Skip to content

Det heliga äktenskapet

2008/08/27

Manligt och kvinnligt utgör Guds avbild

Det är nu onekligen en stor spännvid mellan olika debatter om äktenskapet i Sverige. I Dagen kan vi följa en konflikt i kölvattnet efter  den karismatiske pingstpastorn i Lakeland, Florida som har haft en mer eller mindre  intim relation till en kvinnlig medarbetare. Berättelsen om äktenskapsbryterskan, som Jesus tar beskydd om men uppmanar till trohet i fortsättningen, verkar ha fallit i glömska.  Jag tycker också att det är viktigt att komma ihåg att kvinnor i Sverige är extremt lyckligt lottade. Vi klarar oss ekonomiskt utan en man. Vi är emanciperade (frigjorda och likställda) och fria. Därför förstår jag inte det starka fördömandet av otrohet och skilsmässa som lever kvar i svensk frikyrklighet.  Vi ska väl se äktenskapet först och främst ur ett barnperspektiv?  

Det finns knappast någon som lever sitt liv utan att någon gång drabbas av en stark passion till en annan människa.  Jag tror till och med att vi behöver göra den erfarenheten för att sedan ta ett utvecklingssprång vidare som människa. Nu har denna upplevelse oturligt nog drabbat en framgångsrik förkunnare av det kristna budskapet. Tydligen har han haft familjeproblem en längre tid.  Med sorg ser jag hur en lyckad väckelse ifrågasätts därför att församlingsledaren visar mänskliga drag.  Jag försvarar inte otrohet, men jag vet att det kan ta tid att lära sig tillit och trohet för en del människor.  Gud har skapat oss olika och det finns en plan med detta. Vår uppgift är att lära, acceptera och älska. Dömer gör Gud. (Ersätt Gud med det ord som passar dig bäst! Ateister är lika goda människor som kristna.) Trohet i relationer är en nödvändighet.  Att förlåta sin partners snedsprång är stort, men inte lätt. 

Bloggvännen PeO Wågström uppmärksammar en annan ytterlighet i diskussionen om äktenskapet.  Faktum är att jag tycker att  budskapet är en frisk fläkt in i jämställdhetsarbetet som ju går väldigt trögt. Ropet på hjälp kommer från två kända kvinnor; Cecilia Gyllenhammar och Jessica Zandén:

Vi stagnerar och dör i äktenskapen, vi vågar inte ta risker inom det, vi vågar inte vara kvinna och man för vi går så helt in i att vara mor och far och släpper raffigheten, experimenterandet, kärleken dör inom äktenskapen. Barnen som ett alibi för att slippa de där pliktfyllda, ljumma korv och mos-samlagen. Vi glömmer att lusten inte kan infoga sig i bilden av det svenska jämlika äktenskapet, att lusten går helt egna vägar, fri från tiden, opportunismen, genusdebattten.”

Min politiska vän Margit Urtegård skrev ett blogginlägg med anledning av artikeln på DN Debatt; ”Det bästa för barnen är att minska skilsmässorna”.  Jag anser att de gifta par som redan har separerats genom den känslomässiga döden inom relationen bör få skilja sig utan omgivningens fördömanden. Livet är för kort för att förslösas. Föräldrar och barn har rätt att växa till i en kärleksfull miljö.

Den politiska debatten handlar om vilka som får ingå äktenskap. Äktenskapet anses i vissa kristna läger var exklusivt för man och kvinna. Återigen glömmer man att det sociala landskapet är totalt annorlunda än när bibeltexterna skrevs. Det handlar idag inte om att specifikt få den judiska befolkningen att växa. Idag behöver vi inte reproduktiv befolkningstillväxt. Den man och kvinna som väljer en samkönad sexuell permanent relation kan göra det med gott samvete.  Att få manifestera den på samma villkor som heterosexuella par är demokrati och antidiskriminerande. Det är i Guds smak.  På detta ser Gud med behag.

Jan Sjunnesson Rao har i en debattartikel en måttful och objektiv hållning till integrationen.  Sverige är det mest sekulära och frihetliga landet i världen. ”Vår position är extrem, inte moralen hos merparten av utlandsfödda”, avslutar han.

Annonser
11 kommentarer
  1. PeO_W permalink
    2008/08/27 5:30 e m

    Vackert skrivet och klokt, om alla troende var så reflekterande som du är skulle religionernas kraft kunna hjälpa världen.

