta sig med de lesbiska som inte upplever sig ha haft något val. Det provocerande i politisk lesbiskhet är också något positivt, eftersom det är ett tecken på motstånd mot nuvarande ideal och normer. Det är ett emancipatoriskt projekt för att återta det individen förlorat genom att ha formats av och vara en del av samhället. Att ha sex med kvinnor är att upptäcka och frigöra sin egen sexualitet. Individens frigörelse kombineras med strävan efter samhällsförändring. Hon hoppas kunna påverka övergripande samhällsstrukturer. Det är också viktigt att visa solidaritet med andra kvinnor, eftersom de väldigt ofta blir trampade på. Att identifiera sig med feministiska teorier och analyser utgör grunden för att kalla sig politiskt lesbisk. Det kan betraktas som ett förhållningssätt där utgångspunkten är en feministisk identitet och där den sexuella identiteten följer sekundärt. -”Det kommer rätt naturligt att bli lesbisk.”, säger Moa. Radikalfeminismen beskriver män och kvinnor som två separata kollektiv vilka karaktäriseras av olikhet, ojämställdhet och konflikt. Utifrån det perspektivet kan lesbianismen vara det enda rätta eftersom de anser att heterosexuella relationer begränsar kvinnors livsrum. –”Det har gjort att jag har slutat tända på maktskillnad och istället försöker se andra egenskaper hos folk än att just de är överordnade mig som positiva.” Det blir mer och mer uppenbart hur pass skadligt det har varit med att ha olikkönade relationer. De lesbiskas förhoppningar rymmer en önskan om jämlika relationer. De ser förmågan att bli kär i andra kvinnor som ett tecken på att kunna se bortom makt. Det förknippas även med att man uppvärderar sig själv som kvinna. Att ha olikkönat sex ses som att individen inte har frigjort sig från patriarkalt förtryck. När målet är uppnått tänder man inte på eller attraheras av män. Nu prioriteras och uppvärderas att solidarisera och identifiera sig med andra kvinnor. Det handlar mer om vem jag ska vara solidarisk med än vem jag ska ha sex med. Det är något utöver sexuell orientering och val av partner. Det innebär också en möjlighet till könsöverskridande. De bör betraktas som ett tredje kön, och inte längre som kvinnor.[17]    

 

”Karin” berättar att hennes lesbiska sida kom fram när hon träffade en speciell tjej. Den sexuella identiteten förskjuts från att betraktas som inifrånkommande till att vara beroende av yttre handlingar. Moa menar att bli och vara lesbisk är en möjlighet som alla kvinnor har. Det talas om en sexualitet som är inlärd och till viss grad är föränderlig som blandas upp med en syn på sexualiteten som skadad och vingklippt av kulturen.[18]

 

Ambjörnsson lyfter fram Chodorows beskrivning av pojkars och flickors olikartade identitets-utveckling. Flickans första identifikationsobjekt är henne likt och kommer få henne att definiera sig själv genom närhet och empati. Pojken däremot får sin genusidentitet genom att separera från mamman, och därmed blir hans jag-gränser starkare, och samtidigt får han svårare att utveckla nära, intima relationer. Det förväntade heterosexuella mötet i tonåren blir en möjlighet för dem att få tillgång till den del av identiteten som är underutvecklad. Flickans möte med pojken blir en möjlighet att utveckla autonomi och självständighet. Pojkens möte med flickan svarar mot hans behov av närhet och intimitet. Detta synsätt ser det heterosexuella mötet som nödvändigt för att uppnå en stabil psykisk identitet och bli fullständiga vuxna. Heterosexualiteten ses som förväntad och nödvändig. Kleven ser heterosexualiteten som det slutgiltiga om än svåruppnåeliga målet med identitetsutvecklingen.[19]

 

Ambjörnsson ser tre problem med teorierna. Det rimmar illa med den allmänt omfattade konstruktivistiska utgångspunkten att ta heterosexualiteten för given. Det osynliggör andra sexuella identiteter som t ex homosexuella. Dessutom riskerar vi att läsa in fler skillnader mellan könen än vad som egentligen existerar.[20]

 

Ambjörnssons forskning fokuserar på skillnaderna mellan arbetarklass- och medelklass-flickor.  Arbetarklassflickorna menar sig vara mer sig själva och äkta, och inte så tillgjorda. Der är som de är och inte lika måna om utseendet. Om man ska vara fin i kanten måste man förställa sig. Det kan inte fungera i längden, att vara så fina hela tiden, menar ”Jenny”. En hierarkisk ordning förknippad med föreställningar om hur man som tjej ska vara avslöjar sig. Arbetarklasstjejerna är på det klara med att deras beteende inte är allmänt uppskattade.[21]

 

Hon finner också i sin studie att tjejerna tog ett övergripande ansvar under könsblandade grupparbeten. Det tog på sig rollen av uppfostrare, och killarna både agerade och betraktades om yngre, mindre vetande småbröder i behov av en fast hand. Killarna behandlades som mindre kapabla och i behov av omhändertagande, vilket de många gånger visade sig vara.[22]

 

I Kön och ohälsa kan man läsa att samhällsutvecklingen i Brasilien präglas bl a ökade arbetsmöjligheter för kvinnor och ändrade sexualvanor. Det har blivit vanligt med sammanboende utan äktenskap och med separationer. Könsrollerna är emellertid traditionella och styrda av machokulturens dubbelmoral. En ung kvinna måste hålla på sig, medan en ung man uppmuntras att visa sin manlighet genom att göra en kvinna med barn. Om flickan försöker skydda sig med preventivmedel blir hon stämplad som en dålig kvinna, eftersom hon visar att hon förväntar sig sex.[23] Denna manliga attraktion för kvinnlig passivitet är utbredd över hela världen kan vi se.

 

Queerteorin menar till skillnad från feministisk teori att fenomen som sexsäljare, sadomasochism, pornografi och anonym sex hotar den heteronormativa hegemonin och utgör möjligheter till förändring. Egenskaper och mekanismer synliggörs som helst ska vara förträngda för att heterosexualiteten ska framstå som självklar. Sexköp synliggör den ekonomiska dimensionen av heterosexuella relationer som måste vara undertryckt för att heterosexuella äktenskap ska framstå som uteslutande naturligt resultat av kärlek, och inte av ekonomiska beräkningar.[24] Det skulle kunna uppstå en övermättnad när det har skruvats upp tillräckligt, och människorna borde, enligt min mening, söka sig till det sanna sättet att leva ut sin sexualitet. I detta ingår att aldrig exploatera en annan människa eller låta sig exploateras.

 

Lissa Nordin belyser att det inte räcker att vara heterosexuell, utan den måste uttryckas och göras i en förväntad form. Norrländska män har avslöjat att det är svårt att åtrå en kvinna som de ser i ur och skur och som de kanske har gått i skolan med. Det saknas spänning och överraskningar, och det finns inget att upptäcka och utforska. Det finns alltså idéer om att åtrå endast kan gro inför den man inte känner men kan erövra.[25]

 

Darwinisten Onni Granholm tänker att mannen har ett överskott av befruktningsämnen och detta gör honom till den uppvaktande, påstridiga och våldsamma partnern, medan kvinnan med sitt ägg är avvaktande och mottagande. Kvinnan måste inta en försvarsinställning för att inte ständigt bli utsatt för befruktning. Det är ur detta förhållande den kvinnliga blyghetskänslan vuxit fram. Denna känsla utgör uttrycket för kvinnans undvikande hållning mot mannens översvallande kärlekskänslor och befruktningsbehov.[26]

 

Mark Graham påminner oss om att Freud betraktade heterosexualiteten som resultatet av en otäck historia fylld av svartsjuka, fadermord, skuld, kastrationsångest och avund. Heterosexualiteten såg han inte som ett självklart naturtillstånd, utan en gåta som skulle förklaras! Ett stadium man uppnådde genom lidanden och trauman. Det är allt annat än en dans på rosor. Detta tema lever skvallertidningarna på. Han avslutar sin artikel med att fråga när de heterosexuella ska resa på sig av vämjelse och komma ut och bli queera?[27]

 

Den patriarkala könsmaktordningen som lärs vidare från generation till generation går att se en vägs ände på, genom att feminismen leder till att män såväl som kvinnor vågar bli queera.

Jesus från Nasaret var trots allt främst en politisk rebell som visade på Guds rike som ett alternativ till det Romerska Riket. Jag ser varje queer, homosexuell eller bisexuell person som en ambassadör för ett liv befriat från patriarkalt förtryck. De är modiga vägvisare. Ett harmoniskt äktenskap kan bara byggas på själslig kontakt och gemensamma intressen. Den kvinnosyn som odlas i manskollektiv, och det manshat som frodas i feministiska kretsar utgör ett hinder och måste övervinnas först. Det gör man kanske som queer? Värt att prova.

 


[1] Jesper Andreasson, ”Brudar, bärs och bögar – Maskulinitet och sexualitet i en enkönad miljö” i Sexualitetens omvandlingar –Politisk lesbiskhet, unga kristna och machokulturer, (Uddevalla: Bokförlaget Daidalos AB, 2003), s.  46.

[2] Thomas Johansson och Philip Lalander, ”Ungdom, sexualitet och kön i gränslandet” ” i Sexualitetens omvandlingar –Politisk lesbiskhet, unga kristna och machokulturer, (Uddevalla: Bokförlaget Daidalos AB, 2003), s. 9-10.

[3] Michel Foucault, Sexualitetens historia Band 1 Viljan att veta (Uddevalla: bokförlaget Daidalos, 2004),

 s.33-35.

[4] Johansson, s. 12-13.

[5] Johansson, s. 17.

[6] Johansson  s. 21.

[7] Jesper Andreasson, ”Brudar, bärs och bögar – Maskulinitet och sexualitet i en enkönad miljö” i Sexualitetens omvandlingar –Politisk lesbiskhet, unga kristna och machokulturer, (Uddevalla: Bokförlaget Daidalos AB, 2003), s. 27-29.

[8] Andreasson, s, 30-31.

[9] Fanny Ambjörnsson, I en klass för sig – genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer (Stockhom: Ordfront förlag, 2004) , s.74.

[10] Andreasson, s. 31.

[11] Andreasson, s. 36-38.

[12] Andreasson, s. 32.

[13] Andreasson, s.33.

[14] Andreasson, s. 34.

[15] Andreasson, s. 35.

[16] Andreasson, s. 42.

[17] Camilla Kolm, ” Politisk lesbisk i senmodern tid” i Sexualitetens omvandlingar –Politisk lesbiskhet, unga kristna och machokulturer, (Uddevalla: Bokförlaget Daidalos AB, 2003), s 208-219.

[18] Kolm, s. 222-223.

[19] Ambjörnsson, s.18-19.

[20] Ambjörnsson, s. 19-20.

[21] Ambjörnsson, s. 56.

[22] Ambjörnsson, s.61-62.

[23] Kajsa Sundström, ”Reproduktiv hälsa i individuellt och globalt perspektiv” i Kön och ohälsa (Studentlitteratur), s.102.

[24] Don Kulick, Queersverige (Stockholm: Bokförlaget natur och kultur, 2005), s. 18.

[25] Lissa Nordin, ”När man inte vill vara själv: Om vådan av att vara ensamstående man i norrländsk glesbygd” i

Queersverige (Stockholm: Bokförlaget natur och kultur, 2005), s. 25-34.  

[26] Pia Laskar, ”Abnorma kroppar och europeisk heterosexualitet” i Queersverige (Stockholm: Bokförlaget natur och kultur, 2005), s. 126.  

[27] Mark Graham, ”Den heterosexuella tragedin: Om myter och heterosexuella misslyckanden i massmedia” i i

Queersverige (Stockholm: Bokförlaget natur och kultur, 2005), s. 138, 154.  

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: