Vart tog du vägen, Gud?!

Plötsligen känns Gud så långt borta. När jag ikväll var på Pingstkyrkans bönemöte upplevde jag det som att jag hade slängt ut barnet med badvattnet. När jag argumenterade med ett par kommentatorer, på min blogg,  om diskursers språkliga kontexter blev det så tydligt för mig att Pingstkyrkan just är en sådan.  När det råkade sammanfalla med Stefan Einhorns agnostiska manifest har den känslomässiga reaktionen blivit väldigt tydlig i mig. Det var otroligt länge sedan jag tvivlade på Guds existens. Jag vet ju så väl att Gud finns.

På DN Debatt presenterar Stefan Einhorn idag sju ställningstaganden för ett ödmjukt förhållningssätt till de ännu olösta metafysiska livsfrågorna.

Han skriver;

Det är viktigt att gemensamt försöka skapa ett agnostiskt (agnostisk i betydelsen att man förhåller sig öppen till de metafysiska frågorna) manifest för dem som inte anser att det vare sig är bevisat eller motbevisat att det finns en Gud och en verklighet bortom den vi kan erfara med våra sinnen och vårt medvetande. Jag hoppas att andra instämmer i denna bedömning. Detta är ett förslag som är öppet för synpunkter i avseende på hur det kan förbättras.

Som av en händelse låter Gud mig få uppleva hur det känns känslomässigt när man inte vet om Gud finns eller ej. Hoppas att det snart går över och att Gud snart  igen ropar: - Tittut!

En kommentator efterlyste den 29 dec formuleringen av en religionsfilosofi på initiativ från t ex FN. Nu blev det författaren och professorn Stefan Einhorn. Min kallelse från Gud är att vara en brobyggare. Jag finner  Einhorns manifest just därför  mycket tilltalande;

 1) Öppenhet. Även om människor kan ha en inre övertygelse om att det finns eller inte finns en metafysisk verklighet är det vår uppfattning att de andliga livsfrågorna ur ett förnuftsmässigt perspektiv inte har besvarats. Det är också med dessa ord vi definierar begreppet agnosticism. 

2) Respekt. Varje människa har rätt att tro på och utöva sin andlighet/religion så länge det inte skadar vare sig dem själva eller annan part. På samma sätt har varje människa rätt att tro på frånvaron av en metafysisk verklighet eller förhålla sig öppen till livets mysterium.

3) Etik. I religioners kärna finns etiken, som beskriver ett förhållningssätt till medmänniskan och vår omvärld. Det är vår uppfattning att vare sig vi är troende på en metafysisk verklighet, avvisar denna hypotes eller förhåller oss öppna till dessa frågor betraktar vi strävan efter godhet mot medmänniskan som en grundläggande dogm.

4) Allas lika värde och möjligheter. Vi ansluter oss till tanken att alla människor har samma värde. Detta innebär att människor oberoende av till exempel religion, tro, etnicitet eller andlighet ska ha möjlighet att utveckla sin begåvning och eftersträva de mål som hon eller han har satt upp för sig själv.

5) Ödmjukhet. I medvetande om att en begränsad andel av mänsklighetens frågor ännu har kunnat besvaras med hjälp av vetenskaplig metodik understryker vi behovet av ett ödmjukt förhållningssätt i avseende på att det vi i dag betraktar som kunskap i framtiden kan komma att modifieras.

6) Sanningssökande. Människan drivs av ett grundläggande behov att förstå sig själv och den natur som vi är en del av. I vårt sökande efter sanningen kan vi vandra utmed de vägar som står oss till buds och med en öppenhet för den teoretiska möjligheten att även de stora livsfrågorna i en mer eller mindre avlägsen framtid kan öppna sig för en objektiv analys.

7) Gemensamt ansvar. Vi har alla, oberoende av tro, ett gemensamt ansvar för att vår värld och de varelser som bebor den ska leva sitt liv i trygghet, fred och i en strävan efter kunskap, visdom, välmående och lycka. Även om vår uppfattning om den bästa vägen in i framtiden kan skilja sig åt ska vi sträva mot att lösa våra åsiktsskillnader i samförstånd och aldrig glömma detta gemensamma ansvar. 

Jag hoppas givetvis att Einhorns syfte med manifestet  ska skapa just en grund för dialog med en klar insikt om att vi inte alltid kommer att kunna uppnå  enighet.

lena alun