  2. 2008/08/27 6:50 e m

    Hej Lena.

    Att diskutera kulturskillnader är inte per automatik rasism, om man gör det fördomsfritt och nyfiket kan det rent ut vara utvecklande. Om man inte törs säga något om hur man ser på saker hur skall då vi som har invandrat till detta land veta något om hur svenskar tänker.

    För att anknyta till några andra debatter som har varit i media på sistone: Att fördöma könsstympning av tjejer är en självklarhet; att jämföra könsstympning med omskärelse av pojkar, både judar och muslimer praktiserar detta, är absurd. Jag försvarar inte omskärelse av pojkar, men det kan definitivt inte jämföras med könsstympning. Har pratat med många män som är omskurna, de har inte tappat vare sig känsla eller sexuell lust. Att föräldrar väljer att deras små pojkar skall gå genom detta ingreppet är diskutabelt, barnet får inte välja och det går inte att göra ogjort. Sen finns det pojkar som blir omskurna utan att det finns religion inblandad, då görs det av hygieniska skäl.; kan också diskuteras.

    Såg en dokumentär om könsstymning av små flickor, tala om tortyr och misshandel.

    Slutligen vill jag bara säga att det finns lyckliga familjer också, men det är väl tabubelagd att säga det i dag, i ett land där ”död åt familjen” har blivit ett politiskt slagord.

    Din text är bra Lena, inget snack om det. Jag håller med Peo, om alla troende var lika reflekterande som du!

    MVH Margit

  3. PeO_W permalink
    2008/08/27 7:42 e m

    Hej Margit.

    Du har rätt i att det är tabu att säga att något är bra och fungerande, såväl svensk nyhetsmedia och politik bygger till stor del på att finna offren och glömma vinnarna i situationer. Jag har tidigare bloggat i ämnet ”våga erkänna att vi lever i världens bästa land” men det brukar inte falla i god jord…. om något i är janteaktigt i Sverige så är det vår syn på vår eget samhällsbygge.

  4. lenaalun permalink*
    2008/08/28 7:02 f m

    Tack PeO!

    Den religiösa kraften hjälper och räddar världen. Religionen har en psykologisk funktion. Ateisten anses egentligen vara mer religiös än den som tvivlar på Guds existens. Eftersom ateisten har reflekterat grundlligt
    och tagit ställning. De uttalade ateister jag har mött har varit mycket goda humanister. Sätter man det i relation till att det är i Jesu efterföljelse
    vi blir sanna människor finns en mycket spännande dialog att föra!

    Den bild av religonen som media generellt förmedlar är dess destruktiva kraft. Även om intressanta tv-program visas och artikelserier skrivs som en motvikt.

    Religionen är ett system av föreställningar som ger individen mening åt sitt liv. Den påverkar hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet. I 40 år har ateismen varit det politiskt korrekta.

    Vad händer i framtiden?

    MVH Lena

  5. lenaalun permalink*
    2008/08/28 7:19 f m

    Hej Margit!

    Naturligtvis ska vi diskutera och debattera kulturskillnader, och jag tycker att mina inlägg skulle ha publicerats. En man som flitigt kommentarade
    hade samma position som mig och han beskylldes av en välutbildad akademiker för rasism. Det fick mig att tänka till kring ömsesidig respekt
    och förståelse för våra olika sociala bakgrunder.

    Ang manlig omskärelse länkade jag till Stockholms läns landstings vårdguide som upplyser om minskad känslighet. Jag anser att mannen
    behöver bevara all den känslighet han har. Kvinnokroppen har redan ett försprång i jämförelse med manskroppen har jag läst.

    Visst finns välfungerande familjer! Det är sorgligt när par fortsätter mer av sociala konventioner än av att ta ansvar för sin och barnens psykiska hälsa. Det är inte lätt för alla att välja och hitta rätt partner. För mig har det dröjt och jag ser framtiden an.:-)

    Kram
    Lena

  6. 2008/08/28 3:06 e m

    Hej Lena.

    Det går fortfarande inte att jämföra att under bedövning skära bort förhud på penis med könsstympning av flickor. Men, den informationen hittar du nog inte på Stockholms läns landstings vårdguide. Dokumentäran jag såg om könsstympning var ifrån Afrika, där de skar bort yttre och inre blygdläppar med ett rakblad. De höll nere flickan på marken och ingreppet (om man nu kan kalla det det) gjordes utan bedövning med skitit mark som underlag. Omskärelse av pojkar görs ofta på sjukhus, då det är ett tillåtet ingrepp. Könsstympning av flickor är en grotesk företeelse som aldrig kommer att tillåtas på våra sjukhus.

    MVH Margit

  7. lenaalun permalink*
    2008/08/28 4:21 e m

    Hej Margit!

    Det går inte att jämföra. När vi på Liberala Kvinnors landmöte i maj
    fick höra om hur kvinnorna och flickorna lider i Afrika var det bland det värsta jag har hört. Snacka om helvetet på jorden! Liberala Kvinnor har en tid samlat in ”förbrukade” strumpbyxor” för att de, med avklippta ben, behövs för att hålla bindor och blöjor på plats.

    Har jag gjort någon jämförelse? Jag tyckte det var fint att kämpa lite för könsförtyck mot män, för en gångs skull…..För kvinnor har jag stridit i 15 år! Jag blir bara värre och värre. Men jag kämpar för alla som är svaga, och har svårt att fightas själva. Som inte ens ser förtrycket. Omskärelse är en form av förtryck, som jag ser det. Jag var osäker först, men efter alla kommentarer blev jag övertygad. Sedan finns fördelar med ingreppet.

    Känns bra att lyfta fram att även män vinner på könskamp, är förtryckta även om det inte är så synliggjort ännu.

    MVH

    Lena

  8. 2008/08/28 4:48 e m

    Hej igen Lena.

    När du skrev om omskärelse av pojkar i din första artikel var du besviken att inte hitte något om detta, det fanns bara information ”könsstympning av flickor för hela slanten”, som du uttryckte det; något åt det hållet i alla fall. Det är bra att du kämpar för alla du orkar, fortsätt med det, det är fint. Jag ville bara poängtera att de två sakerna inte går att jämföra och det säger du också att det inte gör. Könsstympningen av flickor började, enligt vad jag har hört, när de skulle arbeta med boskapen och åkrarna utan (syn-)kontroll av männen, då skulle man skydda deras oskuld genom att sy ihop dem i underlivet, efter att blygdläpparna var bortskurna. Det handlade inte så mycket om religion, om jag har förstått det hela rätt, det handlade om att kontrollera deras egendom: kvinnan!

    MVH Margit

  9. lenaalun permalink*
    2008/08/28 6:35 e m

    Hej Margit,

    Precis. Att omskärelsen skulle vara ett problem för pojkarna är inte synliggjort. Jag hittade mycket om hemskheterna kring flickorna, men inte någon problematisering kring att det skulle vara något barbariskt med pojkars omskärelse.

    Mannens behov att kontrollera kvinnan är något universellt. Det återfinns i olika skepnader i olika kulturer. Kvinnan försöker och lyckas väl i sin tur till en viss mån kontrollera mannen.

    Det är förfärligt vilka rysliga former våldet mot kvinnor tar sig uttryck; i det du beskriver. Det är normaliserat och i många kulturer är det kvinnorna själva som för traditionen med omskärelse vidare.

    MVH Lena

  10. 2008/08/28 6:49 e m

    Hej Lena.

    Ja det är kvinnorna själva som till stor del upprätthåller den sjuka traditionen att könsstympa flickorna, då det är kvinnor som håller i rakbladet eller kniven.

    Jag tycker inte att omskärelse av pojkar är bararisk, inte efter att man började göra ingreppet på sjukhus med bedövning. Dock tycker jag att det är något knäppt att skära bort förhuden i Guds eller Allahs namn, fast de flesta judar eller muslimer tycker nog inte det.

    MVH Margit

  11. Lena permalink*
    2008/08/29 1:28 e m

    Hej,

    Det är i grund och botten ett underkännande av Skaparens verk, om omskärelsen skulle förbättra sakernas tillstånd.

    Dessvärre är det få pojkar i världen genom tiderna som fått åtnjuta svensk sjukvård med bedövning för att följa den religiösa traditionen.
    Om det inte är barabariskt (ociviliserat, rått) anser jag det ändå vara perverst (som är mot naturen).

    Det här är dock en Icke-Fråga för mig. Tyckte dock att debattartikeln (SvD Brännpunkt) var viktig för jämställdhetsdebatten. Den genererade inte mindre än 331 kommnetarer!

    MVH

    Lena

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: