Klarspråk från Eskilstuna

Det gläder mig oerhört att läsa narkosläkare Anders Silléns debattartikel i Eskilstuna-Kuriren igår.

Alla som någon gång sett ett nyfött barn vet vilka starka känslor det väcker hos betraktaren. Känslorna blir än starkare om barnet i fråga är ens eget, men även personer som inte har något släktskap med barnet uppfylls vanligen av en instinkt att skydda det hjälplösa livet. Om det finns något som kan kallas en universell moral, så innefattar den med säkerhet påståendet att den som medvetet skadar ett litet barn är en ondskefull person.

Konstigt nog finns det ett undantag från denna regel, som många människor och beslutsfattare – även i Sverige – tycks acceptera utan vidare diskussion.

Vissa grupper i samhället anser att man så tidigt som möjligt i en pojkes liv bör ta ett vasst föremål av något slag och helt enkelt avlägsna en liten del av gossens könsorgan. Denna sed, som går under den något eufemistiska benämningen omskärelse, är alltså ingenting annat än könsstympning.

Rapporten från Socialstyrelsen och den efterföljande rekommendationen från SKL har kritiserats i flera medier längs vägen. Faktum är att det är svårt att hitta någon som skriftligen gett stöd för den. Trots detta tolkade till slut SKL de inkomna remissvaren som att 18 av 21 landsting tillstyrkte rekommendationen. Ett av de landsting som faktiskt uttryckte sig negativt var Landstinget Sörmland. I remissvaret angavs att ”en reglering av området är ett första steg för att på sikt utmönstra omskärelse av pojkar och att omskärelse som traditionell sedvänja i ett långsiktigt perspektiv bör förbjudas”.

Vad hände? Varför kryper man nu till det metaforiska korset och fattar ett beslut om att skattemedel skall användas för att finansiera fysisk, och sannolikt även psykisk, misshandel av små sörmländska pojkar?

Ett vanligt svar på den frågan – och säkert det svar våra politiker skulle ge om de valde att svara – är att det handlar om respekt för andra kulturer och religioner. Det betyder att man är beredd att ge avkall på universella etiska principer, och på innehållet i FN:s barnkonvention, för att inte stöta sig med vissa grupper i samhället.

Det är inte respekt – det är underkastelse.

Denna komplexa fråga var ett av de första ämnena som jag skrev om när jag slängde mig ut i bloggosfären för snart ett år sedan. Det är ett av de mest lästa och det mest kommenterade  av mina blogginlägg; ”Omskärelse av pojkar”. Nu har min lokaltidning tagit upp ämnet genom att publicera en debattartikel. Det känns väldigt roligt för mig att veta att jag är en av dem som först tog tag i frågan i augusti förra året . När jag kommenterade Brännpunktsartikeln i SvD blev de flesta av mina webkommetarer refuserade. Frågan var så känslig. Väldigt roligt att en läkare i Eskilstuna nu vågar sticka ut hakan. Vi gör verkligen skäl för Eskilstuna  – den stolta fristaden.

PeO Wågström skriver om bloggsörjan , som jag är väldigt stolt över att få tillhöra. Den ger mig ett fullvärdigt människovärde och självkänsla. Dessutom ger den mig möjligheten att få dela med mig av min visdom. Margit Urtegård har skördat uppskattning för sitt bloggande under Almedalsveckan. Kul!

Min älskade vän Margit skriver;

Bloggarnas intåg i mediedebatten har resulterat i två saker först och främst. För det första kan de hålla liv i angelägna debatter länge och för det andra så kan de traditionella medierna inte längre komma lika lätt undan med dåliga och ensidiga rapporteringar. Bloggarna står nämligen redo!

Per Schlingman (M) sa att den nya tekniken innebär att människors inflytande ökar. Detta kräver en ny sorts politiker. Frågan om vilka politiker/partier som faller/går bort kom upp. Vi fick inget direkt konkret svar på den frågan. Schlingman påpekade att genuin nyfikenhet är en stor och viktig resurs. De politiker och eller det parti, som inte är nyfikna på människor och intresserade av hur de tänker kommer att självdö var konklusionen.

Allt blir bättre nu!

lena alun