Skip to content

En rapport från mig på Viktoriasektionen palliativa cancervården

2011/02/19

Jag har plågats av förkylningar av influensaart sedan november. Dagen före julafton bekräftades min lunginflammation på Torshälla vårdcentral. På juldagen tog jag och brorsdottern Annica ambulans till Akuten och sedan dess är jag på sjukhus. Så kan det förbli. Döden är nära. Idag har jag syrgas för att få hjälp med andningen. Jag har vatten i lungan och det ska förhoppningsvis rinna ut på måndag med hjälp på Lungkliniken. Lungsäcksbladen behöver lödas ihop, om det går.

Jag har haft förfärliga smärtor i min kropp sedan dagarna före jul och ett bra tag här på sjukhuset. Det är först nu som andningsproblemen tagit över uppmärksamheten i form av en andfåddhet som ger ångestkänslor om att döden är nära förestående.

Jag accepterar att döden är nära –  inom månader. Jag välkomnar den för livet är snart slut för mig. Att jag skulle bli föremål för helande med egen och andras hjäp har visat sig inte hålla. Idag berättas att Marie Fredriksson överlevt och är frisk. Hon lyckas vara den exceptionella patienten med rätt förutsättningar som ligger inom 15-20 % som tillfrisknar.

Min vilja har nog aldrig varit 100 % och det ser jag som orsaken till att jag inte blir frisk. Min kropp är så trött och dödsdriften tar över. En längtan att befrias från denna slutkörda kropp. Jag har inte varit rädd om min kropp.

Jag dödstädar som jag varit i färd med sedan i försomras, men nu intensifieras mitt arbete. Rhodosveckorna ska min syster få. Det känns fint att hon som nybliven pensionär kan resa hur mycket hon behagar, med hjälp av RCI.com. Det är pappersarbetet som håller mig vid liv. I måndags fixade jag med banken och avslutade bankfacket. Deklarataionen och inbetalningen av skatten på husförsäljningen gjordes på Alla Hjärtans dag. En lättnad som gör att man vågar dö. Men sedan tog mina time-shares över och det är synd om de slängs i sjön.

Syrran vill ha dem nu och det känns fint att återbetala henne för allt hon gjort för mig. Har veckovis varit hos henne med familj under uppväxten i Askim, västkusten och numera bor hon på Marstrand.

Något samtal till överförmyndaren, men där är pappan och jag överens om att barnen inte ska få fri tillgång till sitt kapital vid 18 år. Det kommer att gå bra. Barnen har lärt sig sparsamhet under de svåra fattiga åren hos mig med sjukpenning.

Politiken intresserar mig inte längre. Det är Bibel, psalmbok och själavård med präster och pastorer som engagerar mig nu. Gud förser mig med ett överflöd av besök av kärleksfulla kvinnor som besöker mig. Denna nåd förvånar mig. Det känns som jag har fått turen att dra till mig vänner –  några nya, en del gamla som har förmågan att nära mig med samhörighet och kärlek. Lite lycka och paradiskänslor.

Just nu läser också Livet kan inte vänta av Sara Natt och Dag. Har inte gjort det. Den fångade min uppmärksamhet häromdagen i bokhyllan här på avdelningen.

lena alun

14 kommentarer leave one →
  1. 2011/02/19 12:10 e m

    ”Det är Bibel, psalmbok och själavård med präster och pastorer som engagerar mig nu.”

    Det höll ej för Moder Teresa (video ca 8 min) – men det går måhända bättre för Dig, kanske…

  2. 2011/02/19 7:54 e m

    ”Något samtal till överförmyndaren, men där är pappan och jag överens om att barnen inte ska få fri tillgång till sitt kapital vid 18 år.”


    Bästa Lena
    – det är ju själve faen att föräldrar ALDRIG kan lära sig att ge faen i att ”leka” förmyndare för sina barn. Jag har bekanta som har barn som är både 50, 60 år och uppåt 70 år LivsErfarna – och som, när föräldrarna ej har haft tillfälle att storebrorsmässigt lägga sig i deras liv – har klarat sig alldeles ypperligt på egen hand.

    Ifall nu barnen som Du har fött – ej lider av någon redan diagnosticerad demens- eller Alzheimers sjukdom, eller annat åt samma håll – så är jag in i märgen övertygad om – att det är åt helvete fel av Dig och pappan – att begränsa barnens tillgång till sitt arv vid lagstadgad myndig ålder.

    Varför :?:

    Mina föräldrar avled båda när jag var ca 15 år ung 1955. När jag då skulle ha moped – så fick jag gå till förmyndaren (det var en brorson till min pappa. Pappa John var född 1875 och mamma Kristina 1905) – och det gick ju för sig i o f s – efter lite tjat med förmyndaren.

    När jag var 18 år ung – så ville jag gå på folkhögskola – och behövde då pengar av arvet till årsavgiften mm. Det gick ej alls för sig – i meningen att jag då tyckte att det var för jävligt – att jag skulle behöva BE en annan person om att få tillgång till mitt eget arv – för en så självklar sak.

    I o f s så var det inga större problem med att få förmyndaren att släppa av mitt eget arv till detta – men grejen var att jag då kände mig orättmätigt styrd av en annan person. Jag kände mig redan då mindervärdig – på samma sätt som jag tror att på tok för många människor allmänt sett gör i det idag i den ”svenska modellen” samhälle.

    Efter den gjorda erfarenheten – så BAD jag aldrig därefter förmyndaren om ytterligare pengar av mitt arv. Tre år senare var jag myndig – och därmed kunde förmyndaren ej längre toppstyra mig avseende mitt eget arv (det var då om ca 25 000 kr 1962) – och inget annat heller för den delen.

    Varför vill Du lägga Dig i barnens liv – när Du då, eventuellt sedan mer än 10 år tillbaka, har ”kilat” vidare :?:

    Jag vet ej alls – men jag kan spekulera i att Du måhända vill att dom ej skall glömma Dig, kanske… Är det så :?: – och i så fall skulle jag i Ditt ställe ge blanka faen i det.

    Det är ju ej alls säkert – att någon av deras sanna LivsTrådar innehåller – att dom överhuvudtaget skall komma ihåg Dig i någon omfattning, efter Din hädanfärd – antingen den sker inom några månader eller tiotals år ifrån nu. I vart fall ej för arvets skull – är jag rätt säker på.

    Så jävla dum kan ingens medfödda sanna LivsTråd vara – är jag också rätt säker på. Falska egon kan ju tänka så – men det är ju en helt annan sak.

    Apropå – ”…barnen inte ska få fri tillgång till sitt kapital vid 18 år.” – så inbillade jag mig att Du hade kommit lite vidar än så – sett utifrån wåra tidigare interaktiva dialoger = kommunikationer – som jag har sammanställt en del av HÄR och HÄR.

    Men nu är det ju som det är med det – och Du skall VETA att jag äger ingen som helst RÄTT – att ens försöka få Dig att göra något annat än det Du själv VILL göra. Men det hindrar ju i sig mig ej alls ifrån att ha mina personliga förhållningssätt till det Du gör – eller ej alls gör, som Du måhända borde göra, kanske…

    Den allra största kärleksgåvan av alla – Wi kan ge till wåra medmänniskor – antingen det är egna barn, andra när anhöriga eller andra bekanta eller obekanta – ÄR att tillåta dom att ”ta sitt eget liv i kött av daga”. Och alldeles oavsett ifall det är med s k olycksfall, sjukdom, ålderdom eller annat som ursäkt.

    Så för min del är det helt OK att Du slutar med att andas – även om jag i o f s tycker att det är ett jävla slöseri med ”gott kött”.

    Ha det… / hälsar Josef
    Tel.nr 0430 – 215 66

  3. Marie-Louise permalink
    2011/02/21 11:36 f m

    Hej Lena,
    Har hittat din blogg och läst lite,visste inte att det var så illa.Kusinen.

  4. lenaalun permalink*
    2011/02/23 12:59 e m

    Hej Marie-Louise Alun!

    Jättekul att höra från dig. Jag hälsar väl till farmor Sofia och farfar Karl från dig? :-)

    • Marie-Louise permalink
      2011/02/25 2:23 e m

      Hej Lena,
      Absolut gör det men jag hoppas/ tror att det ska dröja….

  5. lenaalun permalink*
    2011/02/23 1:03 e m

    Josef

    Går in sällan på internet numera. Nu läste jag dina synpunkter, och du har rätt i det du säger. Men det vore synd om de satte sprätt på den lilla ekonomiska trygghet jag kan ge. Men det överlåter jag till pappan. Överförmyndaren i Eskilstuna kommun är den som förvaltar pengarna. Ingen utvald förmyndare som du kanske hade när du var pojk. Att vara 18 år och 25 år är skillnad. Men mina än så förståndiga barn fortsätter väl vara så. Även vid 15.

    • 2011/02/23 3:27 e m

      Vad jag försökte uttrycka – var att det gamla mossiga, som kallas för personlig integritet – måhända borde ”dammas av” och gälla även barn och tonåringar – och då särskilt sedan dom enligt lagstiftningen är förklarade som myndiga.

      Måhända ett lite ålderdomligt sätt att se på barn och tonåringar med – men likväl tänkvärt, kanske… :idea:

  6. Ann-Sofie Wågström permalink
    2011/02/24 11:15 e m

    Hej Lena!
    Du ska veta att du alltid kommer att finnas i våra hjärtan.

    Kramar från
    Ann-Sofie & PeO Wågström

    • lenaalun permalink*
      2011/02/27 5:25 e m

      Tack Ann-Sofie och Peo!

      Tack så mycket!

      Det är ni som ligger bakom min bloggkarriär, som var väldigt rolig. Speciellt att jag har varit en kämpe bland 10 mot nya sjukförsäkringen.

      Kramar

      Lena

  7. 2011/02/27 2:49 e m

    Hej bästa Lena!

    Skönt att få höra din röst i dag. Jag kommer snart och besöker dig.

    Många kramar
    Margit

    • lenaalun permalink*
      2011/02/27 5:41 e m

      Hej Margit,

      Tack för att du finns. Du har betytt mycket för mig sedan juli 2008, då vi blev vänner.

      Många kramar
      Lena

  8. 2011/02/28 10:15 e m

    Bästa Lena.

    Mina tankar gick till dig när jag lyssnade på denna underbara sång i dag: http://margiturtegard.blogspot.com/2011/02/till-min-vaninna-lena-alun.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: